Utlösande händelser

Det är inte ovanligt att yngre personer som ger efter för förtvivlan och begår självmord gör det på grund av till synes triviala orsaker. När ungdomar känner sig sårade och inte kan göra något åt det, kan de se sin egen död som ett sätt att hämnas på dem som har sårat dem. Hiroshi Inamura, en japansk specialist som hjälper självmordsbenägna personer, skrev: ”Genom sin egen död hyser barn en inre längtan att straffa den som har plågat dem.”

En nyligen utförd undersökning i Storbritannien visade att när barn utsätts för svår mobbning är de nästan sju gånger mer benägna att begå självmord än andra barn. Den känslomässiga smärta som dessa barn genomlider är verklig. En 13-årig pojke som hängde sig hade skrivit ett meddelande där han namngav fem personer som hade mobbat honom och till och med tvingat pengar av honom. ”Snälla, gör inte så här mot någon annan”, skrev han.

Andra kan försöka ta sitt liv när de får problem i skolan, råkar i klammeri med rättvisan, förlorar flick- eller pojkvännen, får dåliga betyg, känner press i samband med examensprov eller blir nedstämda av oro inför framtiden. Bland högpresterande ungdomar som kan ha en benägenhet att vara perfektionister kan ett bakslag eller ett misslyckande – antingen verkligt eller inbillat – framkalla ett självmordsförsök.

För vuxna är ekonomiska eller arbetsrelaterade problem vanliga utlösande faktorer. Efter år av ekonomisk nedgång i Japan har självmorden där nyligen ökat till 30 000 per år. Nästan tre fjärdedelar av de män i medelåldern som tog livet av sig gjorde det ”på grund av problem som berodde på skulder, misslyckade affärer, fattigdom och arbetslöshet”, stod det i Mainichi Daily News. Även familjeproblem kan leda till självmord. En finsk tidning skrev: ”Nyligen skilda män i medelåldern” utgör en av högriskgrupperna. En undersökning i Ungern visade att majoriteten av de flickor som överväger självmord kommer från delade hem.

Pensionering och fysiska sjukdomar är också vanliga utlösande faktorer, särskilt bland äldre. Ofta väljer man självmord för att slippa ifrån en sjukdom, inte nödvändigtvis därför att sjukdomen är obotlig, utan därför att den sjuke betraktar den som outhärdlig.

Men faktorer av detta slag leder inte alltid till att de drabbade begår självmord. Tvärtom, flertalet tar inte sitt liv när de konfronteras med en sådan stressande situation. Hur kommer det sig då att en del betraktar självmord som lösningen när de flesta är av motsatt uppfattning?

Underliggande faktorer

”Beslutet att ta sitt liv beror till stor del på hur man tolkar händelser”, säger Kay Redfield Jamison, professor i psykiatri vid Johns Hopkins University School of Medicine i USA. Hon tillägger: ”De flesta friska sinnen tolkar inte någon händelse som tillräckligt förödande för att självmord skulle vara berättigat.” Eve K. Mościcki, vid National Institute of Mental Health i USA, säger att när många faktorer – några av dem underliggande – kombineras leder det till självmordsbeteende. Sådana underliggande faktorer kan vara psykiska sjukdomar, missbruksproblem, den genetiska sammansättningen och hjärnans kemi. Vi skall titta närmare på några av dem.

De främsta av dessa faktorer är psykiska sjukdomar och missbruksproblem – depression, bipolära sjukdomar, schizofreni och alkohol- och drogmissbruk. Forskning i både Europa och USA visar att mer än 90 procent av fullbordade självmord hör samman med sådana sjukdomar. Forskare här i Sverige upptäckte faktiskt att bland män som inte hade någon sådan sjukdom var antalet självmord 8,3 per 100 000, men bland deprimerade var siffran uppe i 650 per 100 000! Och experter säger att det är samma faktorer som leder till självmord i länder i Orienten. Men inte ens kombinationen av depression och utlösande händelser behöver leda till självmord.

Professor Jamison, som en gång själv försökte ta sitt liv, säger: ”Människor verkar kunna uthärda eller tolerera depression så länge det finns en förhoppning om att saker och ting kommer att bli bättre.” Hon har emellertid kommit fram till att när den allt starkare förtvivlan blir outhärdlig, försvagas undan för undan sinnets förmåga att hålla tillbaka självmordsimpulser. Hon liknar situationen vid hur bromsarna på en bil slits ut om de utsätts för konstant påfrestning.

Det är viktigt att förstå att det finns en sådan tendens, eftersom depression kan behandlas. Känslor av hopplöshet kan vändas till känslor av hoppfullhet. När man bearbetar de underliggande faktorerna, kan man reagera på ett helt annat sätt på de hjärtesorger och stressfaktorer som ofta utlöser självmord.

En del tror att den genetiska sammansättningen kan vara en underliggande orsak till många självmord. Det är sant att generna i viss utsträckning avgör vilket sinnelag man får, och studier visar att vissa släkter har drabbats av fler självmord än andra. Men ”ett genetiskt anlag för självmord betyder inte alls att självmord är oundvikligt”, säger Kay Redfield Jamison.

Även hjärnans kemi kan vara en underliggande faktor. I hjärnan kommunicerar miljarder nervceller elektrokemiskt. På nervtrådarnas ändförgreningar finns små kontaktställen – synapser – genom vilka signalsubstanser överför information på kemisk väg. Mängden serotonin, som är en sådan signalsubstans, kan ha en inverkan på hur självmordsbenägen en person är. Boken Inside the Brain förklarar: ”En låg serotoninhalt ... kan beröva en person livsglädjen, minska dennes önskan att leva och öka risken för depression och självmord.”

[Ruta/Bild på sidan 7]

Självmord och ensamhet

Ensamhet är en av de faktorer som leder till depression och självmord. Jouko Lönnqvist, som ledde en undersökning av självmord i Finland, sade: ”Många [av dem som begick självmord] levde ett ensamt liv. De hade många lediga stunder men få sociala kontakter.” Kenshiro Ohara, en psykiater vid den medicinska fakulteten vid ett universitet i Hamamatsu i Japan, sade att ”isolering” låg bakom den senaste vågen av självmord bland medelålders män i det landet.