Bedrägeri och sabotage med hjälp av datorer
HUR var det möjligt för bedragare att forcera bankens datakod och så lättvindigt komma över motsvarande 4 miljoner kronor av bankens reserver? Bedrägeriroteln vid Scotland Yard i Storbritannien har nu en hård nöt att knäcka för att komma underfund med det. ”Det finns inget som tyder på att personalen varit inblandad”, säger man på bankens huvudkontor. Vilka är då förövarna? Tjuvar som på illegal väg programmerat bankens datasystem. ”Uttaget var skickligt kamouflerat”, uppger londontidningen Daily Mail för 22 augusti 1986. Det rådde total panik vid banken.
Databedrägerier är ingenting nytt i Storbritannien. Varje år stjäls tiotals miljoner pund på detta sätt. Det är inte heller bara i det landet som problemet existerar. I en utredning som pågår i USA försöker man spåra omkring 20 miljoner dollar som försvann från en bank i New York i en transaktion. Databrott kan faktiskt mycket väl bli världens snabbast växande industri.
Detta datafiffel är nog så allvarligt i sig, men sommaren 1986 tog det av allt att döma en ännu mer olycksbådande vändning — nämligen i form av sabotage. The Times i London för 7 augusti 1986 rapporterade att missnöjda anställda i smyg programmerar in kommandon som ”aktiveras vid en viss tidpunkt eller när en viss kombination av omständigheter inträffar”. Följderna kan bli förödande, med förluster som är omöjliga att förutse. I samband med 15 stora sabotagedåd som utreddes i Storbritannien förra året fick en tredjedel av de berörda firmorna lov att upphöra med sin verksamhet. Denna typ av brott har nu fått en egen benämning — ”logisk bomb”. Genom detta förfarande kan värdefulla förteckningar över kunder, försålda varor som skall faktureras och andra väsentliga upplysningar som är nödvändiga för att driva ett modernt företag gå förlorade för att sedan aldrig kunna ersättas.
Ännu mer alarmerande är det som man kallar för ”datavirus” och som, enligt vad som rapporteras, bland annat förekommer i USA. Det fungerar så att datorn programmeras med otillåtna kommandon, som sedan på egen hand kopierar in sig i andra dataprogram. Allteftersom varje ”smittat” program aktiveras, åstadkoms ytterligare skador. Du kanske kan föreställa dig vilka konsekvenser denna självförstörande process skulle kunna få.
Vad kan då ett företag göra för att förhindra bedrägerier och sabotage som utförs på detta sätt? Svaret är att man först och främst måste låta själva installationen av datasystemet utföras av en betrodd och tillförlitlig firma, och sedan måste man anställa ärlig och pålitlig personal som operatörer. Men det är inte alltid så lätt att göra det. Och vad är det som säger att en anställd inte längre fram skulle kunna bli missnöjd och inställd på att vilja sabotera?
Ytterligare ett annat problem, som beskrivs av The Times i London, avser ”cyniska frilansarbetande programmerare och analytiker som anlitas för underhåll av datasystem och ser till att dessa allt som oftast råkar i olag, vilket skapar extra arbete för dem som befinner sig i processen”. Bedrägeri, sabotage och fiffel — det verkar som om firmor som försöker hålla jämna steg med den moderna tekniken inte vinner på att göra det. I tidningen Daily Mail klagar man: ”Datorer, som hyllades som 1900-talets undergörande kraft, har lika stora möjligheter att åstadkomma skada som nytta.” Eller är det kanhända människors oärlighet som är den verkliga orsaken till problemen?