• Sydafrika
    Jehovas vittnens årsbok 2007

    • KÄRLEKSFULL HJÄLP GES

      Under ledning av huvudkontoret i Brooklyn tillsattes män som kallades tjänare för bröderna. De var föregångare till våra dagars kretstillsyningsmän. De som förordnades var friska och starka ogifta män som orkade med det fulltecknade schemat.

      Till en början fick större församlingar besök i två eller tre dagar, medan mindre grupper bara fick besök en dag. Detta gjorde att dessa tjänare för bröderna måste resa mycket. De använde för det mesta allmänna transportmedel, och de måste ofta resa med tåg och buss vid obekväma tider. Under sina besök granskade de noggrant församlingens handlingar. Men deras huvuduppgift var att följa med bröderna i tjänsten på fältet och öva dem.

      Gert Nel förordnades som tjänare för bröderna 1943. Han hade lärt känna sanningen 1934, när han arbetade som skollärare i Norra Transvaal. Han hjälpte många förkunnare, och många minns fortfarande hans trogna tjänst. Han var lång och smal och såg rätt sträng ut och var en nitisk kämpe för sanningen. Han var känd för sitt fantastiska minne, men också för sin stora kärlek till människor. Han brukade arbeta i tjänsten från klockan sju på morgonen till klockan sju eller åtta på kvällen utan att ta någon rast. Under sina resor som resande tillsyningsman kunde han ta ett tåg vid vilken tidpunkt som helst på dygnet och beroende på en församlings storlek tillbringa några dagar tillsammans med den och sedan resa vidare till nästa församling. Och så gjorde han vecka efter vecka. År 1946 blev han kallad till Betel för att översätta till afrikaans, och han fortsatte att troget tjäna där till sin död 1991. Han var den siste smorde broder som tjänade vid Betel i Sydafrika. Mellan 1982 och 1985 avslutade andra trogna smorda bröder sitt jordiska liv. Det var George Phillips, Andrew Jack och Gerald Garrard.

      DE GAV FRIKOSTIGT AV SIG SJÄLVA

      Jehovas tjänare uppskattar den tjänst som resande tillsyningsmän och deras hustrur utför, vilka villigt ger ut av sig själva när de stärker församlingarna andligen. Som exempel kan nämnas Luke Dladla. Han förordnades som kretstillsyningsman 1965 och är nu reguljär pionjär. Han sade: ”Nu, 2006, när jag är 81 år och min hustru 68, kan vi fortfarande gå uppför och nerför berg och ta oss över floder för att sprida de goda nyheterna på vårt distrikt. Vi har använt över 50 år på fältet.”

      Andrew Masondo förordnades som kretstillsyningsman 1954. Han berättade: ”År 1965 förordnades jag till Botswana, och det var precis som ett missionärsförordnande. Eftersom det inte hade regnat på tre år, rådde det hungersnöd i landet. Min hustru, Georgina, och jag fick uppleva hur det är att gå till sängs utan kvällsmat och att gå ut i tjänsten på fältet på morgonen utan frukost. Vi åt vanligtvis bara ett enda mål mat om dagen, och det var vid middagstid.

      När jag kom tillbaka till Sydafrika förordnades jag att tjäna som områdestillsyningsman och blev övad av Ernest Pandachuk. Hans avskedsord till mig var: ’Stick aldrig upp huvudet över dina bröder, utan var lik ett sädesstrå som när det är moget böjer sitt huvud och visar att det har rik frukt.’”