”Himlarna förkunnar ...”
Omkring 150 miljoner kilometer från den plats där du befinner dig just nu flammar solen med förtärande strålglans. Vår praktfulla granne i världsrymden dyrkades under tusentals år som en gud, men den är snarare ett vittnesbörd om kraften hos dess Skapare, ”Honom som har gjort himmel och jord”. (Psalm 115:15) Ljuset och värmen från solen är oumbärliga för livet på jorden. Och de fakta som vetenskapsmännen har lärt sig om den fyller oss med förundran.
Vi får veta att solen avger väldiga mängder energi. Visste du att mindre än en halv miljarddel av dess ljus och värme uppfångas av jorden? Ändå motsvarar denna lilla bråkdel 240.000.000.000.000 hästkrafter!
Hur producerar solen all denna energi? Genom en väldig kärnreaktor i dess inre som avger energi genom att förbruka omkring 3,6 miljoner ton väte varje sekund. Tursamt nog för oss människor innehåller solen tillräckligt med bränsle för att underhålla den här processen i miljarder år.
Vissa saker som vetenskapsmännen har upptäckt ger upphov till ytterligare frågor. Så till exempel vibrerar solen ständigt, som en metallplåt som man slår på med hammare. Varför? Tänk också på följande: Solens hetaste del är dess flammande kärna, och ju längre bort från kärnan ett skikt befinner sig, desto lägre temperatur har det. Men när vi kommer till det yttersta skiktet av solens atmosfär, koronan, ändras detta. Koronan är hetare än de skikt som befinner sig närmare den superheta kärnan. Varför?
Solen roterar dessutom — liksom jorden — men dess olika delar roterar med olika hastighet. Ytan roterar till exempel snabbare än de inre skikten. Varför? Och hur är det möjligt? Sedan har vi solfläckarna. Dessa skönhetsfläckar på solens yta kommer och går i en regelbunden cykel på 11 år. Vad är orsaken till denna regelbundna variation?
Det finns fortfarande mycket att lära om solen, men det vi redan vet får oss att betrakta dess Skapare, Jehova, med vördnad. Varje gång vi ser solen, påminns vi om att ”himlarna förkunnar Guds härlighet; och om hans händers verk berättar utsträckningen”. — Psalm 19:1.