En styvfar erkänner: ”Jag var inte beredd på alla de problem som hade med uppfostran av mina styvbarn att göra. Jag gick in i situationen i tron att nu, när jag hade gift mig med deras mor, så var jag deras far — så enkelt var det! Jag förstod inte hur fästa barnen var vid sin biologiske far, och därför gjorde jag många misstag.”

En man som blev styvfar förklarar vad som var hans egentliga problem: ”Jag var alltför upptagen av mina egna känslor för att kunna förstå mina styvbarns eller till och med min hustrus känslor. Jag måste lära mig att inte vara så känslig. Och framför allt måste jag lära mig att vara ödmjuk.” Kärlek hjälpte honom att göra de nödvändiga förändringarna.

Den biologiska föräldern

Kärlek kan hjälpa en förälder att ha en rätt syn på barnens förhållande till den nu frånvarande biologiska föräldern. En styvfar erkänner: ”Jag ville ha första platsen i mina styvbarns hjärtan. När de besökte sin biologiske far, hade jag svårt att motstå frestelsen att kritisera honom. När de kom tillbaka efter en trevlig dag tillsammans med honom, kände jag mig helt knäckt. Om de hade haft det tråkigt, blev jag överlycklig. Jag var i själva verket rädd för att förlora dem. Ett av mina största problem var att inse och acceptera den biologiske faderns roll i mina styvbarns liv.”

Uppriktig kärlek hjälpte den här styvfadern att inse att det inte var realistiskt att förvänta ”ögonblicklig” kärlek. Han hade ingen anledning att känna sig bortstött bara därför att barnen inte accepterade honom med detsamma. Han kom så småningom att inse att han aldrig helt kunde ersätta den biologiske fadern i barnens hjärtan. Barnen hade känt sin biologiske far ända sedan de föddes, medan styvfadern var en nykomling som måste anstränga sig för att tillvinna sig barnens kärlek. Forskaren Elizabeth Einstein speglar många föräldrars erfarenheter, när hon säger: ”Den biologiska föräldern kan aldrig ersättas — aldrig. Även en förälder som är död eller en som har övergett sina barn har fortfarande en viktig plats i barnens liv.”

I stället för att läxa upp dem försökte han med vänlighet och omtänksamhet. Han steg upp tidigt, gjorde i ordning morgonmålet och gav dem något varmt att dricka. Tack vare detta blev de mycket villigare att lyda hans uppmaning att stiga upp.

Hur är det då om det är pappan som är styvförälder? Sägs det inte i Bibeln att fadern är familjens överhuvud? Jo, det gör det. (Efesierna 5:22, 23; 6:1, 2) En styvfar kan emellertid välja att under någon tid delegera frågan om tuktan till modern, i synnerhet om den inbegriper tillrättavisning. Han kan låta barnen lyda sin ”mors lag”, medan han lägger en grundval som hjälper dem att lyssna till sin ”[styv]fars tuktan”. (Ordspråken 1:8; 6:20; 31:1) Erfarenheten visar att detta i det långa loppet inte undergräver principen om ledarskap. En styvfar säger: ”Jag försökte tänka på att tuktan också inbegriper förmaning, korrigering och tillrättavisning. När sådan tuktan ges på ett rättvist, kärleksfullt och medkännande sätt och backas upp av föräldrarnas goda exempel, når den vanligtvis sitt syfte.”

En omgift mamma säger: ”Det svåraste för en mor är att se styvfadern tukta hennes barn, i synnerhet om hon tycker att han handlar överilat eller inte är rättvis. Det skär i hjärtat på henne, och hon vill helst ta barnen i försvar. Vid sådana tillfällen är det svårt för henne att underordna sig sin man och stödja honom.

En gång, när mina pojkar var 12 och 14 år, bad de sin styvfar om lov att göra en viss sak. Han sade genast nej och lämnade sedan rummet utan att ge dem en chans att förklara varför det var så viktigt för dem. Pojkarna var nära att börja gråta, och jag var mållös. Den äldste pojken tittade på mig och sade: ’Mamma, såg du vad han gjorde?’ Jag svarade: ’Ja, det gjorde jag. Men han är trots allt familjens överhuvud, och Bibeln säger att vi skall respektera ledarskap.’ De var snälla pojkar och rättade sig efter det jag sade och blev lite lugnare. Samma kväll förklarade jag situationen för min man, och han insåg att han hade varit för auktoritär. Han gick raka vägen till pojkarnas rum och bad dem om ursäkt.

Vi lärde oss mycket av den händelsen. Min man lärde sig att lyssna innan han fattade beslut. Jag lärde mig att upprätthålla principen om ledarskap, även när det är svårt. Pojkarna lärde sig att det är viktigt att lyda. (Kolosserna 3:18, 19) Och min mans uppriktiga ursäkt gav oss alla en viktig lektion i ödmjukhet. (Ordspråken 29:23) I dag är båda mina söner kristna äldste.”

(En styvfar bör naturligtvis iaktta vissa gränser i förhållande till sina styvdöttrar, så att de inte känner sig generade.