STOIKER

[stọiker]

Filosofer som Paulus mötte när han förkunnade på torget i Athen. Stoikernas åsikter förändrades något med tiden, men deras filosofi gick i huvudsak ut på att materia och kraft (det sistnämnda ibland kallat försynen, förnuftet eller Gud) var de elementära principerna i universum. För stoikerna var allt, även laster och dygder, något materiellt. De trodde inte på Gud som en person, utan menade att allting var en del av en opersonlig gudom och att människosjälen hade sitt ursprung i den. Stoikerna menade att själen överlevde kroppens död, och somliga trodde att den till slut skulle förintas tillsammans med universum, medan andra trodde att den till slut åter skulle uppgå i gudomen. Stoikerna hävdade att man för att uppnå det högsta målet, lycka, skulle använda sitt förnuft för att förstå och rätta sig efter de lagar som styr universum. För dem innebar därför ett liv i dygd att man levde ”enligt naturen”. En verkligt vis man var enligt deras uppfattning likgiltig inför både smärta och njutning och lät sig inte påverkas av sådant som rikedom och fattigdom. De menade att människornas angelägenheter styrdes av ödet, och om problemen verkade överväldigande var självmord en acceptabel utväg.

Zenon från Kition på Cypern grundade denna särskilda filosofiska skola omkring 300 f.v.t., sedan han under en period haft förbindelse med cynikerna. Hans elever kallades stoiker, ett namn som hänger samman med att Zenon undervisade i Stoa Poikile, en pelarhall i Athen utsmyckad med målningar. Stoicismen vidareutvecklades av i synnerhet Kleanthes och Chrysippos, och det var många greker och romare som anslöt sig till den, däribland Seneca, Epiktetos och den romerske kejsaren Marcus Aurelius. Dess blomstringstid varade till omkring 300 v.t.

I likhet med epikuréerna trodde stoikerna inte på den kristna läran om uppståndelsen. När Paulus förkunnade de goda nyheterna om Jesus och uppståndelsen, kallade de honom därför en ”pratmakare” och sade att han tycktes vara ”en förkunnare av främmande gudomligheter”. När han senare hade förts till Areopagen citerade han ur ”Fainomena” av stoikern Aratos från Soloi i Kilikien och ur en hymn till Zeus av stoikern Kleanthes och sade: ”Ty genom honom [Gud] har vi liv och rör oss och är till, som också några av skalderna bland er har sagt: ’Vi är ju också hans ättlingar.’” (Apg 17:17–19, 22, 28)