Mysteriet löst!

DE FLESTA människor tror att döden inte är slutet på mänskligt liv, utan att något överlever kroppens död. Detta något kallas vanligtvis själen.

På frågan: ”Hur vet vi att Ruh [själen] lämnar kroppen när den är i graven?” svarar tidskriften The Straight Path: ”Döden är ingenting annat än själens hädanfärd. När själen har lämnat kroppen, överflyttas den till Barzakh (perioden efter döden). ... Graven är en förvaringsplats endast för kroppen, inte för själen.” Dessa uppfattningar är hämtade från den muslimska läran, men de skiljer sig endast obetydligt från de läror som förkunnas i kristenheten.

Följande två frågor som hämtats från A Catechism of Christian Doctrine, en romersk-katolsk publikation som används i brittiska skolor, kan tjäna som ett exempel på detta:

Fråga: ”På vilket sätt är din själ lik Gud?”

Svar: ”Min själ är lik Gud, därför att den är en ande och är odödlig.”

Fråga: ”Vad menar du när du säger att själen är odödlig?”

Svar: ”När jag säger att min själ är odödlig, menar jag att min själ aldrig kan dö.”

Även om man försöker lära barnen att tro på dessa påståenden, gör boken inga som helst försök att bevisa dem.

Men det finns en informationskälla som talar om för oss exakt vad själen är. Den källan är bibeln, den äldsta bok som människan känner. Du kanske blir förvånad över vad den har att säga.

Bibelns definition av själen

Första Moseboken, bibelns första bok, skildrar skapandet av människan och andra levande varelser som finns på vår planet. Den skrevs på hebreiska, och i de två första kapitlen finner vi ordet ”själ”, som översatts från ordet né·fesh, fyra gånger, men endast en gång har det avseende på människan.a Vad syftar det på i de övriga fallen? Låt oss se efter.

”Och Gud grep sig an med att skapa de stora havsvidundren och varje levande själ [né·fesh] som rör sig, som vattnen vimlade fram enligt deras arter, och varje bevingad flygande skapelse enligt dess art.” — 1 Moseboken 1:21, NW.

”Och åt jordens alla vilda djur och åt himlarnas alla flygande skapelser och åt allt som krälar på jorden, i vilket det finns liv såsom en själ [né·fesh], har jag gett all grön växtlighet till mat.” — 1 Moseboken 1:30, NW.

”Jehova Gud var i färd med att från marken forma varje vilt djur på fältet och varje flygande skapelse i himlarna, och han började föra dem till människan för att se vad han skulle kalla vart och ett [av djuren]; och vadhelst människan kom att kalla det, [det vill säga] varje levande själ [né·fesh], det var dess namn.” — 1 Moseboken 2:19, NW.

Om man jämför dessa tre verser ser man genast att ordet né·fesh används för att beskriva alla former av djurliv.

Jämför nu detta med skildringen av hur den första människan, Adam, skapades:

”Och Jehova Gud grep sig an med att forma människan av markens stoft och att blåsa in livets andedräkt i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ [né·fesh].” — 1 Moseboken 2:7, NW.

I en ny översättning av Torah, de fem första böckerna i de hebreiska skrifterna, utgiven av Jewish Publication Society of America, sägs det beträffande detta: ”Bibeln säger inte att vi har en själ. ’Nefesh’ [né·fesh] är människan själv, hennes behov av föda, själva blodet i hennes ådror, hennes jag.” (Kursiverat av oss) Samma sak gäller följaktligen alla andra livsformer som beskrivs som ”själar”. De har inte en själ. De är själar.

Platon och själen

Varifrån härstammar då uppfattningen att en själ lämnar kroppen vid döden? Det tidigare citerade uppslagsverket, The Jewish Encyclopedia, förklarar: ”Det var först genom judarnas kontakter med perser och greker som tanken på en från kroppen skild själ med egen personlighet började slå rot inom judaismen.”

Redan tidigare i den mänskliga historien trodde egyptierna att människosjälen var odödlig och att den kunde besöka den döda kroppen på nytt. Egyptierna gjorde därför stora ansträngningar att bevara sina döda genom att balsamera eller mumifiera dem.

Det är intressant att lägga märke till att en ny tysk luthersk katekes för vuxna, Evangelischer Erwachsenenkatechismus, öppet erkänner att läran om människosjälens odödlighet inte härstammar från bibeln, utan från den ”grekiske filosofen Platon (427—347 f. Kr.) [som] med eftertryck hävdade att kropp och själ inte var samma sak”. Det sägs vidare i denna katekes: ”Evangeliska teologer i modern tid ifrågasätter denna kombination av grekiska och bibliska uppfattningar. ... De förkastar människans uppdelning i kropp och själ.”

Vad händer då med människosjälen vid döden? Svaret finner vi i den allra bästa källa som finns att tillgå — bibeln, Guds inspirerade ord. Där sägs det klart och tydligt: ”De levande är medvetna om att de skall dö, men vad de döda angår, är de inte medvetna om någonting alls.” (Predikaren 9:5, NW) Och Jesus talade om ”en uppståndelse” och sade: ”Alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut.” — Johannes 5: 28, 29.

Var är alltså de döda? I graven, ”i minnesgravarna”, det vill säga i Guds minne i väntan på en uppståndelse.b En uppståndelse? Vad innebär det? Hur verkligt är detta hopp? Den avslutande artikeln, som handlar om en tragedi som nyligen inträffade i England, visar hur verkligt detta hopp kan vara.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 8]

Visste du detta?

Vi läser ingenstans i bibeln om någon ”odödlig själ”. Dessa två ord förknippas aldrig med varandra. Orden ”odödlig” och ”odödlighet” förekommer endast sex gånger i bibeln, alla dessa gånger i aposteln Paulus’ skrifter. När odödlighet nämns i samband med människor, omtalas det som ett pris som skall förlänas enbart de 144.000, som är friköpta från jorden för att regera med Kristus Jesus i himmelen. — 1 Korintierna 15:50—54; Uppenbarelseboken 5:9, 10; 14:1—4; 20:6.

[Ruta på sidan 9]

Vilken källa?

”The Concise Oxford Dictionary” ger följande definition av ordet ”själ”: ”Andlig eller immateriell del av människan som anses överleva döden.” Denna definition riktar uppmärksamheten på det faktum att tanken på ett liv efter döden genom en ”själ” är och förblir en religiös trosföreställning. Ingen kan bevisa den. I bibeln, den främsta källa som finns att tillgå, sägs det tvärtom: ”Den själ som syndar, hon skall dö.” — Hesekiel 18:4, ”Åkeson”.

[Bild på sidan 9]

En egyptisk skrivares ”själ”, här avbildad som en falk med människohuvud, som enligt egyptisk tro återvänder till sin kropp i graven

[Bildkälla]

Genom vänligt tillmötesgående från British Museum i London