ÅR 1905 blev far arbetslös och reste till USA. Tre år senare kom han hem igen med en stor resväska full av spännande presenter till oss barn och sidentyger och andra saker till mor. Men hans värdefullaste ägodelar var några böcker av Charles Taze Russell — Studier i Skriften kallades de.

Far började berätta för vänner och släktingar om det han hade lärt sig från dessa böcker. Vid bönemöten på orten använde han Bibeln för att visa att det inte finns något brinnande helvete. (Predikaren 9:5, 10) År 1909, året efter det att far hade kommit tillbaka från USA, besökte broder Russell Norge och höll tal i Bergen och Kristiania, nuvarande Oslo. Far åkte till Bergen för att lyssna på honom.

”Kom här, Ottilie”, sade far, ”och se vad Bibeln säger.” Sedan läste han för mig från Bibeln. Till följd av detta växte min tillit till honom och det han lärde. Han uppmuntrade mig också att läsa Studier i Skriften. Under sommaren 1914 satt jag därför ofta och läste på en kulle med utsikt över staden.

I augusti 1914 samlades folk utanför lokaltidningens byggnad och läste om första världskrigets utbrott. Far kom och såg vad som hände. ”Gudskelov!” utropade han. Han förstod att krigsutbrottet var en uppfyllelse av bibliska profetior som han hade predikat. (Matteus 24:7) Många bibelforskare trodde då att de snart skulle komma till himlen. När detta inte inträffade, blev några besvikna.

Jag tar ståndpunkt för Bibelns sanning

År 1915, då jag var 17 år, gick jag ut realskolan och började arbeta på ett kontor. Jag började då läsa Vakt-Tornet regelbundet. Men det var inte förrän år 1918 som det hölls regelbundna möten i Kopervik. Till att börja med var vi fem som samlades. Vi läste Vakttornets publikationer, till exempel Studier i Skriften, och gick igenom stoffet med hjälp av frågor och svar. Även om mor alltid talade väl om bibelforskarna inför andra, blev hon aldrig en av oss.