När ”vinden” är ”emot” oss

När evangelieskribenten Markus beskriver det som Jesu apostlar upplevde när de kämpade sig över Galileens hav i en båt, säger han att de ”hade det mycket besvärligt med rodden, vinden var nämligen emot dem”. Jesus var fortfarande på stranden när han såg deras svåra belägenhet, och han gick mirakulöst på havet för att nå dem. När han steg upp till dem i båten, lade sig vinden. — Markus 6:48–51.

Samme bibelskribent berättar att vid ett tidigare tillfälle ”blev det plötsligt ett mycket våldsamt stormväder”. Då ”talade [Jesus] strängt till vinden. ... Och vinden lade sig, och det blev fullständig vindstilla.” — Markus 4:37–39.

Trots att vi i dag inte har privilegiet att bevittna sådana mirakulösa händelser, kan vi lära mycket av de här skildringarna. Som ofullkomliga människor som lever i farofyllda tider är vi inte immuna mot motgångens vindar. (2 Timoteus 3:1–5) Det är faktiskt så att vi ibland kan känna att de våndor vi får utstå i samband med personliga prövningar blir lika intensiva som ett stormväder. Men det finns lindring! Jesus ger oss inbjudan: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er.” — Matteus 11:28.

När det verkar som om ”vinden” är ”emot” oss, kan vi få uppleva att det blir ”fullständig vindstilla” i vårt hjärta. Hur då? Genom att vi litar på Jehova Guds ofelbara löften. — Jämför Jesaja 55:9–11; Filipperna 4:5–7.