Inblick i nyheterna
”Ingen del av världen”
När mer än ett hundra tusen människor fyllde Olympiastadion i Västberlin till avslutningssessionen vid den tyska evangeliska kyrkans konferens, uppmanade kyrkopresidenten, Helmut Simon, dem att engagera sig i politik.
Simon tog upp sådana frågor som rätt bruk av resurser, bevarandet av ekologin, åstadkommandet av ett rättvist ekonomiskt system, ett slut på kapprustningen och avskaffandet av arbetslösheten. Han ansåg att dessa hörde med till mänsklighetens olösta faror. Om hans försök att samla sina åhörare kring det angelägna i dessa frågor rapporteras det i den tyska tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung att ”han sade att ingenting bättre kunde hända samhällena i Väst och i Öst än att deras medborgare engagerade sig i politik”. Simon uppmuntrade alla de närvarande ”att betrakta ett sådant engagemang som en plikt och att se på kyrkokonferensen som en protestantisk rörelse som syftar till medborgerliga rättigheter”.
Men kan sanna kristna med rätta engagera sig i sådana politiska rörelser? Sade inte Jesus om sina efterföljare: ”De är ingen del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen”? (Johannes 17:16) Jesus lärde sina efterföljare att be om Guds rike som det enda verkliga hoppet för människosläktet. Varför det? Därför att, som profeten Daniel för lång tid sedan förutsade, Guds rike ”skall krossa och göra slut på” världens sviktande regeringar, ”men självt skall det bestå evinnerligen”. — Daniel 2:44.
Är det ingen synd att stjäla?
Är stöld synd? Inte alltid, enligt den katolske prästen Ivo Storniolo. Enligt O Estado de S. Paulo, en brasiliansk tidning, skall Storniolo ha sagt att ”Gud välsignar och gör de fattigas stöld lagligt berättigad”. Senare sade han att han åsyftade ”bara de fattiga som stjäl för att kunna överleva”. Enligt denne prästs uppfattning bör brottsliga ungdomar som stjäl inte bli straffade, för de har ”tidigare plundrats av de mäktiga”. ”Enligt hans mening”, sägs det i O Estado, ”befinner sig också marginais [socialt utstötta eller missanpassade, vanligtvis fattiga, arbetslösa] ’bland Guds utvalda’.”
Stöder bibeln sådant resonemang? Inte alls. Medan Jesus uppmanade sina efterföljare att visa medlidande med de behövande, sade han aldrig att sociala problem, till exempel fattigdom, var ett rättfärdigande av stöld. I stället är det så som aposteln Paulus skrev: ”Den som har varit tjuv måste sluta upp med att stjäla; i stället bör han anstränga sig i något hederligt arbete med sina egna händer, så att han kan ha något att dela med sig av åt dem som har behov.” — Efesierna 4:28, The New Jerusalem Bible.
Avgudisk handel
Vid en utställning i norra Italien av religiösa föremål och möbler, som gällde hela landet, fick 97 företag visa sina alster. Bland de utställda artiklarna var en uppvärmd, ljudabsorberande biktstol med hygieniskt gallerverk och stoppad stol. Dessutom en del luktfria votivljus, kallade ”påven Johannes”, med 40 timmars tidur; datoriserade kyrkokonsertsklockor; ”kassaskåpslika” armerade välgörenhetsbössor; uppfostrande video för barn (exempelvis ”The Bible according to Johnny”) och portföljer av imiterat läder som innehöll det nödvändiga för en friluftsmässa.
Prästerligt klädmode var inte uteslutet från mässan. Två ”formgivare av religiöst mode” förklarade för den italienska dagstidningen La Stampa att ”unga präster framför allt vill ha en ny klädstil, ren ull med linjärt, likformigt tyskinfluerat broderi, enkelt men ändå kostbart. Och affärerna går, tack vare Gud, bra.”
Religiös turism skapar också vinning åt handeln. ”Varje år är det 15 miljoner människor som företar resor av religiösa skäl, och rundtursarrangörer, religiösa eller inte, tävlar om dem”, rapporteras det i den italienska tidningen La Repubblica. Som ett exempel på detta sägs det i den italienska tidningen Il Messaggero beträffande ”helgonet” Antonius’ basilika i Padua att ”människor lägger miljoner inte bara på hotell, utan särskilt i kassaskrinen i basilikan för heliga bilder och souvenirer”.
Det är inte att undra på, när kristenheten tillsammans med all falsk religion tillintetgörs, att ”jordens resande köpmän gråter och sörjer över henne”. I Uppenbarelseboken 18:11 beskrivs det vidare: ”Det [finns] inte längre ... någon som köper deras fulla lager.”