Möte med björn

Ett allvarligt tillbud inträffade när ett gift par höll på att avverka den sista etappen av en fotvandring nedför Boundary Creek utanför Waterton i södra Alberta. Plötsligt fick de syn på en björn som kom lunkande på stigen rätt emot dem. Kvinnan, som hade packning på ryggen, kastade sig ner på stigen i fosterställning, med händerna bakom nacken och knäna uppdragna mot magen. Hennes man blev som förlamad av rädsla och stannade sex, sju meter ifrån henne och såg hur björnen närmade sig.

Björnen gick genast fram till kvinnan och krafsade på packningen på hennes rygg för att försöka få tag i mat. Den klöste henne illa på ryggen, höfterna och skinkorna. Till sist insåg mannen att han måste göra något. Han letade i ryggsäcken och fick tag i några smörgåsar som han kastade på marken. När han gjorde detta, ramlade en kastrull ut ur ryggsäcken och hamnade på en sten, och ljudet fick björnen att hejda sig och skumpa tillbaka in i skogen. Paret skyndade sig då att ge sig av. Vi var tvungna att avliva björnen, eftersom den redan tidigare varit inblandad i liknande intermezzon.

Lärdomen av detta är: Om du har packning och en björn kommer emot dig, gör dig då av med packningen. Björnar angriper ofta människor för att få dem att lämna ifrån sig sina ryggsäckar och den mat som dessa innehåller; det lär de sig mycket snabbt. En övergiven packning eller en kamera eller något annat föremål som du kan kasta ifrån dig kan distrahera björnen så att du hinner sätta dig i säkerhet.

Fotografer måste vara noga med att inte gå för nära björnarna när de tar sina bilder. Våren 1988 hade en man och hans hustru slagit läger i Glacier National Park. De fick syn på en grizzlybjörnhona med tre ungar. Mannen gav sig av med en kamera med automatisk flerbildstagning. De första bilderna tog han från en sluttning på betryggande avstånd från björnarna, men sedan började han bli övermodig, eftersom björnarna inte tycktes bry sig om honom.

Han smög sig försiktigt nerför sluttningen, tills han befann sig på samma nivå som björnarna. De bilder som senare framkallades visade att han hade gått närmare och närmare. Han ville ta sitt livs bild och kom alldeles för nära björninnan, gjorde intrång på hennes revir och tvingade henne att välja mellan att fly och gå till angrepp.

De sista bilderna i kameran visade att björnen till sist fick nog — och gick till anfall! Fotografen försökte klättra upp i ett träd, men det var för sent. Björnen fick tag i honom och tillfogade honom dödliga skador.

Ett annat olyckstillbud inträffade i Lake Louise i Banff National Park. En man blev biten i ena låret och handen av en grizzlybjörnhona med två ungar. Men det var något som inte stämde. Hon hade gått till angrepp från omkring 150 meters håll och lämnat ungarna oskyddade. Det lät inte särskilt troligt att en björninna skulle ge sig i väg så långt bort från ungarna för att angripa en människa utan synbarlig anledning.

Vi hade en känsla av att mannens hund hade kommit fram till björnhonan och att hon hade jagat hunden tillbaka till ägaren. När vi antydde detta för hundägaren, förnekade han det och citerade reglementet för nationalparken som föreskrev att hundar måste hållas i band och under ständig uppsikt. Jag vände mig till skogvaktaren som var med mig och sade att vi skulle bli tvungna att avliva björnen. Hundägaren frågade genast: ”Varför det?”

”Björnen tycks ha angripit utan att vara provocerad”, svarade vi, ”och därför måste den avlivas.”

Han tänkte en stund och erkände sedan: ”Ja, ni har rätt. Det gick till precis som ni sade. Hunden var lös och provocerade björnen.”

Människor som fotvandrar i dessa vildmarker tror ofta att en hund är ett bra skydd. Det är precis tvärtom. En odresserad hund kan lätt springa fram till björnen och skälla och sedan, med björnen i hälarna, springa tillbaka till sin försvarslösa husse eller matte.

Låt mig berätta om ytterligare en händelse: Ett barn uppgavs ha blivit bitet av en björn. Vi fick veta att två barn hade lekt på en sandbank medan fadern höll på att fiska ett stycke därifrån. Plötsligt hade en björn rusat ut ur snårskogen och bitit tag i ett av barnen och släpat i väg det. Fadern rusade efter björnen för att hämta barnet, som låg på marken där björnen hade lämnat det.

Enligt vår uppfattning berodde olyckan på en förväxling. De lekande barnen som stod på alla fyra kan av björnen ha förväxlats med rådjurskid eller kanske älgkalvar. Björnen hade tydligen övergett barnet av egen fri vilja, när den märkte att bytet var en människa. Men sorgligt nog var detta enda hugg tillräckligt för att tillfoga barnet dödliga skador. Kom därför ihåg att björnar inte är tama bara därför att de är i ett reservat. De kan angripa barn, vilket de ibland också gör, som denna erfarenhet visar. Håll därför barnen under uppsikt.

En annan sak som kan vara bra att tänka på är att man gärna kan vara lite högröstad när man befinner sig i björnmarker. På så sätt är det ingen risk att man överraskar björnarna. Dessutom är det så att ju fler man är, desto större trygghet; en grupp på sex, sju personer skrämmer bort nästan vilken björn som helst. Om ni har varit relativt tysta och sedan plötsligt får syn på en björn, är det däremot bäst att inte undslippa sig några oväntade ljud som skulle kunna provocera björnen till anfall. Ibland kan en överraskad björn låtsas gå till angrepp och grymtande eller brummande närma sig på ett hotfullt sätt. Du har varit alltför närgången och blir nu varnad. Du gör då klokt i att ge dig av godvilligt och lämna björnen i fred. Här hjälper inga argument!

Ta dig därför tid att läsa igenom parkens informationsmaterial om björnar, så att du vet vad du skall göra och vad du kan vänta dig när du vandrar i björnmarker.

[Bild på sidan 7]

Man måste vara mycket försiktig när man vandrar i marker där det finns grizzlybjörn