Människan — den största faran

Människans historia i Drakbergen är ofta mera våldsam än de sommaroväder som förekommer här. År 1818 började en tid av bittra stamkrig mellan de svarta, och de vackra Drakbergen blev bakgrunden till många hemska handlingar av människa mot medmänniska. År 1823 hade Natals befolkning minskat från kanske en miljon till några få tusen. De kvarvarande av splittrade stammar sökte tillflykt i bergen.

När de första vita började bosätta sig i området, år 1837, blev en intressekonflikt oundviklig. Bushmännen höll inte boskap. Ja, de betraktade alla djur som sådana som fick användas av alla människor. Men de iakttog jaktområdesrätten. Att främlingar jagade på deras område var således en krigsförklaring. Den vite mannen jagade för nöjes skull och dödade villebråd, som var bushmännens föda. De hämnades genom att stjäla de vitas boskap. Den vite mannen svarade med att jaga och tillintetgöra bushmännen. De små männen angreps också av svarta stammar. Följden blev att bushmännen utrotades inom denna region.