Uppmuntran av broder Rutherford

Min önskan att ha en större andel i undervisningsarbetet gjorde att jag blev pionjär 1931. Det var meningen att jag skulle börja direkt efter en sammankomst i London. Men under en lunchrast bad broder Rutherford, som hade tillsynen över verket på den tiden, att få tala med mig. Han planerade att skicka en pionjär till Afrika. ”Skulle du vilja åka?” frågade han. Även om jag blev lite överraskad, lyckades jag säga ganska beslutsamt: ”Ja, jag åker.”

Förr i tiden var vårt främsta mål att lämna så mycket biblisk litteratur som möjligt, och det innebar att ständigt vara på resa. Jag uppmuntrades att fortsätta att vara ogift, vilket de flesta av bröderna som då hade ansvarsfulla uppgifter var. Mitt distrikt började i Kapstaden, på Afrikas

Två hundra kartonger med andliga rikedomar

När jag anlände till Kapstaden visade man mig 200 kartonger med litteratur som skulle till Östafrika. Litteraturen var på fyra europeiska och fyra asiatiska språk, men inte på något av de afrikanska språken. När jag undersökte varför all den här litteraturen fanns på plats redan innan jag själv hade kommit fram, fick jag höra att den egentligen hade varit avsedd för Frank och Gray Smith, två pionjärer som nyss hade gett sig i väg till Kenya för att predika. Båda två hade fått malaria nästan i samma stund som de kom fram till Kenya, och dessvärre dog Frank.

Även om det här var tråkiga nyheter lät jag mig inte avskräckas. Min kamrat, David Norman, och jag lämnade Kapstaden med båt för vårt första uppdrag 500 mil bort i Tanzania.