En del placerade grammofonerna i bilar och på båtar och monterade högtalare på taket för att ljudet skulle nå längre. Bert och Vi Horton i Australien använde en skåpbil som hade en stor högtalare på taket med texten ”Rikets budskap”. Ett år fick de nästan varenda gata i Melbourne att genljuda av kraftfulla avslöjanden av falsk religion och hjärtevärmande beskrivningar av Guds kungarikes välsignelser. På den tiden var Claude Goodman pionjär i Indien. Med hjälp av en högtalarbil och grammofoninspelningar på de lokala språken kunde han nå stora folkskaror i basarer, i parker, längs vägarna — överallt där det fanns människor.

När bröderna i Libanon parkerade sin högtalarbil på en kulle och spelade upp föredrag, hördes ljudet ner i dalarna. Människor i byarna såg inte varifrån rösten kom, så de blev ibland rädda och trodde att Gud talade till dem från himlen!

Men bröderna fick också uppleva nervösa ögonblick. Det hände till exempel i Syrien att en bypräst lämnade middagsbordet, grep tag i sin promenadkäpp och skyndade sig ut till folkmassan som hade samlats för att höra ett bibliskt föredrag från en högtalarbil. Han viftade ilsket med käppen och krävde högljutt: ”Sluta! Jag befaller er att sluta!” Men bröderna märkte att inte alla höll med honom; det fanns de som ville höra föredraget. Snart grep några i folkmassan tag i prästen, lyfte upp honom och bar hem honom till hans hus, där de satte ner honom vid middagsbordet igen! Trots motstånd från prästerskapet såg bröderna modigt till att folk fick möjlighet att höra budskapet.

[Bild på sidan 567]

Högtalarbilar, ibland många (som här i Australien), användes för att basunera ut Bibelns sanning på offentliga platser