För många hundra år sedan var det ett annat fartyg som drabbades av en våldsam storm. Aposteln Paulus och 275 andra var ombord. I fruktan för att fartyget skulle brytas sönder av den intensiva stormen slog sjömännen tydligtvis ”hjälpmedel” — kedjor eller tåg — om båten, drog dem under båten från den ena sidan till den andra, för att hålla samman träplankorna som det här handelsfartygets skrov bestod av. Alla passagerarna ombord räddades, men inte fartyget. — Apostlagärningarna, kapitel 27.

När ett fartyg på Paulus’ tid råkade ut för en våldsam storm, berodde passagerarnas och fartygets möjligheter att klara sig dels på hur skicklig besättningen var och dels på fartygets förmåga att hålla ihop. Så var det också när aposteln råkade ut för symboliska stormar. Paulus hade ridit ut stormar i form av fysiska umbäranden, fängelsestraff och tortyr, men de värsta stormarna, de som verkligen prövade hans andliga och känslomässiga stabilitet och hans förmåga att fortsätta att visa kärlek, var de som kom inifrån den kristna församlingen.