George Phillips skrev: ”Under förbudet kunde vi se de mest fantastiska bevis på hur Jehova kärleksfullt sörjer för sitt folk och beskyddar det. Vi gick aldrig miste om ett enda nummer av Vakttornet. Många gånger kom bara ett enda nummer av tidskriften igenom. Ibland var det en prenumerant i Nord- eller Sydrhodesia [nu Zambia och Zimbabwe] eller i Portugisiska Östafrika [nu Moçambique] eller en ensligt belägen farm i Sydafrika eller en resande på en båt som helt kort stannade till i Kapstaden som gav oss det vi behövde.”

I augusti 1941 beslagtog de censurerande myndigheterna all utgående post från avdelningskontoret utan att ge någon som helst förklaring. Senare under det året utfärdade inrikesministern en order om att beslagta alla organisationens publikationer i landet. Klockan tio en morgon kom kriminalpolisen (CID) till avdelningskontoret med lastbilar för att ta med sig all litteratur. Broder Phillips granskade ordern och fann att den inte var helt enligt reglerna. Böckerna var inte namngivna, något som krävdes enligt regeringens officiella tidning.

Broder Phillips bad då männen från CID att vänta lite medan han kontaktade en advokat och snabbt ansökte till Högsta domstolen om ett förbud mot att beslagta litteraturen. Hans ansökan beviljades. Vid middagstid kom förbudet, och polisen fick åka i väg tomhänt. Fem dagar senare drog ministern tillbaka sin order och betalade våra rättegångskostnader.

[Ruta/Bilder på sidorna 88, 89]

Ett troget föredöme

GEORGE PHILLIPS

FÖDD 1898

DÖPT 1912

BAKGRUND Han blev reguljär pionjär 1914 och tjänade som tillsyningsman för avdelningskontoret i Sydafrika i närmare 40 år. Han dog trogen 1982.

GEORGE PHILLIPS var född och uppvuxen i Glasgow i Skottland. Han började som pionjär 1914 vid 16 års ålder. År 1917 blev han fängslad för att han som kristen ville vara neutral och inte göra militärtjänst. År 1924 inbjöds han personligen av broder Rutherford att tjäna i Sydafrika. Broder Rutherford sade: ”George, det kanske rör sig om ett år eller kanske lite längre.”

Vad var då Georges intryck när han kom till Sydafrika? Han sade: ”Allt var annorlunda än i Storbritannien, och allt i samband med verksamheten var så mycket mindre. På den tiden fanns det bara sex heltidstjänare, förutom ett fyrtiotal som hade en liten andel i predikoarbetet. Vårt distrikt omfattade allt från Kapprovinsen till Kenya. Hur skulle man under ett år kunna täcka detta stora distrikt och avge ett effektivt vittnesbörd? Men varför oroa sig för det? Det gällde att sätta i gång, använda de redskap som fanns att tillgå och lämna utgången i Jehovas händer.

Sydafrika är ett land med stora kontraster och många olika folkslag och språk. Det var verkligen en glädje att få lära känna dessa olika folkslag. Det var inte lätt att organisera arbetet på ett så stort distrikt och att lägga den nödvändiga grunden för det fortsatta arbetet.

Jag har i alla år tydligt upplevt hur Jehova har välsignat, beskyddat och väglett mig och sörjt för alla mina behov. Jag har lärt mig att ’gudsfruktan i förening med förnöjsamhet’ verkligen är ’en stor vinning’ och att man för att bli kvar på ’den Högstes hemliga plats’ måste hålla sig tätt till hans organisation och gå in för att utföra hans verk på hans sätt.” (1 Tim. 6:6, 1917; Ps. 91:1)