’Nefesh’ är människan själv, hennes behov av mat, själva blodet i hennes ådror, hela hennes varelse.” (The New York Times, 12 oktober 1962)

Eftersom uttrycket nẹfesh betecknar själva varelsen, kan man förvänta att nẹfesh tillskrivs vanliga fysiska funktioner och egenskaper som är förknippade med köttsliga varelser. Så är också fallet. Som Bibeln uttrycker det kan nẹfesh (själen) äta kött, fett, blod och liknande materiella ting (3Mo 7:18, 20, 25, 27; 17:10, 12, 15; 5Mo 23:24); hungra eller längta efter mat och dryck (5Mo 12:15, 20, 21; Ps 107:9; Ord 19:15; 27:7; Jes 29:8; 32:6; Mik 7:1); bli fet (Ord 11:25); fasta (Ps 35:13); röra vid något orent, t.ex. en död kropp (3Mo 5:2; 7:21; 17:15; 22:6; 4Mo 19:13); tas i pant eller rövas bort (5Mo 24:6, 7); utföra arbete (3Mo 23:30); bli uppfriskad av kallt vatten när den är trött (Ord 25:25); bli köpt (3Mo 22:11; Hes 27:13); ges som ett löftesoffer (3Mo 27:2); slås i järn (Ps 105:18); vara sömnlös (Ps 119:28) och kippa efter andan (Jer 15:9).

I ett katolskt uppslagsverk står det: ”Nepes [nẹfesh] är en term med mycket vidare betydelse än vårt ’själ’, i det att den betecknar livet (2Mo 21:23; 5Mo 19:21) och dess olika väsentliga manifestationer: andningen (1Mo 35:18; Job 41:13[21]), blodet [1Mo 9:4; 5Mo 12:23; Ps 140(141):8], begär (2Sa 3:21; Ord 23:2). Själen i GT [Gamla testamentet] har inte avseende på en del av människan utan på hela människan – människan såsom en levande varelse. På motsvarande sätt betecknar ordet i NT [Nya testamentet] det mänskliga livet: en enskild, förnuftsbegåvad varelses liv (Mt 2:20; 6:25; Lu 12:22–23; 14:26; Joh 10:11, 15, 17; 13:37).” (New Catholic Encyclopedia, 1967, bd XIII, sid. 467)

I den katolska översättningen The New American Bible sägs det i en ordlista över uttryck i Bibeln (sid. 27, 28): ”I Nya testamentet betyder uttrycket ’frälsa sin själ’ (Mk 8:35) inte att frälsa någon ’andlig’ del av människan, i motsats till hennes ’kropp’ (i den platonska betydelsen), utan hela personen, med eftertryck på det förhållandet att personen lever, önskar, älskar och äger vilja osv., förutom att han är verklig och fysisk.” (Utgiven av P. J. Kenedy & Sons, New York 1970)

I uppslagsdelen till Bibel 2000 kan man läsa under ordet ”själ”: ”För de gamla israeliterna fanns ingen tydlig gränslinje mellan kropp och själ. Människan utgjorde en enda levande enhet. Det hebreiska ord som traditionellt återgetts ’själ’ (néfesh) har att göra med biologiska funktioner som skiljer levande materia från död.”

Nẹfesh kommer förmodligen från en rot som betyder ”andas” och skulle därför ordagrant kunna återges ”en som andas”. Koehler och Baumgartner ger följande definition: ”andningen, som gör människor och djur till levande varelser 1Mo 1:20, själen (i skarp kontrast till den grekiska uppfattningen om själen) vars säte blodet är 1Mo 9:4 f.; 3Mo 17:11; 5Mo 12:23: (249 gånger) ... själ = levande varelse, individ, människa.” (Lexicon in Veteris Testamenti Libros, Leiden 1958, sid. 627)