Om man inte var lagligt erkänd var det också omöjligt att få tillstånd att bygga Rikets salar i svarta förstäder. Myndigheterna avvisade alltid bröderna med att de inte var en erkänd religion.

Men kort efter det att sammanslutningen hade bildats fick bröderna tillstånd att ha vigselförrättare. De fick också lov att bygga Rikets salar i de svarta förstäderna.

MAN FYLLER ETT STORT BEHOV

Det fanns ett stort behov av fler Rikets salar för det växande antalet församlingar. I de övervägande svarta områdena fick bröderna hålla sina möten under svåra förhållanden. De använde garage, uthus och klassrum i skolor, där de fick sitta i små bänkar avsedda för barn. De måste också finna sig i att andra religiösa grupper använde klassrum i samma skolor och åstadkom ett öronbedövande oväsen genom att sjunga högt och slå på sina trummor.

I slutet av 1980-talet började regionala byggnadskommittéer experimentera med nya byggmetoder för att skynda på byggandet av Rikets salar. År 1992 erbjöd sig elva kanadensiska vittnen med erfarenhet av snabbyggen att hjälpa till med uppförandet av en dubbel Rikets sal, en tvåvåningsbyggnad i Hillbrow i Johannesburg. Dessa bröder delade med sig av sitt kunnande till de inhemska bröderna och hjälpte dem att förbättra sina byggmetoder.

Den första Rikets sal som uppfördes genom snabbyggemetoden var den som uppfördes i Diepkloof i Soweto 1992. Ända sedan 1962 hade bröderna försökt att få en tomt till en Rikets sal i det här området. Zechariah Sedibe, som varit engagerad i att försöka få den tomten, var med vid överlämnandet den 11 juli 1992. Han sade med ett brett leende: ”Vi trodde aldrig att vi skulle få en Rikets sal. Vi var unga då. Nu är jag pensionerad, och vi har vår Rikets sal, den första i Soweto som byggts på några dagar.”

Det finns nu 600 Rikets salar i de länder över vilka avdelningskontoret i Sydafrika övar tillsyn. Dessa salar står som centrum för den rena tillbedjan av Jehova. Men det finns omkring 300 församlingar med 30 eller fler förkunnare som fortfarande behöver en egen Rikets sal.

Tjugofem regionala byggnadskommittéer, som arbetar under ledning av avdelningskontoret, ger de församlingar som vill bygga en Rikets sal praktisk hjälp. Församlingarna kan få räntefria lån som hjälp att finansiera sina projekt. Peter Butt, som i över 18 år har hjälpt till med att bygga Rikets salar, är ordförande i Gautengs regionala byggnadskommitté. Han påpekade att bröderna i dessa kommittéer vanligtvis är förvärvsarbetande familjefäder, men som ändå gärna offrar mycket av sin tid för sina bröder.

En annan medlem av en regional kommitté, Jakob Rautenbach, förklarade att medlemmarna i dessa kommittéer vanligtvis arbetar på byggplatsen hela den tid som bygget pågår. De är också engagerade i all planering före byggandet. Han beskrev entusiastiskt den glada och samarbetsvilliga anda som råder bland de frivilliga arbetarna. De reser på egen bekostnad till byggplatsen, som ibland kan ligga långt bort.

Jakob sade att många andra bröder villigt ger av sin tid och sina tillgångar till byggandet av Rikets salar, och han nämnde följande exempel: ”Två köttsliga systrar, som har ett eget transportföretag, ordnar med att transportera vår 13 meter långa förrådscontainer till byggplatser över hela landet, och även till grannländer, och detta har de gjort sedan 1993. Detta utgör ett ansenligt bidrag! Många firmor som vi handlar med vill också gärna bidra eller ge oss rabatt när de ser vad vi gör.”

Sedan man noggrant har planerat och organiserat arbetet uppför man ofta salen på tre dagar. Detta har vunnit många iakttagares respekt. Vid slutet av den första dagen på en byggplats kom två berusade män från ölhallen i närheten fram till bröderna. De förklarade att de brukade gå hem över en obebyggd tomt, men då det nu stod en lokal på den platsen var de övertygade om att de hade gått vilse och bad om hjälp att hitta hem.

EN SJÄLVUPPOFFRANDE ANDA

Politiska förändringar i början av 1990-talet medförde inte fred och stabilitet. Det utbröt i stället mer oroligheter än någonsin tidigare. Situationen var komplicerad, och människor har gett många olika förklaringar till det ökade våldet, bland annat politisk rivalitet och ekonomiskt missnöje.

Men man fortsatte att bygga Rikets salar. Frivilliga arbetare av olika raser kom in i förstäderna eskorterade av lokala bröder. Några blev angripna av ilskna pöbelhopar. Under uppförandet av en Rikets sal i Soweto 1993 kastade en våldsam pöbelhop sten på tre vita bröder, som körde byggnadsmaterial till tomten för Rikets sal. Pöbeln krossade alla fönstren i fordonet, och bröderna skadades. De lyckades dock fortsätta att köra och komma fram till tomten. De lokala bröderna körde dem då snabbt till ett sjukhus på en säkrare väg.

Men arbetet på bygget blev inte försenat. Man vidtog försiktighetsåtgärder, och följande veckoslut arbetade hundratals bröder av alla folkslag på platsen. Pionjärer från orten tog del i gatuvittnande på distriktet runt omkring lokalen. Om de upptäckte något problem varnade de bröderna på byggplatsen. Några dagar senare var de skadade bröderna tillräckligt bra för att kunna återvända och arbeta på lokalen.

Församlingarna uppskattar det engagemang och de uppoffringar som de bröder gör som frivilligt kommer och arbetar med att bygga Rikets salar. Under 15 år har Fanie och Elaine Smit hjälpt 46 församlingar med att bygga deras Rikets salar, och de reser ofta långa vägar på egen bekostnad.

En församling i KwaZulu/Natal skrev till den regionala byggnadskommittén: ”Ni offrade er sömn, nöjet att få vara med era familjer, er fritid och mycket mer för att komma hit och bygga en Rikets sal åt oss. Dessutom vet vi att ni också bidragit med mycket av era egna pengar för att detta projekt skulle lyckas. Må Jehova komma ihåg detta, er ’till godo’. (Nehemja 13:31)”

Det får en positiv inverkan på distriktet när en församling får sin egen Rikets sal. Här följer en typisk kommentar från en församling: ”Sedan Rikets sal har byggts har antalet närvarande ökat så mycket att vi måste dela församlingen i två grupper för det offentliga föredraget och Vakttornsstudiet. Vi måste snart bilda en ny församling.”

Små församlingar på landsbygden har ibland svårt att finansiera en Rikets sal. Men många har hittat på sätt att få ihop pengar. I en församling sålde bröderna grisar. När de behövde mer pengar sålde de en oxe och en häst. Därefter sålde de 15 får och ännu en oxe och en häst. En syster erbjöd sig att köpa all målarfärg, en annan köpte mattan, och en tredje betalade för gardinerna. Till slut måste ännu en oxe och fem får säljas för att kunna köpa stolarna.

När Rikets sal var färdig skrev en församling i Gauteng: ”I åtminstone två veckor efter det att Rikets sal hade byggts gick vi dit efter tjänsten på fältet bara för att beundra den. Vi kunde inte gå hem från tjänsten utan att först ha tittat på vår Rikets sal.”

ANDRA SER OCKSÅ

Människor i samhället lägger ofta märke till Jehovas vittnens ansträngningar att skaffa lämpliga platser för tillbedjan. Församlingen i Umlazi i KwaZulu/Natal fick ett brev, där det bland annat stod: ”Sällskapet ’Håll Durban vackert’ uppskattar era ansträngningar att hålla ert område rent och snyggt, och vi vill uppmuntra er att fortsätta med detta. Er flit har fått den här platsen att bli så vacker. Vårt sällskap har engagerat sig i att bekämpa nedskräpning och att hålla omgivningen ren. Vi tror att det bidrar till god hälsa i ett område att det är rent och snyggt. Det är därför som vi berömmer våra medborgare när de håller området rent. Tack för att ni är ett så fint föredöme. Vi vill uppmuntra er i de ansträngningar ni gör för att hålla Umlazi rent och snyggt.”

En församling skrev: ”När en känd inbrottstjuv bröt sig in i vår nya Rikets sal, blev han anfallen av människor i omgivningen. De sade att han vandaliserade ’deras kyrka’, eftersom Rikets sal är den enda religiösa byggnaden i grannskapet. Efter att ha slagit mannen överlämnade de honom till polisen.”

ATT FYLLA BEHOVET AV RIKETS SALAR I AFRIKA

År 1999 satte Jehovas organisation i gång ett program för att bygga Rikets salar i länder med begränsade tillgångar. Ett regionalt projekteringskontor för Rikets salar upprättades vid avdelningskontoret i Sydafrika för att organisera det här arbetet i flera länder i Afrika. En representant från det kontoret sändes till varje avdelningskontor för att hjälpa bröderna där att upprätta en byggavdelning för Rikets salar. Den här avdelningen ansvarar för inköp av tomtmark och organiserandet av grupper för byggandet av Rikets salar. Internationella tjänare sändes också för att hjälpa till och öva de inhemska bröderna.

Sydafrikas regionala kontor har upprättat 25 byggavdelningar för Rikets salar i Afrika, och de har hand om byggandet av Rikets salar i 37 länder. Sedan november 1999 har man byggt 7 207 Rikets salar i de länder som betjänas av den här anordningen. I mitten av 2006 bestämde man att det behövdes ytterligare 3 305 Rikets salar i dessa länder.

[Bilder på sidorna 140, 141]

Det byggs allt fler Rikets salar

Församlingen i Kagiso fick hjälp med att få en ny plats för tillbedjan

Före

Under

Efter

Rathandaförsamlingen i Heidelberg älskar sin nya Rikets sal

I 37 afrikanska länder har det byggts 7 207 Rikets salar, och det skall byggas ytterligare 3 305!