Ett världsproblem

”Självmord är ett allvarligt folkhälsoproblem.” – David Satcher, chef för den allmänna hälsovården i USA, i ett uttalande från 1999.

DETTA är första gången en chef för den allmänna hälsovården i USA har gjort självmord till en samhällsfråga. I USA är det nu fler människor som tar livet av sig än som mördas. Det är inte konstigt att den amerikanska senaten har gjort det till en nationell angelägenhet att försöka minska antalet självmord.

Ändå är antalet självmord i USA – 11,4 per 100 000 invånare år 1997 – mindre än i övriga världen, där antalet enligt WHO:s siffror som publicerades år 2000 är 16 per 100 000 invånare. Antalet självmord över hela världen har ökat med 60 procent under de senaste 45 åren. Nu tar under ett enda år omkring en miljon människor över hela världen livet av sig. Det betyder ungefär ett dödsfall var 40:e sekund!

Men statistik kan inte ge oss hela bilden. I många fall förnekar familjemedlemmar att ett dödsfall var självmord. Man beräknar dessutom att för varje fullbordat självmord sker mellan 10 och 25 självmordsförsök. I en undersökning medgav 27 procent av ett antal gymnasieelever i USA att de under året som gått allvarligt hade övervägt självmord. Åtta procent av dem som var med i undersökningen sade att de hade försökt ta sitt liv. Andra undersökningar visar att mellan 5 och 15 procent av den vuxna befolkningen har haft självmordstankar någon gång.

Kulturella skillnader

Människors syn på självmord varierar mycket. Vissa betraktar det som ett brott, andra som ett fegt sätt att fly från sina problem och åter andra som ett hedervärt sätt att be om ursäkt för någon dumhet. En del tycker till och med att man hjältemodigt främjar en viss sak om man begår självmord. Varför så olika åsikter? Kulturen spelar en viktig roll. I The Harvard Mental Health Letter står det att kulturen till och med kan ”påverka sannolikheten för att någon skall begå självmord”.

I Ungern är självmord inget ovanligt. Doktor Zoltán Rihmer talar om landets höga självmordsfrekvens som Ungerns ”sorgliga ’tradition’”. Béla Buda, föreståndare för det statliga hälsoinstitutet i Ungern, konstaterade att ungrare begår självmord av praktiskt taget vilken anledning som helst. ”Han har cancer, och han vet hur han skall få slut på det”, är enligt Buda en vanlig reaktion.

I Indien fanns det en gång en religiös sed som kallades sati (änkebränning). Trots att denna sed, där en änka kastar sig på sin makes gravbål, länge varit förbjuden, lever den fortfarande kvar på sina håll. När en viss kvinna rapporterades ha begått självmord på detta sätt, beundrade många ortsbor hennes handlande. Enligt India Today har man i det området i Indien ”varit med om att nästan 25 kvinnor under lika många år har bränt sig själva till döds på sina mäns gravbål”.

I Japan är det faktiskt tre gånger så många som dör på grund av självmord som av trafikolyckor! ”Japans traditionella kultur, som aldrig har fördömt självmord, är känd för det med strikta ritualer förbundna seppuku eller harakiri, i vilket man skär upp sin egen buk”, kan man läsa i Japan—An Illustrated Encyclopedia.

I sin bok Bushido—The Soul of Japan förklarar Inazo Nitobe, som längre fram blev undergeneralsekreterare i Nationernas förbund, denna fascination för döden som finns i den japanska kulturen. Han skrev: ”[Seppuku], tillkommet under medeltiden, var en procedur genom vilken krigare kunde plikta för sina brott, be om förlåtelse för sina fel, slippa vanära, gottgöra sina vänner eller bevisa sin uppriktighet.” Även om den här rituella formen av självmord i stort sett hör det förgångna till, förekommer det ännu att några tar till den på grund av att det sitter så djupt i det japanska samhällsmedvetandet.

I den kristna världen ansågs däremot självmord länge vara ett brott. Under 500- och 600-talen bannlyste romersk-katolska kyrkan dem som hade begått självmord och höll inga begravningsceremonier för dem. På somliga platser har religiöst nit fött fram underliga seder när det gäller behandlingen av självmördare – till exempel att hänga den döda kroppen och till och med att köra en stör genom hjärtat på den.

De som försökte ta sitt liv kunde paradoxalt nog dömas till döden. En engelsman under 1800-talet blev hängd för att han hade försökt skära halsen av sig. Därigenom fullbordade myndigheterna det som mannen själv misslyckats med. Även om straffet för självmordsförsök har skiftat genom åren, var det inte förrän 1961 som det brittiska parlamentet beslöt att självmord och självmordsförsök inte längre är några brott. På Irland räknades det som ett brott ända till 1993.

I dag förespråkar somliga författare självmord som ett alternativ. I en bok från 1991 om aktiv dödshjälp för obotligt sjuka föreslogs olika sätt för att göra slut på livet. Längre fram använde allt fler människor som inte var obotligt sjuka en av de rekommenderade metoderna.

Är självmord verkligen lösningen på ens problem? Eller finns det goda skäl att fortsätta att leva? Innan vi funderar vidare på det skall vi försöka ta reda på vad som leder fram till självmord.

[Infälld text på sidan 4]

Under ett enda år tar omkring en miljon människor över hela världen livet av sig. Det betyder ungefär ett dödsfall var 40:e sekund!

Varför många tappar livslusten

”Bakom varje självmord finns en unik orsak: ytterst personlig, okänd och förskräcklig.” – Kay Redfield Jamison, psykiater.

”DET är en plåga att leva”, skrev den populäre japanske författaren Ryunosuke Akutagawa strax innan han begick självmord på 1920-talet. Han lät dock detta uttalande föregås av orden: ”Jag vill naturligtvis inte dö, men ...”

Precis som Akutagawa vill många av dem som tar sitt liv egentligen inte dö, utan de vill ”få slut på det som för tillfället plågar dem”, sade en professor i psykologi. De ord som så ofta återfinns i meddelanden som den döde lämnat efter sig antyder att det är så. Sådana fraser som: ”Jag orkade inte längre” eller: ”Vad är det för mening med att fortsätta att leva?” avslöjar en stark önskan att fly från livets bistra verklighet. En terapeut beskrev det så här: Att begå självmord är ”som att behandla en förkylning med en atombomb”.

Även om de bakomliggande orsakerna till självmord varierar, är det vanligtvis särskilda händelser i livet som utlöser det.

Utlösande händelser

Det är inte ovanligt att yngre personer som ger efter för förtvivlan och begår självmord gör det på grund av till synes triviala orsaker. När ungdomar känner sig sårade och inte kan göra något åt det, kan de se sin egen död som ett sätt att hämnas på dem som har sårat dem. Hiroshi Inamura, en japansk specialist som hjälper självmordsbenägna personer, skrev: ”Genom sin egen död hyser barn en inre längtan att straffa den som har plågat dem.”

En nyligen utförd undersökning i Storbritannien visade att när barn utsätts för svår mobbning är de nästan sju gånger mer benägna att begå självmord än andra barn. Den känslomässiga smärta som dessa barn genomlider är verklig. En 13-årig pojke som hängde sig hade skrivit ett meddelande där han namngav fem personer som hade mobbat honom och till och med tvingat pengar av honom. ”Snälla, gör inte så här mot någon annan”, skrev han.

Andra kan försöka ta sitt liv när de får problem i skolan, råkar i klammeri med rättvisan, förlorar flick- eller pojkvännen, får dåliga betyg, känner press i samband med examensprov eller blir nedstämda av oro inför framtiden. Bland högpresterande ungdomar som kan ha en benägenhet att vara perfektionister kan ett bakslag eller ett misslyckande – antingen verkligt eller inbillat – framkalla ett självmordsförsök.

För vuxna är ekonomiska eller arbetsrelaterade problem vanliga utlösande faktorer. Efter år av ekonomisk nedgång i Japan har självmorden där nyligen ökat till 30 000 per år. Nästan tre fjärdedelar av de män i medelåldern som tog livet av sig gjorde det ”på grund av problem som berodde på skulder, misslyckade affärer, fattigdom och arbetslöshet”, stod det i Mainichi Daily News. Även familjeproblem kan leda till självmord. En finsk tidning skrev: ”Nyligen skilda män i medelåldern” utgör en av högriskgrupperna. En undersökning i Ungern visade att majoriteten av de flickor som överväger självmord kommer från delade hem.

Pensionering och fysiska sjukdomar är också vanliga utlösande faktorer, särskilt bland äldre. Ofta väljer man självmord för att slippa ifrån en sjukdom, inte nödvändigtvis därför att sjukdomen är obotlig, utan därför att den sjuke betraktar den som outhärdlig.

Men faktorer av detta slag leder inte alltid till att de drabbade begår självmord. Tvärtom, flertalet tar inte sitt liv när de konfronteras med en sådan stressande situation. Hur kommer det sig då att en del betraktar självmord som lösningen när de flesta är av motsatt uppfattning?

Underliggande faktorer

”Beslutet att ta sitt liv beror till stor del på hur man tolkar händelser”, säger Kay Redfield Jamison, professor i psykiatri vid Johns Hopkins University School of Medicine i USA. Hon tillägger: ”De flesta friska sinnen tolkar inte någon händelse som tillräckligt förödande för att självmord skulle vara berättigat.” Eve K. Mościcki, vid National Institute of Mental Health i USA, säger att när många faktorer – några av dem underliggande – kombineras leder det till självmordsbeteende. Sådana underliggande faktorer kan vara psykiska sjukdomar, missbruksproblem, den genetiska sammansättningen och hjärnans kemi. Vi skall titta närmare på några av dem.

De främsta av dessa faktorer är psykiska sjukdomar och missbruksproblem – depression, bipolära sjukdomar, schizofreni och alkohol- och drogmissbruk. Forskning i både Europa och USA visar att mer än 90 procent av fullbordade självmord hör samman med sådana sjukdomar. Forskare här i Sverige upptäckte faktiskt att bland män som inte hade någon sådan sjukdom var antalet självmord 8,3 per 100 000, men bland deprimerade var siffran uppe i 650 per 100 000! Och experter säger att det är samma faktorer som leder till självmord i länder i Orienten. Men inte ens kombinationen av depression och utlösande händelser behöver leda till självmord.

Professor Jamison, som en gång själv försökte ta sitt liv, säger: ”Människor verkar kunna uthärda eller tolerera depression så länge det finns en förhoppning om att saker och ting kommer att bli bättre.” Hon har emellertid kommit fram till att när den allt starkare förtvivlan blir outhärdlig, försvagas undan för undan sinnets förmåga att hålla tillbaka självmordsimpulser. Hon liknar situationen vid hur bromsarna på en bil slits ut om de utsätts för konstant påfrestning.

Det är viktigt att förstå att det finns en sådan tendens, eftersom depression kan behandlas. Känslor av hopplöshet kan vändas till känslor av hoppfullhet. När man bearbetar de underliggande faktorerna, kan man reagera på ett helt annat sätt på de hjärtesorger och stressfaktorer som ofta utlöser självmord.

En del tror att den genetiska sammansättningen kan vara en underliggande orsak till många självmord. Det är sant att generna i viss utsträckning avgör vilket sinnelag man får, och studier visar att vissa släkter har drabbats av fler självmord än andra. Men ”ett genetiskt anlag för självmord betyder inte alls att självmord är oundvikligt”, säger Kay Redfield Jamison.

Även hjärnans kemi kan vara en underliggande faktor. I hjärnan kommunicerar miljarder nervceller elektrokemiskt. På nervtrådarnas ändförgreningar finns små kontaktställen – synapser – genom vilka signalsubstanser överför information på kemisk väg. Mängden serotonin, som är en sådan signalsubstans, kan ha en inverkan på hur självmordsbenägen en person är. Boken Inside the Brain förklarar: ”En låg serotoninhalt ... kan beröva en person livsglädjen, minska dennes önskan att leva och öka risken för depression och självmord.”

Ingen är emellertid förutbestämd att begå självmord. Miljoner människor kan hantera hjärtesorger och stressfaktorer. Det är det sätt varpå sinnet och hjärtat reagerar för påfrestningar som får somliga att ta livet av sig. Det är inte bara de faktorer som utlöser självmordet som måste bearbetas, utan även de underliggande faktorerna.

Hur kan man då utveckla en mer optimistisk inställning, så att man kan få ny livsglädje?

[Ruta på sidan 6]

Kön och självmord

Av en undersökning i USA framgår det att kvinnor är två till tre gånger mer benägna till självmordsförsök än män, medan sannolikheten för att män skall lyckas med försöket är fyra gånger större än för kvinnor. Det är minst dubbelt så stor sannolikhet att kvinnor skall drabbas av depression som att män skall göra det, vilket kanske kan förklara det stora antalet självmordsförsök bland kvinnor. Deras depressiva sjukdomar kan emellertid vara mindre intensiva, och därför tar de kanske inte till så extrema metoder för att ta livet av sig. Män däremot kan ha en tendens att använda mer aggressiva och bestämda åtgärder för att vara säkra på att lyckas.

I Kina är det dock fler kvinnor än män som lyckas. En studie visar att 56 procent av världens självmord som begås av kvinnor inträffar i Kina, och då främst på landsbygden. Det sägs att en av orsakerna till att kinesiska kvinnors självmordsförsök leder till fullbordade självmord är att livsfarliga bekämpningsmedel är så lättillgängliga.

[Ruta/Bild på sidan 7]

Självmord och ensamhet

Ensamhet är en av de faktorer som leder till depression och självmord. Jouko Lönnqvist, som ledde en undersökning av självmord i Finland, sade: ”Många [av dem som begick självmord] levde ett ensamt liv. De hade många lediga stunder men få sociala kontakter.” Kenshiro Ohara, en psykiater vid den medicinska fakulteten vid ett universitet i Hamamatsu i Japan, sade att ”isolering” låg bakom den senaste vågen av självmord bland medelålders män i det landet.

[Bild på sidan 5]

För vuxna är ekonomiska eller arbetsrelaterade problem vanliga utlösande faktorer