Från våra läsare

Jehovas vittnens sammankomster  Tack för erfarenheten med rubriken ”En dag som förändrade hennes liv”. (22 mars 1995) Det som berättades av den unga kvinnan som av sin moster blev inbjuden till ett av Jehovas vittnens kretsmöten får mig att minnas att samma sak hände mig. Jag var med vid min första sammankomst sommaren 1985, sedan jag hade blivit inbjuden av min bror. Min första misstro förbyttes snart i en känsla av värme — det kändes som om jag befann mig mitt i en stor familj. Jag bestämde mig för att fortsätta att studera Bibeln, och i dag är jag reguljär pionjär, dvs. heltidsförkunnare.

E. F., Italien

Skulder  Tack för artikeln ”Är det värt att sätta sig i skuld?” (8 juni 1995) Jag är bara 13 år, men jag har inte skött mina pengar så bra. Den här artikeln kommer att hjälpa mig mycket.

C. A., Förenta staterna

Slaveri  Eftersom jag är en afroamerikansk kvinna, uppskattade jag mycket artikelserien ”Slaveriets bojor och tårar” i numret för 8 juni 1995. Jag fick tårar i ögonen då jag såg bilden på framsidan. Jag blev rörd därför att ni hade mod att behandla dessa skamliga historiska fakta. Artiklarna var skrivna med mycket känsla och var framför allt upplysande.

B. M., Förenta staterna

Artikeln kom i precis rätt tid, eftersom vi behandlade det här ämnet på historielektionen. Tack vare er artikel fick jag bra betyg på mitt specialarbete, och när jag läste artiklarna tyckte jag verkligen synd om slavarna.

M. C., Tyskland

Levnadsskildring  Artikeln ”Mitt framgångsrika sökande efter meningen med livet” (22 maj 1995) var mycket gripande. Harold Dies’ berättelse hjälpte mig att bestämma mig när det gäller heltidstjänst. Jag har också haft möjlighet att besöka Betel, Jehovas vittnens världshögkvarter i Brooklyn i New York, och jag var mycket imponerad. Det råder inget tvivel om att jag bör träda in i heltidstjänsten nu!

A. C., Förenta staterna

Förlåta och glömma  Tack för den fina artikeln ”Bibelns syn: Förlåta och glömma — Går det?” (8 juni 1995) Jag har ibland undrat om Bibeln kräver det omöjliga av ofullkomliga människor. Men nu förstår jag vad det innebär att förlåta och glömma. Artikeln har bidragit till min övertygelse att Guds befallningar inte är betungande.

C. I. C., Nigeria

Jag måste helt enkelt skriva och tala om hur mycket jag uppskattade artikeln. Som liten flicka blev jag utsatt för sexuella övergrepp av två av mina farbröder. Senare i livet blev jag misshandlad av min man. När jag blev kristen, försökte jag visa kärlek och vara förlåtande. Men jag har aldrig ärligt kunnat säga att jag har förlåtit dessa tre personer som orsakade mig så djup smärta i många år. Jag inser nu att det finns saker som man måste lämna i Jehovas händer och att jag kan fortsätta mitt liv. Uppenbarelseboken 21:4 ger mig en försäkran om att dessa djupa sår snart kommer att vara borta.

A. B., Förenta staterna

Jag har just läst artikeln, och jag har aldrig känt mig så nära Jehova Gud som jag gör nu. För en tid sedan var jag inblandad i grov synd, och för detta sökte jag hjälp hos äldstebröderna i församlingen. Även om de gav mig vänliga och kärleksfulla råd, kände jag mig ändå hindrad att tala med Jehova i bön. Den här artikeln har gett mig en klarare förståelse, vilket jag verkligen behövde, av hur vår himmelske Fader förlåter och glömmer. Den har fått mig att fritt närma mig honom i innerlig bön — ett privilegium som jag så dåraktigt har undvikit. Jag tackar Jehova därför att han ger mig ”mat i rätt tid”. — Matteus 24:45.

D. J. S., Förenta staterna