Kan det hända igen?

NÄR vi ser tillbaka på den här tiden kanske den verkar rofylld, ja rentav idyllisk. I västvärlden, till exempel, var det här en tid då man använde hästdroskor, då männen hade cylinderhattar och kvinnorna bar långa kjolar. Men det var också en olycksbådande tid, en tid då döden var på frammarsch över världen. Vad var orsaken?

Det var inte krig, även om det pågick krig vid den tiden. Nej, vi tänker på en annan hemsökelse, en som sägs ha varit den mest förödande i mänsklighetens historia – spanska sjukan 1918–1919.

De smittade dog som flugor, för det fanns ingen effektiv behandling och inget botemedel. Miljoner unga människor rycktes bort i sina bästa år. De döda kropparna hopade sig fortare än man hann begrava dem. Befolkningen i vissa samhällen och byar utplånades helt.

Allt det här hände för över 85 år sedan. Vet vi vad som orsakade sjukdomen? Kan en liknande katastrof inträffa igen? Om något liknande skulle inträffa igen, kan vi då skydda oss?

Det finns en annan intressant aspekt av den här frågan. Visste du att det under lång tid har stått att läsa i Bibeln om de farsoter som vi har sett i vår tid? (Lukas 21:11; Uppenbarelseboken 6:8) Var spanska sjukan en del av uppfyllelsen av det som förutsagts i Bibelns profetior? Svaren på denna och andra frågor kommer att behandlas i de följande artiklarna.

[Bild på sidan 3]

Förberedelser i Philadelphia i USA för att begrava sådana som dött i spanska sjukan

[Bildkälla]

Library of the College of Physicians of Philadelphia

Historiens värsta farsot

I OKTOBER 1918 pågick fortfarande första världskriget. Även om krigsslutet närmade sig, fanns nyhetscensuren kvar. Det kom därför att bli Spanien, som stod utanför kriget och inte censurerade nyheter, som först rapporterade om att civila på många platser blev sjuka och dog i en alarmerande takt. Det var de här omständigheterna som gjorde att sjukdomen fick det namn som den för alltid skulle bli känd under – spanska sjukan.

Pandemin började i mars 1918, enligt många forskare i staten Kansas i USA.a Därifrån spred den sig av allt att döma till Frankrike med nyanlända amerikanska soldater. Antalet dödsfall till följd av influensan ökade markant, men i juli 1918 verkade det som om det värsta var över. Föga anade läkarna vid den här tiden att pandemin bara samlade kraft för att bryta ut igen som en ännu större dråpare.

När första världskriget slutade den 11 november 1918 jublade världen. Ironiskt nog var det ungefär vid den tiden som farsoten bröt ut över hela jorden. Den var ett monster som nu fick internationella nyhetsrubriker. Det var inte många på den tiden som förblev opåverkade, och alla var skräckslagna. En ansedd influensaexpert förklarade: ”År 1918 sjönk den förväntade medellivslängden i USA med över 10 år.” Vad var det som gjorde den här farsoten så annorlunda?

En farsot utan motstycke

Den mest oroväckande skillnaden var att influensan slog till oväntat och plötsligt. Hur plötsligt kom den? I den nyutgivna boken The Great Influenza citerar författaren John M. Barry en skriven redogörelse angående detta: ”I Rio de Janeiro stod medicine studerande Ciro Viera Da Cunha och väntade på en spårvagn när en man i helt normal samtalston frågade honom om något. Mannen föll sedan ner död. I Kapstaden i Sydafrika gick Charles Lewis på spårvagnen för att åka den fem kilometer långa sträckan hem när konduktören kollapsade och dog. Under de fem följande kilometerna dog sex personer på spårvagnen, däribland föraren.” De dog av influensan.

Sedan var det rädslan – rädslan för det okända. Vetenskapen kunde inte svara på vad som orsakade sjukdomen eller exakt hur den spreds. Allmänna hälsoföreskrifter infördes: hamnar försattes i karantän, och biografer, kyrkor och andra offentliga mötesplatser stängdes. I San Francisco i Kalifornien beordrade myndigheterna hela befolkningen att bära masker av gasväv. Alla som ertappades utan sådan mask fick räkna med antingen böter eller fängelse. Men ingenting verkade hjälpa. Sådana åtgärder var helt enkelt inte tillräckliga, och de sattes in alldeles för sent.

Rädslan berodde också på att det inte gick att förutse vilka som skulle drabbas. Det är fortfarande oklart varför pandemin 1919 inte i första hand drabbade de äldre, utan slog till mot friska, unga människor och dödade dem. De flesta som dog i spanska sjukan var mellan 20 och 40 år.

Dessutom var influensan verkligen en världsomfattande epidemi. Den nådde till och med tropiska öar. Den 7 november 1918 kom den till Västra Samoa (nu känt som Samoa) via en fartygsbesättning som var smittad, och inom två månader hade omkring 20 procent av de 38 302 invånarna dött. Alla större länder i världen drabbades allvarligt!

Vidare var det farsotens spridning. Staden Philadelphia i Pennsylvania drabbades till exempel tidigt och synnerligen svårt av sjukdomen. I mitten av oktober 1918 rådde det stor brist på likkistor. ”En fabrikör sade att om han hade haft fem tusen kistor, kunde han ha sålt dem på två timmar. I stadens bårhus fanns det tidvis så mycket som tio gånger fler kroppar än kistor”, säger historikern Alfred W. Crosby.

På relativt kort tid hade influensan skördat fler människoliv än vad någon annan liknande pandemi gjort i mänsklighetens historia. Enligt en officiell beräkning var den totala dödssiffran i världen 21 miljoner, men enligt vissa nutida experter är det alltför lågt räknat. I dag menar en del epidemiologer att det snarare var 50 miljoner eller kanske till och med 100 miljoner som dog! Barry, som citerades tidigare, säger: ”På ett år skördade influensan fler människoliv än vad digerdöden under medeltiden gjorde på ett helt århundrade; den skördade fler människoliv på 24 veckor än vad aids har gjort på 24 år.”

Ofattbart nog dödade spanska sjukan på omkring ett år fler amerikaner än det sammanlagda antalet amerikaner som dog i strid under de båda världskrigen. Författaren Gina Kolata förklarar: ”Om en liknande epidemi skulle bryta ut i dag, och döda en lika stor andel av USA:s befolkning, skulle 1,5 miljoner amerikaner dö. Detta är mer än antalet döda per år i hjärtsjukdomar, cancer, stroke, kroniska lungsjukdomar, aids och Alzheimer tillsammans.”

Kort sagt var spanska sjukan den mest förödande pandemin i mänsklighetens historia. Vilken hjälp kunde då vetenskapen erbjuda?

Vetenskapen stod maktlös

Vid första världskrigets början verkade läkarvetenskapen ha gjort stora framsteg när det gällde att bekämpa sjukdomar. Även under kriget var läkarna mycket stolta över att de framgångsrikt kunde minska verkningarna av infektionssjukdomar. Vid den tiden förklarade tidskriften The Ladies’ Home Journal att amerikanska hem inte längre behövde ett särskilt rum där man kunde lägga de döda för att beskådas. I tidskriften föreslogs det att sådana mottagningsrum hädanefter skulle användas av de levande och att rummen på engelska därför skulle kallas ”living rooms”. Men så kom spanska sjukan, och läkarvetenskapen stod praktiskt taget hjälplös.

Crosby skriver: ”Alla som var läkare 1918 var delaktiga i det största läkarvetenskapliga misslyckandet under nittonhundratalet eller, om antalet dödsoffer är måttstocken, det största genom tiderna.” För att inte hela skulden skall vila på läkarkåren framhåller Barry följande: ”Vid den tiden förstod forskarna till fullo vilket stort hot influensan utgjorde, de visste hur man botade många former av sekundär bakteriell lunginflammation, och de gav allmänna hälsoråd som skulle ha kunnat rädda tiotusentals amerikaners liv. Men politikerna ignorerade deras råd.”

Vad vet vi nu, omkring 85 år senare, om den här fruktansvärda pandemin? Vad orsakade den? Kan den slå till igen? Om den gör det, skulle den då kunna bekämpas? Några av svaren kanske förvånar dig.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 6]

De flesta som dog i spanska sjukan var mellan 20 och 40 år

[Bild på sidan 4]

En skolklass i Canon City i Colorado i USA 1919

[Bildkälla]

Genom tillmötesgående från Colorado Historical Society, 10026787

[Bild på sidorna 4, 5]

En polisman

[Bildkälla]

Foto: Topical Press Agency/Getty Images

[Bild på sidan 5]

Basebollspelare med skyddsmasker

[Bildkälla]

© Underwood & Underwood/CORBIS

Influensa – det vi vet i dag

ÅRET är 1997. En forskare sitter i den lilla eskimåbyn Brevig på den frusna tundran på Sewardhalvön i Alaska. Framför sig har han kroppen av en ung kvinna som han och fyra eskimåer har grävt fram ur permafrosten. Kvinnan blev offer för influensan 1918 och har legat där, nedfryst, alltsedan dess.

Vad tjänar det till att undersöka den här kvinnans kropp nu? Forskarna hoppas att det som orsakade influensan finns kvar i kvinnans lungor och att de med hjälp av avancerad genteknik skall kunna isolera och identifiera det. Varför skulle den kunskapen kunna vara till hjälp? För att få svar på den frågan behöver vi veta lite mer om hur influensavirus fungerar och vad som gör dem så farliga.

Ett virus som kan vara dödligt

I dag vet vi att influensa orsakas av ett virus och att den kan spridas från person till person genom luften när någon hostar, nyser eller talar.a Influensa förekommer överallt i världen, även i tropikerna, där den kan bryta ut när som helst under året. På norra halvklotet sträcker sig influensaperioden från november till mars, och på södra halvklotet från april till september.

Det farligaste influensaviruset, typ A, är litet i förhållande till många andra virus. Det är vanligtvis klotformat med utskjutande spröt. När det här viruset angriper en människas cell förökar det sig så pass snabbt att det ofta inte dröjer mer än tio timmar förrän mellan hundra tusen och en miljon nya ”kopior” av influensaviruset väller ut ur cellen.

En skrämmande egenskap hos den här enkla organismen är att den har förmåga att snabbt förändra sig. Eftersom viruset förökar sig så snabbt (mycket snabbare än hiv-viruset), blir inte alla ”kopior” exakt likadana. En del av dem är så annorlunda att de undgår kroppens immunförsvar. Det är därför vi utsätts för olika influensavirus varje år, med nya uppsättningar antigener som sätter vårt immunförsvar på prov. Om antigenerna förändras tillräckligt mycket klarar vårt immunsystem inte av att bekämpa dem, och det finns risk för en pandemi.

Influensavirus smittar dessutom djur, och det skapar problem för människan. Man tror att grisar kan vara värddjur för virus som smittar vissa fåglar, som höns och ankor. Men grisen kan också vara värd för virus som smittar människor.

Om en gris därför smittas av båda virustyperna – en form som drabbar djur och en form som är vanlig bland människor – kan generna hos dessa två virusstammar blandas och resultera i en helt ny influensastam, en som människans immunförsvar inte kan stå emot. Somliga menar att nya influensastammar troligen uppstår i jordbrukssamhällen, där fjäderfän, grisar och människor lever nära varandra – vilket ofta är fallet i till exempel Asien.

Varför blev den så smittsam?

Frågan är: Vad kan ha fått influensaviruset 1918–1919 att förvandlas till en mördare som orsakade att unga människor dog i lunginflammation? Det finns visserligen inte något virus kvar från den tiden, men forskarna har länge menat att om de kunde hitta fryst organmaterial, så skulle de kanske kunna isolera oskadat RNA och få reda på varför den här virusstammen var så oerhört farlig. Till viss utsträckning har de faktiskt lyckats.

Tack vare det frysta vävnadsprovet från kvinnan som hittades i Alaska, och som nämndes i inledningen av den här artikeln, har ett forskarteam kunnat identifiera och kartlägga sammansättningen av merparten av generna från 1918–1919 års influensavirus. Men forskarna har fortfarande inte kommit underfund med vad det var som gjorde att den influensan blev så dödlig. Det förefaller ändå som om det här viruset liknar ett influensavirus som smittar både grisar och fåglar.

Kan det slå till igen?

Enligt många experter är frågan inte om ett sådant våldsamt virus återkommer, utan när och hur det gör det. Faktum är att somliga räknar med att det skall komma ett stort nytt influensautbrott ungefär vart elfte år och ett verkligt allvarligt utbrott ungefär vart trettionde år. Enligt de här beräkningarna kan en ny pandemi komma när som helst.

År 2003 rapporterade den medicinska tidskriften Vaccine: ”Det har gått 35 år sedan den senaste influensapandemin, och den längsta intervallen mellan tillförlitligt dokumenterade pandemier är 39 år.” I artikeln sades det vidare: ”Det pandemiska viruset kan komma från Kina eller något land där i närheten och kan innehålla ytantigener eller elakartade beståndsdelar från influensavirus hos djur.”

Angående ett sådant virus sägs det vidare i artikeln: ”Det kommer att sprida sig snabbt över världen. Flera stora infektionsutbrott kommer att inträffa. Morbiditeten [sjukligheten] kommer att bli betydande i alla åldersgrupper, och den sociala och ekonomiska verksamheten i alla länder kommer att påverkas allvarligt. En mycket hög mortalitet [dödlighet] kommer att bli märkbar i de flesta om inte i alla åldersgrupper. Det är inte troligt att sjukvårdssystemen ens i de mest ekonomiskt utvecklade länderna kommer att kunna möta de krav som då ställs på dem.”

Hur allvarligt är egentligen ett sådant scenario? John M. Barry, författare till boken The Great Influenza, ger det här perspektivet: ”En terrorist med kärnvapen är varje politikers mardröm. Det borde en ny influensapandemi också vara.”

Vilka behandlingsmetoder finns tillgängliga?

Du kanske undrar om det finns några effektiva behandlingsmetoder? Svaret rymmer både goda och dåliga nyheter. Antibiotika kan minska dödligheten till följd av sekundär bakteriell lunginflammation, och det finns behandling som kan vara effektiv mot vissa influensastammar. Vaccinationer kan vara till hjälp när det gäller att bekämpa ett influensavirus, under förutsättning att den exakta virusstammen är identifierad och att det går att få fram vaccinet i tid. Det här är de goda nyheterna. Vilka är då de dåliga?

Influensavaccinernas historia har sedan den beklagliga episoden med svininfluensan 1976 och bristen på vaccin 2004 blivit skamfilad. Även om den medicinska forskningen har gjort enorma framsteg sedan första världskriget, känner läkarna fortfarande inte till något botemedel mot ett kraftfullt virus.

Med tanke på detta är den oroande frågan: Kan det som hände 1918–1919 hända igen? Lägg märke till vad som sades i slutet av en avhandling från ett medicinskt forskningsinstitut i London (National Institute for Medical Research): ”I vissa avseenden liknar våra dagars förhållanden dem som rådde 1918: Det internationella resandet har ökat till följd av förbättrade transportmedel. Det finns ett antal krigszoner, där undernäring och dålig hygien är en oundviklig konsekvens. Världens befolkning har vuxit till sex och en halv miljard, och större delen av befolkningen bor i städer, där det många gånger inte finns en fungerande infrastruktur i form av sophantering och avloppsnät.”

En ansedd expert i USA drar slutsatsen: ”För varje år som går förs vi allt närmare nästa pandemi.” Betyder då allt det här att framtidsutsikterna är dystra, till och med hopplösa? Nej, inte alls!

[Fotnot]

[Bild på sidan 8]

Nya influensastammar kan uppstå i jordbrukssamhällen

[Bildkälla]

BAY ISMOYO/AFP/Getty Images

[Bild på sidorna 8, 9]

Influensavirus typ A

[Bildkälla]

© Science Source/ Photo Researchers, Inc

[Bild på sidan 9]

Forskare har undersökt organmaterial som bevarats ända sedan 1918–1919

[Bildkälla]

© TOUHIG SION/CORBIS SYGMA