Stefanus vittnar frimodigt om ”den store Guden” (Apg. 7:1–53)

9, 10. Vad har en del sagt om Stefanus tal inför Sanhedrin, och vad måste vi komma ihåg när vi granskar det?

⁹ Som nämndes i inledningen var Stefanus lugn och hade ett änglalikt ansiktsuttryck när anklagelsen framfördes. Nu vände sig Kaifas till honom och sa: ”Stämmer det de säger?” (Apg. 7:1) Det var Stefanus tur att tala. Och tala, det gjorde han verkligen!

¹⁰ En del har kritiserat Stefanus tal och menat att det aldrig gav något svar på anklagelsen trots att det var så långt. Men i själva verket gav Stefanus oss ett fint exempel på hur man försvarar de goda nyheterna. (1 Petr. 3:15) Kom ihåg att han anklagades för att häda Gud genom att tala nedsättande om templet och för att häda Mose genom att kritisera lagen. Hans svar är en sammanfattning av tre epoker i Israels historia, och han lyfte skickligt fram vissa delar. Vi ska granska de tre epokerna en i taget.

11, 12. a) På vilket skickligt sätt använde Stefanus exemplet med Abraham? b) Hur passade Josef in i Stefanus tal?

¹¹ Patriarkernas tid. (Apg. 7:1–16) Stefanus började med att tala om Abraham, som judarna respekterade för hans tro. När Stefanus lade den här viktiga gemensamma grunden framhöll han att Jehova, ”den store Guden”, uppenbarade sig för Abraham när han bodde i Mesopotamien. (Apg. 7:2) Och när han hade kommit till det utlovade landet bodde han faktiskt där som främling. Han hade varken något tempel eller Moses lag. Ingen kunde alltså insistera på att man måste ha ett tempel eller Moses lag för att kunna vara trogen mot Gud.

¹² Stefanus åhörare respekterade också Abrahams avkomling Josef. Men Stefanus påminde dem om att Josefs egna bröder, stamfäderna till Israels stammar, förföljde sin bror och sålde honom som slav. Men Gud använde honom till att rädda Israel undan en svält. Stefanus såg säkert tydliga likheter mellan Josef och Jesus, men han sa inget om det eftersom han ville att åhörarna skulle lyssna på honom så länge som möjligt.

13. Hur blev det Stefanus sa om Mose ett svar på anklagelsen mot honom, och vilken viktig tanke betonade han?

¹³ Moses tid. (Apg. 7:17–43) Stefanus talade mycket om Mose, och det var förståndigt. Många av Sanhedrins medlemmar var ju sadducéer, som förkastade alla bibelböcker utom dem som hade skrivits av Mose. Kom också ihåg att Stefanus anklagades för att ha hädat Mose. Hans ord var ett direkt svar på den anklagelsen, för det han sa visade att han visst hade stor respekt för Mose och lagen. (Apg. 7:38) Han nämnde att Mose hade förkastats av dem som han försökte rädda. De gjorde det dels när han var 40 år och dels vid ett antal tillfällen mer än 40 år senare, när de ifrågasatte hans ledarskap.b På det här sättet betonade Stefanus undan för undan en viktig tanke: Guds folk hade gång på gång förkastat dem som Jehova hade utsett till att leda dem.

14. Hur använde Stefanus exemplet med Mose i sitt tal?

¹⁴ Stefanus påminde sina åhörare om att Mose hade förutsagt att en profet som var lik honom skulle komma från Israel. Vem skulle det vara, och hur skulle han tas emot? Stefanus väntade med svaren till slutet av talet. Han lyfte också fram en annan viktig tanke: Mose hade lärt sig att vilken plats som helst kan göras helig, som i fallet med marken runt den brinnande busken, där Jehova hade talat till honom. Kan då tillbedjan av Jehova vara begränsad till en enda byggnad, som templet i Jerusalem? Vi ska se.

15, 16. a) Varför var tälthelgedomen viktig för Stefanus argumentation? b) Hur använde Stefanus exemplet med Salomos tempel i sitt tal?

¹⁵ Tälthelgedomen och templet. (Apg. 7:44–50) Stefanus påminde domstolen om att Gud befallde Mose att bygga en tälthelgedom – en flyttbar, tältliknande konstruktion för tillbedjan – innan det fanns något tempel i Jerusalem. Vem skulle våga påstå att tälthelgedomen var underlägsen templet? Mose själv tillbad ju där!

¹⁶ När Salomo längre fram hade byggt templet i Jerusalem inspirerade Jehova honom att framföra en viktig sanning i en bön. Stefanus uttryckte den tanken så här: ”Den Högste bor ... inte i hus som människor byggt.” (Apg. 7:48; 2 Krön. 6:18) Jehova kan välja att använda ett tempel för att genomföra sin vilja, men han är inte beroende av ett tempel. Varför skulle då hans tillbedjare mena att den rena tillbedjan är beroende av en byggnad som människor har gjort? Stefanus avslutar sin argumentation på ett kraftfullt sätt genom att citera Jesajas bok: ”Himlen är min tron, och jorden är min fotpall. Vad är det för hus ni kan bygga åt mig, säger Jehova, eller var är platsen där jag kan vila? Är det inte jag som har skapat allt detta?” (Apg. 7:49, 50; Jes. 66:1, 2)

17. a) Hur avslöjade Stefanus att hans motståndare tänkte fel? b) Hur visade Stefanus att han inte hade gjort något fel?

¹⁷ När du tänker på det som Stefanus hittills har sagt till Sanhedrin, håller du då inte med om att han på ett skickligt sätt avslöjade att hans motståndare tänkte fel? Stefanus visade att Jehova är flexibel och kan genomföra sin vilja på olika sätt. Han är inte stelbent och låst till traditioner. De som hade fäst sig vid den vackra byggnaden i Jerusalem och de seder och traditioner som hade skapats runt den mosaiska lagen hade missat hela syftet med lagen och templet. Stefanus tal väckte indirekt den viktiga frågan: Är inte det bästa sättet att visa respekt för lagen och templet att lyda Jehova? Stefanus försvarade verkligen det han sagt och gjort på ett fint sätt, för han hade ju gjort allt han kunde för att lyda Jehova.

18. Hur var Stefanus ett fint exempel för oss?

¹⁸ Vad kan vi lära av Stefanus tal? Stefanus var väl insatt i Skrifterna. På liknande sätt måste vi studera Bibeln på djupet om vi ska kunna använda ”sanningens ord på rätt sätt”. (2 Tim. 2:15) Han var också ett fint exempel på att vara vänlig och hänsynsfull. Hans åhörare kunde knappast ha varit mer fientliga. Ändå bevarade han en gemensam grund så länge som möjligt genom att tala om sådant som de satte värde på. Han var också respektfull mot dem och kallade de äldste för ”fäder”. (Apg. 7:2) Vi behöver också framföra sanningarna i Bibeln med ”mildhet och djup respekt”. (1 Petr. 3:15)

19. Hur framförde Stefanus modigt Jehovas domsbudskap till Sanhedrin?

¹⁹ Men vi drar oss inte för att berätta vad som står i Bibeln för att vi är rädda att folk ska ta illa upp, och vi vattnar inte heller ur Jehovas domsbudskap. Stefanus är ett gott föredöme när det gäller det här. Han märkte säkert att alla de bevis han lade fram för Sanhedrin inte hade någon större inverkan på dem. Så han följde andens ledning och avslutade sitt tal med att modigt visa dem att de var precis som sina förfäder, som hade förkastat Josef, Mose och alla profeterna. (Apg. 7:51–53) Sanhedrins domare hade ju faktiskt mördat Messias, den som Mose och alla profeterna hade profeterat om. Ja, de hade överträtt Moses lag på värsta tänkbara sätt!