Olika motiv till självmord

Det finns många teorier om de bakomliggande motiven till självmord. ”Självmord bottnar i en individs reaktion på ett problem som upplevs som överväldigande, till exempel social isolering, en kär anförvants död (i synnerhet en makas eller makes), familjeproblem i barndomen, svår fysisk sjukdom, ålderdom, arbetslöshet, ekonomiska problem eller drogmissbruk.” — The American Medical Association Encyclopedia of Medicine.

Enligt sociologen Emile Durkheim finns det fyra grundläggande typer av självmord:

1. Egoistiskt självmord — Denna typ av självmord ”anses bottna i en individs bristande förmåga att anpassa sig till samhället. De som faller offer för egoistiskt självmord lever i stort sett för sig själva och är varken förbundna med eller beroende av människor omkring dem.” De är ofta enstöringar.

2. Altruistiskt självmord — ”Individen har i alltför hög grad låtit sig inlemmas i en grupp, så att han eller hon anser att inget offer är för stort.” Exempel på denna typ är de japanska kamikazepiloterna under andra världskriget och religiösa extremister som är villiga att spränga sig själva i luften för att döda förmenta fiender. Ett annat exempel är personer som offrar sitt liv för att rikta uppmärksamheten på en sak som de kämpar för.

3. Anomiskt självmord — ”Personer som begår denna typ av självmord kan inte tackla en krissituation på ett rationellt sätt och väljer därför självmord som lösningen på sina problem. Detta kan inträffa när en individs sedvanliga sociala kontakter på ett plötsligt och chockartat sätt förändras.”

4. Fatalistiskt självmord — ”Fatalistiskt självmord anses bottna i en stark samhällelig styrning som i hög grad begränsar en individs frihet.” Offren ”tycker att de inte har någon framtid”. — Alan L. Berman och David A. Jobes: Adolescent Suicide: Assessment and Intervention.

EN 17-årig kanadensisk flicka skrev ner skälen till att hon ville dö. Hon skrev bland annat: ”Jag känner mig ensam och är rädd för framtiden; jag känner mig underlägsen mina arbetskamrater; hotet om kärnvapenkrig; förstöringen av ozonskiktet; jag är ful och kommer aldrig att få en man, så jag kommer att få leva ensam; jag tror inte att livet har så mycket att erbjuda, så det är ingen idé att vänta och försöka hitta något; jag kommer inte längre att vara en börda för alla andra; ingen kommer någonsin att kunna göra mig illa mer.”

Kan sådana faktorer vara orsaken till att ungdomar tar livet av sig? Beträffande situationen i Canada skriver tidningen The Globe and Mail: ”Bortsett från trafikolyckor är självmord nu den vanligaste dödsorsaken bland ungdomar.”

Professor Riaz Hassan vid Flinders University i Australien skriver: ”Det finns flera sociala faktorer som är relevanta i sammanhanget och som i betydande grad tycks ha påverkat ökningen av antalet självmord bland ungdomar. Några av dessa faktorer är den höga ungdomsarbetslösheten, förändringarna i det australiska familjelivet, det tilltagande bruket och missbruket av narkotika, det ökade ungdomsvåldet, psykiska problem och en allt större skillnad mellan ’teoretisk frihet’ och faktisk självbestämmanderätt.” Professor Hassan förklarar vidare att flera undersökningar visar att många ungdomar känner pessimism inför framtiden. Han skriver: ”En stor del av dagens ungdomar betraktar sin egen och världens framtid med fruktan och bävan. De ser en värld som är ödelagd av kärnvapenkrig och förstörd av föroreningar och rovdrift på naturtillgångar, ett avhumaniserat samhälle där det tekniska har tagit överhanden och arbetslösheten ökar.”

En gallupundersökning som omfattade ungdomar i åldern 16–24 år visade att andra självmordsorsaker kan vara den växande klyftan mellan rika och fattiga, det allt större antalet enföräldersfamiljer, det tilltagande bruket av skjutvapen, barnmisshandel och en allmän ”brist på framtidstro”.

Tidningen Newsweek skriver beträffande situationen i USA: ”Förekomsten av skjutvapen kan vara den viktigaste faktorn [i tonåringars självmord]. Vid en jämförelse mellan ungdomliga självmordsoffer utan synbara psykiska problem och ungdomar som inte begick självmord fann man bara en skillnad: det fanns en laddad pistol i huset. Tanken att det inte är pistoler som dödar, utan människor, stämmer alltså inte.” Och det finns laddade skjutvapen i miljontals hem runt om i världen!

Fruktan och ett kärlekslöst samhälle kan snabbt föra känsliga ungdomar till självmordets rand. Antalet offer för våldsbrott är mer än dubbelt så stort bland ungdomar i åldern 12–19 år som bland befolkningen i allmänhet. Undersökningar har visat att ”unga kvinnor i åldern 14–24 år löper störst risk att bli utsatta för övervåld”, rapporterar tidskriften Maclean’s och tillägger: ”Kvinnor blir vanligtvis misshandlade och mördade av personer som säger att de älskar dem.” Vad blir resultatet? Rädslan för sådana övergrepp ”undergräver dessa flickors förtroende och trygghet”. I en undersökning hade nästan en tredjedel av de våldtäktsoffer som tillfrågats umgåtts med självmordstankar.

En rapport från Nya Zeeland tar upp en annan aspekt av problemet och säger: ”Dagens materialistiska och världsliga värderingar, som hävdar att framgång är liktydigt med rikedom, skönhet och makt, gör att många unga människor känner sig värdelösa och utstötta ur samhället.” Tidskriften The Futurist tillägger: ”[Ungdomar] har en stark benägenhet för ögonblicklig behovstillfredsställelse — de vill ha allt, och de vill ha det snabbt. Deras favoritprogram på TV är tvåloperor. De skulle önska att deras värld var full av sådana vackra människor, som var klädda i de senaste modekläderna och hade massor av pengar och prestige utan att behöva arbeta alltför hårt.” Blotta mängden av sådana orealistiska och ouppfyllbara förväntningar tycks skapa en viss hopplöshet och kan leda till självmord.

En livräddande egenskap?

William Shakespeare skrev: ”Kärleken tröstar som solsken efter regn.” Bibeln säger: ”Kärleken tryter aldrig.” (1 Korinthierna 13:8) I denna egenskap finns nyckeln till problemet med självmord bland ungdomar — deras längtan efter kärlek och någon att tala med. The American Medical Association Encyclopedia of Medicine förklarar: ”Självmordskandidater känner sig vanligtvis fruktansvärt ensamma, och möjligheten att få tala med en medkännande och förstående lyssnare räcker ibland för att förhindra den förtvivlade handlingen.”

Ungdomar har ofta ett oerhört stort behov av kärlek och samhörighet. Att tillfredsställa det behovet blir svårare för varje dag i denna kärlekslösa och destruktiva värld — en värld i vilken de knappast har någon talan. Känslor av övergivenhet på grund av föräldrarnas skilsmässa kan vara en bidragande orsak till att ungdomar begår självmord. Föräldrar kan också överge sina barn på andra sätt.

Tänk till exempel på föräldrar som sällan är hemma hos sina barn. Mamma och pappa kanske är helt engagerade i sitt förvärvsarbete eller ägnar sig åt någon form av rekreation utan sina barn. Det indirekta budskapet är otvetydigt: Jag bryr mig inte om dig. Den kände journalisten och forskaren Hugh Mackay skriver: ”Föräldrar blir mer och mer självcentrerade. De sätter sina egna intressen i första rummet för att kunna behålla sin livsstil. ... Barn har, krasst uttryckt, kommit ur modet. ... Livet är hårt, och alla blir en smula självupptagna.”

I vissa kulturer är det också vanligt att män med en machoinriktad jagföreställning inte vill iklä sig rollen som vårdare. Som journalisten Kate Legge så träffande uttrycker det: ”Män som har en serviceinriktad läggning arbetar i regel hellre som livräddare eller brandmän än som vårdare. ... De föredrar den tysta, starka heroism som är förbunden med att bekämpa yttre krafter framför arbeten där man har med människor att göra.” Och ett av de mest människoinriktade arbeten som finns i våra dagar är att vara förälder. Att inte ta sitt föräldraskap på allvar är detsamma som att avvisa barnet. Följden kan bli att barnet utvecklar en negativ jagföreställning och bristande socialitet. Som tidskriften The Education Digest uttryckte det: ”Utan en positiv jagföreställning kan barn inte fatta beslut som är till deras eget bästa.”

Hopplöshet

Forskare tror att hopplöshet är något som i hög grad bidrar till självmord bland ungdomar. Den australiska författaren Gail Mason skriver: ”Hopplöshet anses vara starkare relaterad till självmordstankar än depression. Hopplöshet betraktas ibland som ett symtom på depression. ... Den tar sig vanligtvis uttryck i en allmän känsla av förtvivlan och misströstan beträffande de ungas framtidsutsikter, i synnerhet deras ekonomiska framtid, och i viss utsträckning beträffande världssituationen.”