Det behövdes mer ljus

Förstod sådana män som Henry Grew och George Storrs sanningen lika klart som vi gör i våra dagar? Nej. De var medvetna om sin kamp, som Storrs förklarade år 1847: ”Vi måste komma ihåg att vi nyss har sluppit ut ur kyrkans mörka åldrar; och det skulle inte alls vara konstigt om vi fann några ’babyloniska plagg’ som vi fortfarande bär som sanning.”

George Storrs hade inte heller en rätt förståelse på vissa viktiga punkter. Han kunde genomskåda lögner som prästerskapet omhuldade, men ibland gick han till motsatt ytterlighet. Så till exempel överreagerade han uppenbarligen på det traditionsbundna prästerskapets uppfattning om Satan genom att förkasta tanken på Djävulen som en verklig person. Han förkastade visserligen treenigheten, men likväl var han ända till kort före sin död osäker om huruvida den heliga anden var en person. George Storrs förväntade visserligen att Kristi återkomst först skulle vara osynlig, men han trodde att det till slut skulle ske ett synligt framträdande.

Omkring 1835 författade Grew en viktig stridsskrift som avslöjade lärorna om själens odödlighet och helveteselden såsom oskriftenliga. Han insåg att dessa läror vanärade Gud.

Den här stridsskriften skulle få omfattande verkningar. Ett exemplar kom år 1837 i händerna på den 40-årige George Storrs, som hittade ett exemplar på ett tåg. Storrs var från Lebanon i New Hampshire men bodde nu i Utica i staten New York.

Storrs var en mycket respekterad präst i metodistepiskopala kyrkan. När han läste pamfletten, blev han imponerad av att en så övertygande bevisning kunde anföras mot dessa läror som är så grundläggande inom kristenheten och som han aldrig tidigare hade tvivlat på. Han visste inte vem författaren var, och det var inte förrän några år senare, allra senast 1844, som han träffade Henry Grew. Båda bodde då i Philadelphia i Pennsylvania. Storrs studerade emellertid ämnet på egen hand i tre år, och under den tiden talade han endast med andra präster om saken.

Eftersom ingen kunde vederlägga det han hade fått lära, kom han slutligen fram till att han inte kunde vara trogen mot Gud om han stannade kvar i metodistkyrkan. George Storrs begärde sitt utträde ur kyrkan år 1840 och flyttade till Albany i New York.

Tidigt på våren 1842 höll Storrs under sex veckor en serie om sex föreläsningar i ämnet ”En undersökning — är de onda odödliga?” Intresset var så stort att han bearbetade materialet för publicering, och under de följande 40 åren nådde det en spridning av 200.000 exemplar i Förenta staterna och Storbritannien. Storrs och Grew samarbetade och medverkade i debatter mot läran om själens odödlighet.

[Ruta/Bild på sidan 28]

Vad George Storrs trodde

Jesus betalade lösen för mänskligheten genom att han gav sitt liv.

Predikandet av de goda nyheterna har ännu inte ägt rum (år 1871).

Därför kunde slutet inte vara nära vid den tidpunkten (år 1871). Det måste komma en tidsperiod då predikoarbetet skall utföras.

Det skall finnas människor som ärver evigt liv på jorden.

Det skall bli en uppståndelse för alla som dött i okunnighet. De som godtar Kristi lösenoffer skall få evigt liv på jorden. De som förkastar det skall bli tillintetgjorda.

Själens odödlighet och pina i ett helvete är falska läror som vanärar Gud.

Herrens kvällsmåltid skall firas en gång om året, den 14 nisan.

[Bildkälla]

Foto: SIX SERMONS, av George Storrs (1855)