De olika slagen av vilda djur är också imponerande. Man ser dem inte alla, men man hör många av dem, om man är vaken för deras särskiljande läten. Man kanske blir skrämd av en schabrakschakals hemska tjut eller av en babians skällande, och med övning särskiljer man många fåglars ljud. Man betraktas av hundratals ögon, även om man inte ser dem.

Många slags antiloper håller till här. Bland dem finner vi den lilla grå buskdykaren, som vanligtvis är i verksamhet på natten, den större buskbocken och den majestätiska älgantilopen, den största av alla. Den vackra sydafrikanska blekbocken eller oribin, med sin rödaktiga färg och sina vita markeringar, är sällsynt, men man finner den i Giant’s Castle Nature Reserve. Ibland, när man betraktar en sluttning, verkar det som om gräset rörde sig, men så får man klart för sig att det är några välkamouflerade antiloper som betar!

Inte att förglömma är den stora, svävande lammgamen, som också kallas skäggam. Den har gamens matvanor, men i flykten påminner den om örnen. Bröstpartiet är gråvitt, strupen och nacken är orangefärgade, och huvudet är vitt. Detta står i kontrast till vingarnas och stjärtens svarta fjädrar. En tofs av svart borst bildar ett ”skägg” kring näbben, och en mask av svarta fjädrar kring ögonen förhöjer fågelns skräckinjagande utseende. Men det är en skygg fågel, som huvudsakligen lever på kadaver.

Lammgamen har den vanan att släppa ben från hög höjd, så att de krossas mot klippor. Den sveper sedan ner för att gräva ur märgen med tungan.b Klippörnen och kapgamen håller också till här, men lammgamen, med ett utsträckt vingspann på nästan tre meter, är kung. Olyckligtvis är den en utrotningshotad art, och det finns mycket få exemplar kvar. I Giant’s Castle Nature Reserve finns det ett gömställe, från vilket man kan iaktta den.

Till vänster: majestätisk älgantilop