Slaganfall!

EN AV de vanligaste orsakerna till död och invaliditet i västvärlden är slaganfall.a Som framgår av namnet slår sjukdomen till mycket plötsligt. Ena stunden kan du må alldeles utmärkt, och i nästa ögonblick känns det som om du träffades av blixten. Ett större slaganfall kan på ett dramatiskt sätt förändra ditt liv — göra dig ofärdig och handikappad, beröva dig talförmågan, ställa till tumult i ditt känsloliv, förändra din personlighet, påverka dina förståndsgåvor och tvinga dig att utkämpa en till synes ändlös kamp för att kunna återgå till det normala liv som du och din familj tidigare levde.

Ett typiskt fall är Ellen Morgan.b På onsdagen var Ellen en pigg och frisk 64-åring. På torsdagen, när hon var ute och handlade med sin man, tappade hon plötsligt talförmågan, och hennes ansiktsdrag blev förvridna. Hon blev fullständigt kraftlös och raglade som om hon var drucken. Ellen hade drabbats av ett allvarligt slaganfall!

Efter slaganfallet blev Ellen så handikappad att hon inte kunde utföra ens de enklaste uppgifter, till exempel tvätta sig och klä sig. Hon kunde varken skriva, sticka eller sy och plågades av okontrollerbara gråtattacker och en förlamande trötthet. Hennes sinnesförmögenheter påverkades emellertid inte, och hon tyckte att det kändes genant att andra kanske betraktade henne som mindre vetande. Hon sade senare: ”Få inser hur dessa chockartade förändringar påverkar en människa psykiskt och känslomässigt. Det kändes nästan som om livet var slut.”

Vad beror slaganfall på? Drabbas alla på samma sätt? Hur har de som överlevt klarat av sviterna efter sjukdomen? Hur kan deras familjer tackla problemen? Vad kan vi övriga göra för att ge hjälp och stöd? Vakna! tar upp dessa frågor och visar hur en del patienter och deras familjer har klarat av sin situation.

Slaganfall — orsaker och verkningar

”HJÄRNAN är kroppens känsligaste organ”, förklarar neurologen dr Vladimir Hachinski vid University of Western Ontario i Canada. Trots att den utgör endast 2 procent av kroppsvikten, innehåller den över tio miljarder nervceller som står i ständig förbindelse med varandra för att frambringa alla våra tankar, rörelser och sinnesförnimmelser. Hjärnan är beroende av syre och glukos för att fungera och får sitt energibehov tillgodosett genom blodet via ett sinnrikt system av artärer.

Om syretillförseln till någon del av hjärnan stoppas i bara några sekunder, skadas ömtåliga funktioner i det området. Om syrebristen varar i mer än några minuter, drabbas hjärnan av bestående skador, eftersom dess celler börjar dö och de funktioner som de styr upphör. Detta tillstånd kallas ischemi, dvs. lokal syrebrist på grund av strypt blodtillförsel. Syrebristen utlöser en dödsbringande kaskad av kemiska reaktioner, vilka ger upphov till ytterligare skador i hjärnans vävnader. Resultatet blir ett slaganfall. Slaganfall kan också inträffa om blodkärl i hjärnan brister och hjärnan fylls med blod som blockerar nervbanorna. Detta stör de elektrokemiska signalerna till kroppens muskler och förorsakar skador på hjärnvävnaden.

Verkningar

Slaganfall kan påverka människor på en mängd olika sätt — det finns inte två slaganfall som är lika. Symtomen kan variera från lindriga och knappt märkbara till svåra och plågsamt uppenbara, även om ingen får alla tänkbara men av sjukdomen. Vilka kroppsfunktioner som påverkas beror på i vilken del av hjärnan skadan sitter.

Ett vanligt problem är kraftlöshet eller förlamning i de övre och nedre extremiteterna. Vanligtvis är problemen begränsade till den ena sidan av kroppen, den som är motsatt den sida av hjärnan där skadan sitter. Om den högra hjärnhalvan är skadad blir således den vänstra kroppshalvan förlamad och vice versa. En del patienter slipper förlamningar, men deras muskler skakar så att de inte har någon styrsel i armar och ben. De ser ut som någon som håller på att lära sig att åka skridskor och kämpar för att hålla balansen. Doktor David Levine vid New York University Medical Center säger: ”De har förlorat förmågan att uppfatta extremiteternas läge och rörelser.”

Över 15 procent av dem som överlever ett slaganfall drabbas av attacker av okontrollerade rörelser och ofta även av perioder av medvetslöshet. Smärtförnimmelser och förändrade sinnesförnimmelser är också vanligt förekommande. En patient som har domningar i händer och fötter säger: ”Ibland vaknar jag på natten av att något råkar komma åt mina ben, och det känns som om jag fick elektriska stötar.”

Ett slaganfall kan också ge upphov till dubbelseende och sväljningsproblem. Om de nervcentra som styr munnen och halsen skadas, kan patienten även drabbas av andra förödmjukande symtom, till exempel dregling. Alla de fem sinnena kan påverkas och vålla problem med synen, hörseln, lukten, smaken och känseln.

Kommunikationsproblem

Tänk dig att du går på en mörk gata och märker att du är förföljd. När du vänder dig om, ser du två storväxta män komma springande mot dig. Du försöker skrika på hjälp, men inte ett ljud kommer över dina läppar! Kan du föreställa dig vilken vanmakt du skulle känna i en sådan situation? Det är ungefär så många patienter känner det när de plötsligt förlorar talförmågan.

Att inte kunna förmedla tankar, känslor, förhoppningar och farhågor — att bildligt talat vara avskärmad från vänner och familjemedlemmar — är en av de mest förödande konsekvenserna av ett slaganfall. En patient beskriver det så här: ”Varje gång jag försökte säga något var det tvärstopp. Jag var tvungen att tiga och kunde inte följa vare sig muntliga eller skriftliga anvisningar. Orden lät ... som om människor i min omgivning talade ett främmande språk. Jag kunde varken förstå det eller tala det.”

En annan patient, Charles, förstod allt som sades, men när det gäller att svara skriver han: ”Jag tänkte ut vad jag skulle säga, men när jag skulle forma orden blev de förvrängda och omkastade. Jag kände mig som om jag var instängd i min egen kropp.” Arthur Josephs skriver i sin bok Stroke: An Owner’s Manual: ”Över hundra olika muskler måste styras och samordnas när man talar, och var och en av dessa muskler styrs av i genomsnitt över hundra motoriska enheter. ... Ett häpnadsväckande antal av 140.000 neuromuskulära skeenden krävs för en enda sekunds tal. Är det då så underligt att en skada i den del av hjärnan som styr dessa muskler kan leda till att talförmågan störs?”

Ett slaganfall kan ge upphov till många egendomliga talstörningar. En person som inte kan tala kan till exempel vara i stånd att sjunga. Andra kanske kan tala spontant men inte på kommando, eller också kanske de talar oavbrutet. Åter andra upprepar ord eller fraser om och om igen eller använder orden på fel sätt, så att de säger ja när de menar nej och tvärtom. Somliga vet vilka ord de vill använda men kan inte få munnen, läpparna och tungan att forma dem, eller också kanske de sluddrar därför att musklerna är försvagade. En del patienter kan plötsligt utstöta höga ljud när de talar.

Ett slaganfall kan också skada den del av hjärnan som styr tonfallet. Följden kan bli ett tal som låter klanglöst och enformigt. Patienten kan också ha svårt att uppfatta andras tonfall. Sådana kommunikationsproblem kan störa relationerna i familjen, särskilt relationerna mellan man och hustru. En man som heter Georg förklarar: ”Eftersom ett slaganfall påverkar en persons ansiktsuttryck och gester, ja hela personligheten, kändes det plötsligt som om min hustru och jag inte stod varandra lika nära som tidigare. Det var som om jag hade fått en helt annan hustru, en som jag måste lära känna om igen.”

Emotionella störningar och personlighetsförändringar

Obefogade humörsvängningar, gråt- och skrattattacker, vredesutbrott, sjuklig misstänksamhet och en förkrossande känsla av svårmod är bara några få av de förvirrande känslomässiga störningar som patienter som drabbats av slaganfall och deras familjer kan vara tvungna att brottas med.

En man som heter Gilbert säger: ”Jag blir väldigt känslosam emellanåt och skrattar eller gråter för minsta sak. Ibland när jag skrattar frågar någon: ’Varför skrattar du?’ och jag vet inte vad jag skall svara.” Förutom detta problem har Gilbert också svårt att hålla balansen och haltar lite på ena benet. Han fortsätter: ”Det känns som om jag befann mig i någon annan kropp, som om jag var någon annan — inte samma person som jag var före slaganfallet.”

Få, om ens några, personer som tvingas leva med sådana fysiska och mentala handikapp undgår att drabbas av känslomässiga problem. Hiroyuki, som fick talsvårigheter och blev partiellt förlamad efter sitt slaganfall, säger: ”Tiden gick, och jag blev helt enkelt inte bättre. När jag insåg att jag inte skulle kunna fortsätta att arbeta som tidigare, blev jag förtvivlad. Jag började klandra allt och alla, och det kändes som om jag skulle explodera. Jag uppförde mig verkligen inte som en man.”

Rädsla och oro är också vanliga känslor bland dem som drabbats av slaganfall. Ellen berättar: ”Jag blir orolig när jag känner ett tryck i huvudet som skulle kunna tyda på att ett nytt slaganfall är på gång. Jag blir livrädd om jag tillåter mig att tänka negativt.” Ron förklarar vad som gör honom orolig: ”Att dra förnuftiga slutsatser är nästan omöjligt för mig ibland. Om jag måste försöka lösa två eller tre små problem på en gång, blir jag helt frustrerad. Jag glömmer saker och ting så snabbt att jag ibland inte kan minnas ett beslut som fattades bara några minuter tidigare. Följden blir att jag ibland begår svåra misstag, som gör både mig själv och andra generade. Hur skall det bli om några år? Kommer jag inte ens att kunna föra ett vettigt samtal eller köra bil? Kommer jag att bli en börda för min hustru?”

Andra familjemedlemmar drabbas också

Av det som sagts här ovan framgår tydligt att patienterna själva inte är de enda som måste brottas med sviterna av ett slaganfall. Deras familjer drabbas också. Det kan vara en chockartad upplevelse för de anhöriga att se hur en tidigare välartikulerad och begåvad person förvandlas inför deras ögon och blir som ett hjälplöst spädbarn. Relationerna kan bli spända när vissa familjemedlemmar tvingas iklä sig ovana roller.

Haruko beskriver de tragiska konsekvenser som sjukdomen fick för hennes familj: ”Min man förlorade minnet av nästan alla viktigare ting. Vi blev plötsligt tvungna att göra oss av med det företag som han drev och sälja vårt hus och våra ägodelar. Det som plågade mig mest var att jag inte längre kunde tala fritt och otvunget med min man eller vända mig till honom för att få råd. Han vet till exempel inte om det är natt eller dag, och därför tar han ofta bort den blöja som han behöver på natten. Även om vi visste att den tid skulle komma då han skulle bli så här dålig, är det ändå svårt för oss att acceptera hans nuvarande tillstånd. Nu är det ombytta roller i vår familj — det är min dotter och jag som tar hand om min man.”

”Att ta hand om personer som har drabbats av ett slaganfall kan ibland vara en överväldigande uppgift, hur mycket man än älskar dem”, skriver Elaine Fantle Shimberg i boken Strokes: What Families Should Know. ”Problemen och förpliktelserna tar aldrig slut.” I vissa fall kan den tunga ansvarsbörda som vissa familjemedlemmar tvingas bära för att vårda den sjuke undergräva deras hälsa, känsloliv och andlighet. Maria förklarar vilken enorm påfrestning hennes mors slaganfall har inneburit för henne: ”Jag besöker henne varje dag och försöker bygga upp henne andligen och läsa för henne och be tillsammans med henne och vara frikostig med kärlek, kyssar och kramar. När jag kommer hem är jag fullständigt utpumpad känslomässigt — ibland till den grad att jag kräks.”

Det svåraste för många anhörigvårdare är att tackla problemet med den sjukes förändrade beteende. Vakna! har intervjuat neuropsykologen dr Ronald Calvanio, som säger: ”När det gäller en sjukdom som påverkar komplicerade kortikala funktioner — dvs. en persons tänkesätt, uppförande och känslomässiga reaktioner — berör den i själva verket människans innersta väsen, så att de psykiska störningar som uppträder i många avseenden förändrar familjens liv mycket dramatiskt.” Yoshiko berättar: ”Min man har blivit helt förändrad efter sin sjukdom och brusar upp av minsta anledning. Jag blir väldigt ledsen vid sådana tillfällen.”

Andra lägger ofta inte märke till den sjukes förändrade personlighet. En del anhörigvårdare känner sig därför isolerade och bär problemen inom sig. Midori förklarar: ”Slaganfallen har gjort att min man har drabbats av psykiska och känslomässiga störningar. Trots att han är i stort behov av uppmuntran, vill han inte tala med någon om problemet, utan lider i tysthet. Det är därför jag som måste lugna hans upprörda känslor. Att jag dag efter dag tvingas bevittna min mans lynnesutbrott har gjort att jag känner mig nervös och ibland även rädd.”

Hur har många slaganfallspatienter och deras familjer lyckats klara av de förändringar som sjukdomen fört med sig? Vad kan var och en av oss göra för att hjälpa de drabbade? Nästa artikel tar upp dessa frågor.

Varningssignaler

• Plötslig svaghet, domningar eller förlamningar i armar, ben eller ansiktet, i synnerhet i ena kroppshalvan

• Plötsligt försämrad synskärpa, speciellt på ena ögat; dubbelseende

• Svårigheter att formulera eller förstå även enkla meningar

• Yrsel eller balans- och koordinationsrubbningar, i synnerhet i kombination med andra symtom

Mindre vanliga symtom

• Plötslig, oförklarlig och intensiv huvudvärk — ofta beskriven som ”den värsta huvudvärk jag någonsin haft”

• Plötsligt uppträdande illamående och feber, som skiljer sig från en virusinfektion genom den hastighet med vilken symtomen uppkommer (på några minuter eller timmar snarare än dagar)

• Kortvarig medvetslöshet eller perioder av minskat medvetande (svimningsanfall, förvirring, kramper, koma)

Ignorera inte symtomen

Doktor David Levine säger: ”När symtomen uppträder bör patienten så snabbt som möjligt ta sig till närmaste akutmottagning. Det har visat sig att om slaganfallet behandlas inom några timmar, kan skadorna nedbringas till ett minimum.”

Ibland kan symtom uppträda under en liten stund och sedan försvinna. I sådana fall rör det sig vanligtvis om s.k. TIA, transitoriska ischemiska attacker. Ignorera inte dessa attacker, eftersom de kan vara en fingervisning om att personen i fråga löper risk att drabbas av ett slaganfall. En läkare kan behandla de bakomliggande orsakerna och därigenom minska risken för ett framtida slaganfall.

Ovanstående rekommendationer är hämtade från en broschyr som getts ut av National Stroke Association, Englewood, Colorado, USA.

Slaganfall — vad du kan göra

NÄR Gilbert låg i sin sjukhussäng med hela ena sidan förlamad, frågade han sin läkare: ”Kommer jag någonsin att kunna använda armen och benet igen?” Han fick följande tankeväckande svar: ”Ju mer du anstränger dig, desto rörligare kommer du att bli och desto snabbare kommer det att gå.” Gilbert sade: ”Okej, då sätter vi i gång!” Sjukgymnastik i kombination med en positiv inställning hjälpte 65-årige Gilbert att byta ut rullstolen mot en rullator och längre fram mot en käpp och slutligen att återgå till sitt arbete.

”De flesta ... rehabiliteringsprojekt stöder uppfattningen att om en del av hjärnan skadas, kan andra centra överta de skadade vävnadernas uppgifter. Behandlingen syftar bland annat till att utveckla dessa centras potential och att sörja för den stimulans som krävs för att hjärnan skall kunna reorganisera och anpassa sig”, förklarar forskarna Weiner, Lee och Bell. Tillfrisknandet påverkas emellertid också av andra faktorer, till exempel skadans belägenhet och omfattning, individens allmäntillstånd, vårdens kvalitet och andras hjälp och stöd.

Stöd av familjemedlemmar och vänner

Erikka fick ta del i sjukgymnastik och annan terapi i tre år för att lära sig gå och använda högra handen i stället för sin förlamade vänsterhand. Hon berättar vad som hjälpte henne att klara av den här svåra tiden: ”Det viktigaste var att min man och mina vänner var lojala mot mig. Vetskapen att de fortfarande älskade mig gav mig kraft, och när de uppmuntrade mig att inte ge upp, blev jag sporrad att fortsätta.”

De anhöriga blir således delaktiga i tillfriskningsprocessen. De bör ställa frågor till sjukhuspersonalen och lägga märke till olika slag av träning som kan behöva fortsätta i hemmet för att de framsteg som redan gjorts inte skall spolieras. Deras tålamod, omtänksamhet, förståelse och kärlek skapar en trygg atmosfär i vilken patienten har lättare att lära sig tala och läsa och inhämta andra färdigheter som behövs i det dagliga livet.

John arbetade hårt för att hjälpa sin hustru Ellen med sjukgymnastik och annan träning och försökte att varken vara för pjoskig eller för krävande. Han beskriver familjens bemödanden: ”Vi ville inte låta Ellen försjunka i självömkan. Ibland var vi kanske lite tuffa mot henne, men vi var alltid medvetna om hennes begränsningar och hjälpte till när så behövdes. Hon har blivit ganska känslig, så jag bemödar mig om att inte stressa henne.”

När Ellen började lära sig tala igen med hjälp av en talterapeut, stöttade John henne. Han berättar: ”Att göra saker och ting tillsammans var en källa till uppmuntran, och vi brukade därför läsa Bibeln högt för varandra, vilket bidrog till att förbättra hennes talförmåga. Vi började också så sakteliga ta del i tjänsten på fältet tillsammans, eftersom vi är Jehovas vittnen. På så sätt kunde Ellen dela med sig av det framtidshopp som vi har. Det var i sig själv en form av terapi för henne.” Efter tre år hade Ellen blivit oerhört mycket bättre.

Den uppmuntran och styrka som vänner kan ge bör inte heller underskattas, eftersom detta kan betyda enormt mycket för patientens tillfrisknande. Den medicinska facktidskriften Stroke skriver: ”Ett större mått av socialt stöd har visat sig leda till snabbare tillfrisknande och större framsteg när det gäller funktionsförmågan, även bland patienter som drabbats av allvarliga slaganfall.”

Bernie uppskattade verkligen det stöd som hans vänner gav honom. Han säger: ”Att vänner kommer på besök är oerhört viktigt för tillfrisknandet. En vänlig röst och en förstående inställning ökar kamplusten. Även om man inte behöver tala om sjukdomen hela tiden, är det roligt att få höra att de tycker att man har blivit bättre.” Vad kan vi då göra för att uppmuntra en vän som har drabbats av ett slaganfall? ”Ta med en bukett blommor”, föreslår Bernie, ”eller dela med dig av någon intressant biblisk tanke eller erfarenhet. Det var till stor hjälp för mig.”

Melva, en äldre kvinna som drabbats av ett slaganfall, tyckte att det var uppmuntrande när någon av hennes andliga bröder bad tillsammans med henne. Gilbert rekommenderar också detta och förklarar: ”Att man ber tillsammans med någon visar att man verkligen bryr sig om den personen”, säger han. Peter, som blev synskadad efter slaganfallet, uppskattar när andra förstår hans handikapp och tar sig tid att läsa för honom.

Att hjälpa den sjuke att komma till och från rehabiliteringskliniken är också en uppskattad gest. En annan viktig sak är att se till att patientens hem är så säkert som möjligt. Att falla omkull är ett ständigt hot för den som har problem med balansen. Gilbert uppskattade mycket den hjälp han fick av några vänner, som bland annat satte upp ett handtag på väggen i hans duschrum.

Var förstående!

Humörsvängningar och gråtattacker kan vara besvärande för patienten och dessutom pinsamma för dem som bevittnar dem, eftersom de inte vet hur de skall reagera. Genom att lära sig att visa förståelse kan emellertid vänner och bekanta rädda den sjuke från den isolering som annars skulle kunna bli följden. Gråtattackerna blir i regel mindre vanliga med tiden. Men om tårarna kommer, håll dig då lugn och stanna kvar hos den sjuke och säg sådant som du själv skulle vilja höra om rollerna var ombytta.

Framför allt bör du sträva efter att visa gudaktig kärlek till dem vars sjukdom kanske har förändrat den personlighet du en gång kände. De märker hur du känner det, och det påverkar i sin tur deras känslor för dig. Erikka säger: ”Jag kanske aldrig blir samma människa som jag var förut. Men ingen bör förvänta sig det av någon som drabbats av slaganfall. Släktingar och vänner måste försöka lära sig att älska personen i fråga som han eller hon är. Om de noga studerar hans eller hennes personlighet, kommer de att märka att de flesta positiva egenskaper fortfarande finns kvar.”

Självaktningen är ofta på botten när man inte kan tala eller göra sig förstådd. Genom att ändå försöka tala med den sjuke kan vänner och släktingar bekräfta hans eller hennes egenvärde. Takashi säger: ”Mina innersta tankar och känslor har inte förändrats. Men andra har en tendens att undvika kontakt med mig, eftersom de inte kan föra ett normalt samtal med mig. Det är svårt för mig att ta kontakt med andra, men när någon kommer fram och talar med mig, är det oerhört uppmuntrande och gör mig väldigt, väldigt glad!”

Här följer några tips som kan hjälpa oss att stötta och uppmuntra personer med talsvårigheter:

De flesta slaganfall påverkar inte intellektet. De flesta som överlever ett slaganfall är helt klara i huvudet, även om deras tal kan vara svårt att förstå. Tala därför aldrig till dem på ett nedlåtande eller barnsligt sätt. Behandla dem med värdighet och respekt.

Lyssna tålmodigt. Den sjuke kanske behöver tid på sig för att samla sina tankar eller formulera ett ord, ett uttryck eller en mening. En god lyssnare har inte bråttom.

Låtsas inte att du förstår, om du inte gör det. Säg vänligt: ”Jag är ledsen, men jag förstår inte riktigt. Vi kan försöka igen lite senare.”

Tala långsamt och tydligt med normal röststyrka.

Använd korta meningar och välbekanta ord.

Använd frågor som kan besvaras med ja eller nej, och uppmuntra dem att svara. Tänk på att de kanske inte förstår dina ord.

Begränsa bakgrundsljudet.

Du kan klara av det med Jehovas hjälp!

Även om det är viktigt att du känner till orsakerna till ditt slaganfall, eftersom det gör det möjligt för dig att vidta lämpliga åtgärder och minska risken för återfall, är det också viktigt att du får bukt med den rädsla som ofta följer med sjukdomen. Ellen förklarar: ”Guds ord i Jesaja 41:10 har varit till stor tröst för mig. Det sägs där: ’Var inte rädd, ty jag är med dig. Se dig inte spänt omkring, ty jag är din Gud. Jag skall styrka dig. Jag skall verkligen hjälpa dig. Jag skall verkligen hålla ett fast grepp om dig med min rättfärdighets högra hand.’ Jehova har blivit så verklig för mig, och det gör att jag inte längre är rädd.”

Även Anand hämtar tröst från Bibeln när han känner sig bedrövad. Han säger: ”Den ger mig extra kraft och skänker alltid uppmuntran och vederkvickelse.” Hiroyukis problem var hur han skulle kunna dra nytta av den uppmuntran som Bibeln ger, eftersom han hade så svårt att koncentrera sig. Han säger: ”Jag fann tröst i att lyssna till bandinspelningar av Bibelns böcker.”

Aposteln Paulus sade: ”När jag är svag, då är jag full av kraft.” (2 Korinthierna 12:10) Det var Jehovas ande som hjälpte Paulus att uträtta sådant som han inte skulle ha kunnat göra i egen kraft. De som lider av sviterna efter ett slaganfall kan också förtrösta på Jehova för att få andlig styrka. Erikka säger: ”När vi är friska och gör allting i egen kraft, kanske vi inte ger Jehova så stor möjlighet att hjälpa oss. Men mitt handikapp har gjort att jag har kunnat stärka mitt förhållande till honom på ett alldeles speciellt sätt.”

De anhöriga behöver också hjälp

De som vårdar personer som har drabbats av slaganfall behöver också hjälp för att klara av sin viktiga roll. Var kan de få sådan hjälp? Först och främst i familjekretsen. Alla familjemedlemmar måste ta sin del av ansvaret. Yoshiko berättar hur hennes söner stöttade henne: ”De lyssnade till mina problem som om det var deras egna.” De anhöriga bör skaffa sig all information de kan få för att lära sig att ta hand om den sjuke och förstå förändringarna i hans eller hennes personlighet.

Vilka andra kan hjälpa till? David och hans familj vände sig till sin andliga familj bland Jehovas vittnen för att få hjälp med Victor. Han berättar: ”De ställde villigt upp. De turades om att hjälpa oss och sov ibland till och med över hos oss och skötte Victor på natten.”

De anhöriga behöver känna att de har sina andliga bröders kärlek och stöd. Men somliga kanske har svårt att be om hjälp. Haruko förklarar: ”Jag får ofta höra: ’Om det är något du behöver hjälp med, så säg bara till.’ Men eftersom jag vet hur upptagna alla är, kan jag inte förmå mig till att be om hjälp. Jag skulle bli väldigt tacksam om de erbjöd sig att hjälpa till på mer specifika sätt och till exempel sade: ’Jag kan hjälpa dig att städa. Vilken dag passar bäst för dig?’ ’Jag kan gå och handla åt dig. Passar det om jag kommer förbi om en stund?’”

Kenji, vars hustru drabbades av ett slaganfall, klarade själv av att sköta henne. Han fann att han med bönens hjälp kunde kasta sin börda på Jehova. Så småningom förlorade Kenjis hustru talförmågan, och i och med det hade han inte längre någon att tala med. Men han läser Bibeln varje dag. Han säger: ”Det påminner mig om Jehovas ömma omsorg om dem som är betryckta, och det har hjälpt mig att inte känna mig nedstämd och ensam.”

Att vi förtröstar på Jehovas ande kan vara till stor hjälp när våra känslor tycks ta överhanden. Yoshiko, som kämpar för att klara av sin mans personlighetsförändringar och häftiga humör efter slaganfallet, säger: ”Ibland känns det som om jag bara skulle vilja skrika allt vad jag orkar. Vid sådana tillfällen ber jag alltid till Jehova, och hans ande ger mig frid.” Av tacksamhet för Jehovas lojalitet mot henne låter hon ingenting inkräkta på hennes kristna liv. Hon är regelbundet närvarande vid kristna möten, tar del i tjänsten på fältet och är noga med sitt personliga studium av Bibeln. ”Genom att jag gör min del”, säger Yoshiko, ”vet jag att Jehova aldrig kommer att överge mig.”

När ängslan och bekymmer tränger på, är Jehova alltid villig att lyssna. Midori, vars man lider av sviterna av ett slaganfall, tycker att det är en tröst att veta att Jehova, bildligt talat, har lagt alla hennes tårar i sin ”skinnlägel”. (Psalm 56:8) Hon tänker också på Jesu ord: ”Var aldrig bekymrade för morgondagen.” Hon förklarar: ”Jag har bestämt mig för att visa tålamod tills den nya världen kommer.” — Matteus 6:31–34.

Att acceptera sina begränsningar

Många av dem som drabbas av ett slaganfall upplever en markant förbättring efter en tids rehabilitering, men det finns också patienter som gör mycket små framsteg i fråga om att återvinna sina forna förmågor. Vad kan hjälpa de sistnämnda att acceptera sina begränsningar, hur svåra och långvariga de än må vara?

Bernie, som blev gravt rörelsehindrad efter sitt slaganfall, svarar: ”Min glädje över hoppet om evigt liv på en paradisisk jord och bön till min himmelske Fader, Jehova, har hjälpt mig att ta mitt handikapp med ro.”

Samma hopp har hjälpt Erikka och hennes man, Georg, att acceptera hennes begränsningar och ändå glädja sig åt livet. Georg förklarar: ”Vi har Guds löfte om att alla skall bli fullständigt botade en dag. Vi låter därför inte livet kretsa kring Erikkas handikapp, även om vi naturligtvis gör allt vi kan för att förbättra hennes hälsa. Men man kan lära sig att leva med dålig muskelkoordination och koncentrera sig på mer positiva ting.” — Jesaja 33:24; 35:5, 6; Uppenbarelseboken 21:4.

I de fall där patienten gör mycket små framsteg är stödet från familjemedlemmar och vänner av ännu större betydelse. De kan hjälpa den sjuke att härda ut tills Guds rätta tid är inne att bota alla sjukdomar.

Att veta att det finns en underbar framtid då alla kommer att åtnjuta fullkomlig hälsa hjälper dem som drabbats av slaganfall och deras familjer att ta en dag i taget. På så sätt kan de tålmodigt vänta på att bli befriade från allt lidande i Guds nya värld som snart är här. (Jeremia 29:11; 2 Petrus 3:13) Till dess kan alla som förtröstar på Jehova vara övertygade om att han redan nu kommer att stötta dem och hjälpa dem att klara av de förödande konsekvenserna av ett slaganfall. — Psalm 33:22; 55:22.