Boerna var kalvinister och tillhörde den reformerta kyrkan. De var flitiga bibelläsare men ansåg sig likväl överlägsna de svarta — många trodde att de svarta var förbannade av Gud.

Kyrkan ger apartheid sitt stöd

Det allt större antalet omvändelser bland den svarta och färgade befolkningen under 1800-talet fick många vita att känna sig illa till mods. Till följd av detta fattade kyrkomötet ett historiskt beslut år 1857: ”På grund av somliga [vita] personers svaghet ... torde det vara bäst att församlingen av hedningar [icke-vita] ... åtnjuter sina kristna privilegier i en separat byggnad eller institution.” Kyrkan gav således rasåtskillnaden sitt stöd.

Splittringsprocessen fortsatte. I dag finns det separata församlingar av den reformerta kyrkan för vita, svarta, färgade och indier.

Något som ytterligare ökar förvirringen är den splittring som råder bland kyrkosamfunden. Inom de olika avdelningarna av den reformerta kyrkan riktas nu en hel del kritik mot apartheidpolitiken. Många präster, både svarta och vita, har fördömt den. Kyrkomötet för Västra Kapprovinsen förklarade i oktober 1983 att rasdiskriminering är ”synd” och att kyrkan hädanefter bör vara öppen för människor av alla raser.

Den 29 augusti 1985 fastslog Kretssynoden i Stellenbosch, ett annat regionalt organ inom den reformerta kyrkan, officiellt att rasdiskriminering ”är emot de bibliska principerna om kärlek till nästan och rättvisa” och att ”apartheid” har ”lett till mänskligt lidande”.