”På ett enda år”, hävdar tidskriften Newsweek, ”dog så många som en miljon etiopiska bönder och 500.000 sudanesiska barn.” I Moçambique uppges ett hundra tusen människor ha omkommit, och ett tag dog tusen personer varje månad i Tchad.

Världen kom till undsättning, men för ett oräkneligt antal afrikaner var det för sent. I vissa fall förorsakades dröjsmålet av att myndighetspersoner försökte dölja svältens verkliga omfattning. Den sudanesiska regeringens likgiltighet för sina hungriga undersåtar bidrog till dess fall år 1985.

Sändningar av överskottsspannmål började strömma in i Afrika. De europeiska ländernas regeringar samarbetade för att åstadkomma en luftbro av livsmedelstransporter till det inre av Sudan.

Även om det var senkommet sägs världens gensvar till Afrikas behov ha räddat över tre miljoner människoliv! Men sorgligt nog råder det fortfarande brist på föda i Afrika. Enligt senare rapporter hotas miljoner människor i Etiopien, Sudan och Moçambique av svält.