1 Mos. 9:5: ”Dessutom kommer jag att kräva igen ert blod, era själars [eller ”livs”; hebreiska: från nẹ·fesh] blod.” (Här sägs själen ha blod.)

Jos. 11:11: ”De grep sig an med att slå varje själ [hebreiska: nẹ·fesh] som var i det med svärdsegg.” (Här framkommer det att själen är någonting som kan vidröras med svärdet, vilket visar att dessa själar inte kunde ha varit andar.)

”Det finns ingen dikotomi [tudelning] i kropp och själ i GT [Gamla testamentet]. Israeliten såg tingen konkret, i deras helhet, och därför betraktade han människor som personer och inte som några sammansättningar. Även om ordet nepeš [nẹ·fesh] återges med vårt ord själ, betyder det aldrig en själ som är åtskild från kroppen eller individen i fråga. ... Ordet [psy·khẹ] är det ord i NT [Nya testamentet] som motsvarar nepeš. Det kan betyda livsprincipen, själva livet eller den levande varelsen.” — New Catholic Encyclopedia (1967), band XIII, sid. 449, 450.

”Det hebreiska ordet för ’själ’ (nefesh, den som andas) användes av Mose ... i betydelsen en ’levande varelse’ och är också tillämpligt på andra varelser än människan. ... Nya testamentets bruk av psychē (”själ”) var jämförbart med nefesh.” — The New Encyclopædia Britannica (1976), Macropædia, band 15, sid. 152.