Först berättar Jesus om en såningsman som sår ut säd. En del sädeskorn faller utmed vägen och blir uppätna av fåglar. Andra faller på ställen med klippgrund. Eftersom jorden där inte är tillräckligt djup för rötterna, vissnar de späda plantorna i den heta solen. Åter andra faller bland törnen, som förkväver plantorna när de kommer upp. En del säd, slutligen, faller i god jord och frambringar frukt, en del hundrafalt, en del sextiofalt och en del trettiofalt.

Eftersom lärjungarna verkligen önskar förstå dessa ting, förklarar Jesus liknelsen om såningsmannen för dem.

”Säden är Guds ord”, säger Jesus, och jorden är hjärtat. Om den säd som sås i den hårda jorden utmed vägen förklarar Jesus: ”Sedan kommer Djävulen och tar bort ordet ur deras hjärta, för att de inte skall tro och bli räddade.”

Den säd, å andra sidan, som sås på ställen med klippgrund syftar på de människors hjärtan som först tar emot ordet med glädje. Men eftersom ordet inte kan rota sig ordentligt i sådana hjärtan, faller dessa människor ifrån när tider av prövningar eller förföljelser kommer.

Vad beträffar den säd som föll bland törnena, säger Jesus vidare, så syftar denna på människor som har hört ordet. De låter sig emellertid ryckas med av livets bekymmer och rikedom och njutningar, så att de blir helt förkvävda och inte bringar någonting till fulländning.

Vad slutligen den säd beträffar som sås i den utmärkta jorden, säger Jesus, så är dessa de som efter att ha hört ordet med ett rätt och gott hjärta behåller det och bär frukt med uthållighet.