Guds namn

”Om inte Jehova bygger huset, arbetar byggnadsarbetarna förgäves.” Så lyder den latinska inskriften. Orden är grundade på Psalm 127:1 i Bibeln, och de innehåller en fundamental sanning: Varje strävan som inte har Jehovas välsignelse kommer till sist att visa sig vara förgäves.

Inskriften, som daterar sig till år 1780, finns på en byggnad i Colombo på Sri Lanka, och den är värd att lägga märke till därför att den innehåller Guds namn, Jehova. (Se fotot.) För några hundra år sedan var namnet i allmänt bruk. Det fanns ofta på profana byggnader, kyrkor och till och med mynt. Missionärer använde Guds egennamn då de spred Bibeln till avlägsna länder, vilket utan tvivel är förklaringen till den här inskriften på Sri Lanka.

I dag är saker och ting verkligen annorlunda! Få till bekännelsen kristna bryr sig om Guds egennamn. En del högutbildade kritiserar rentav Jehovas vittnen för att de framhåller namnet. Varför det? Enligt somliga beror det på att man inte riktigt känner till dess hebreiska uttal. Men hur många vet egentligen hur Jesu namn ursprungligen uttalades på hebreiska? Ändå är hans namn använt och respekterat i hela världen.

För Jesus var Guds egennamn mycket viktigt. Han lärde oss att be: ”Må ditt namn bli helgat.” (Matteus 6:9) Och kort före sin död sade han till Gud: ”Jag har gjort ditt namn uppenbart för de människor som du har gett mig ur världen.” (Johannes 17:6) Sanna kristna följer tätt i Jesu fotspår. Bör de då inte också göra Guds namn uppenbart? Jehovas vittnen gör så, och Jehova välsignar deras ”hus” rikligen. På dem stämmer följande psalm in: ”Lyckligt är det folk vars Gud Jehova är!” — Psalm 144:15.