KÄRLEK OCH TÅLAMOD BÄR FRUKT

Doreen Kilgour och Isabella Elleray utexaminerades från Gilead 1956 respektive 1957. De tjänade i 24 år bland den indiska befolkningen i Chatsworth, en förort till Durban.

Doreen beskrev hur det var att arbeta på det distriktet: ”Vi måste ha tålamod. Somliga hade aldrig hört talas om Adam och Eva. Människor var gästfria. Hinduer menar att det är fel att låta någon stå vid dörren, så de brukade säga: ’Drick lite te och gå’ och menade att vi skulle dricka te innan vi gick till nästa hus. Efter ett tag kändes det som om vi skulle drunkna i te. För oss var det ett underverk varje gång en indier lämnade sina djupt rotade religiösa trosuppfattningar och blev en tillbedjare av Jehova.”

Isabella berättade följande erfarenhet: ”Medan jag tog del i tjänsten talade jag med en man som tog emot ett par tidskrifter. Hans hustru, Darishnie, som just hade varit i kyrkan, kom också och lyssnade. Hon höll deras lilla barn. Vi hade ett fint samtal, och jag avtalade om att komma tillbaka. Men Darishnie var aldrig hemma. Längre fram berättade hon för mig att hennes pastor hade sagt till henne att hon måste gå ut när jag kom på besök. Han menade att jag därigenom skulle tro att hon inte var intresserad. När jag for till England för att besöka min familj, kunde jag inte släppa tanken på Darishnie. När jag kom tillbaka till Sydafrika gick jag därför till henne. Hon ville veta var jag hade varit. Hon sade: ’Jag var övertygad om att du trodde att jag inte var intresserad. Jag är så glad över att se dig igen.’ Vi började studera, men hennes man ville inte vara med. Hon studerade flitigt och blev med tiden döpt.

Hennes religion lärde att en gift kvinna skall bära ett föremål av guld i ett gult band runt halsen. Det kallas en tali. Det är bara om hennes man dör som hon kan ta det av sig. När Darishnie ville börja ta del i predikoarbetet insåg hon att hon måste ta av sig sin tali. Hon frågade mig vad hon skulle göra. Jag rådde henne till att först tala med sin man för att höra vad han sade. Hon frågade honom, men han ville inte att hon skulle ta den av sig. Jag sade då till henne att visa tålamod och fråga igen, när han var på gott humör. Till slut gick han med på att hon kunde ta den av sig. Vi uppmuntrade dem vi studerade Bibeln med att vara taktfulla och att visa respekt för hinduernas uppfattningar, samtidigt som de själva tog fast ståndpunkt för Bibelns sanning. Därigenom undvek de att i onödan såra känslorna hos vänner och släktingar, vilket gjorde det lättare för dessa att acceptera att deras vän eller släkting hade bytt religion.”

När Doreen tillfrågades vad som hade hjälpt dem att hålla ut så många år som missionärer, sade hon: ”Vi kom att älska människorna. Vi gick helt upp i vårt uppdrag och älskade det.” Isabella tillade: ”Vi fick många kära vänner. Vi var ledsna över att behöva lämna vårt distrikt, men vår hälsa är inte längre så bra. Vi var tacksamma över inbjudan att få tjäna vid Betel.” Isabella dog den 22 december 2003.

Doreen Kilgour