Religionsfriheten hävdad i Japan

UNDER många år har högskolestuderande i Japan som är Jehovas vittnen stått inför ett dilemma: Bör de rätta sig efter sitt genom Bibeln övade samvete, eller bör de följa en läroplan som strider mot deras samvete? Varför har dilemmat uppkommit? Därför att övningar i kampsporter är en del av gymnastikkurserna i deras skolor. De unga vittnena fann att sådana övningar inte stämde överens med sådana bibliska principer som den som finns i Jesaja, kapitel 2, vers 4. Det stället lyder: ”De måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation kommer inte att lyfta svärd mot nation, inte heller kommer de mer att lära sig att föra krig.”

Unga kristna vittnen vilka inte ville lära sig krigiska färdigheter, som inbegriper att skada en annan person, förklarade för sina lärare att de för sitt samvetes skull inte kunde ta del i kampsporterna. Efter att ha försökt övertala dessa elever att godta skolans läroplan samtyckte många förstående lärare till sist till att respektera elevernas samveten och ordna med alternativa verksamheter.

Somliga lärare blev emellertid känslomässigt berörda, och en del skolor vägrade att ge de unga vittnena betyg i gymnastik. År 1993 blev åtminstone nio vittnen förvägrade uppflyttning till högre klass och tvingades sluta skolan eller relegerades för att de inte tog del i kampsport.

Det var uppenbarligen på tiden att försvara de unga kristnas rätt att få utbildning utan att behöva kompromissa i fråga om sitt samvete. Fem elever som förvägrades uppflyttning till andra årskursen vid Kobes industritekniska högskola beslöt sig för att vidta rättsliga åtgärder.

Vad gällde tvistefrågan?

På våren 1990, när de fem eleverna började vid högskolan, förklarade de för lärarna att de på grund av sin på Bibeln grundade uppfattning inte kunde ta del i övningar i kendo (en japansk kampsport). Gymnastiklärarna var kraftigt emot detta och förvägrade dem alla alternativa möjligheter att skaffa sig kurspoäng i gymnastik. Till sist blev eleverna kuggade i ämnet gymnastik och måste till följd därav gå om första årets högskolekurs. I april 1991 drog de saken inför rätta vid distriktsdomstolen i Kobe och hävdade att skolans åtgärd stred mot den författningsenliga garantin om religionsfrihet.a

Skolan hävdade att ordnandet av alternativa verksamheter skulle innebära att visa partiskhet för en särskild religion och skulle kränka den allmänna undervisningens neutralitet. Dessutom hävdade de att de inte hade vare sig lokaler eller personal för att ordna med alternativa gymnastikprogram.

Distriktsdomstolens beslut väcker de upplysta till handling

Medan fallet behandlades misslyckades två av de fem eleverna återigen att få uppflyttningspoäng i gymnastik, medan de tre andra nätt och jämnt klarade av att komma upp i nästa årskurs. Skolstadgan föreskrev att elever vars prestationer i skolan var dåliga och som gick om en klass under två på varandra följande år kunde relegeras. Med tanke på detta bestämde sig en av de två eleverna för att sluta skolan innan han blev relegerad, men den andre, Kunihito Kobayashi, vägrade att sluta. Han blev därför relegerad. Av intresse är att Kunihitos medeltal för alla ämnen, gymnastiken inbegripen, vilken han inte klarade på grund av att han fick bara 48 poäng, var 90,2 poäng av 100 möjliga. Han låg främst i sin klass som bestod av 42 elever.

Den 22 februari 1993 dömde distriktsdomstolen i Kobe till skolans fördel, och i motiveringen hette det: ”De åtgärder skolan vidtagit stred inte mot författningen”, även om man konstaterade att ”det inte kan förnekas att kärandenas religionsfrihet i viss mån inskränktes genom att skolan krävde att de skulle ta del i kendoövningarna”.

I likhet med aposteln Paulus under det första århundradet beslöt sig kärandena för att vädja till högre juridiska instanser. (Apostlagärningarna 25:11, 12) Fallet fördes vidare till appellationsdomstolen i Osaka.

Kärandenas osjälviska inställning

En känd forskare, professor Tetsuo Shimomura vid Tsukubauniversitetet, samtyckte till att som sakkunnigt vittne avge vittnesmål vid domstolen i Osaka. Som specialist på utbildning och juridik betonade han hur hänsynslösa skolans åtgärder var i handlingssättet med eleverna. Kunihito Kobayashi gav uttryck åt sina känslor inför domstolen, och hans uppriktiga inställning rörde hjärtat på dem som befann sig i rättssalen. Den 22 februari 1994 förklarade Kobes advokatsamfund dessutom att skolans åtgärder kränkte Kunihitos religionsfrihet och hans rätt till utbildning och rekommenderade skolan att anta honom som elev igen.

Allteftersom tiden närmade sig för att appellationsdomstolen i Osaka skulle fatta sitt beslut, var alla de unga kristna som var berörda angelägna om att vara delaktiga i kampen ända till slutet. De kände att de förde en rättslig kamp för tusentals unga vittnen som står inför samma tvistefråga i skolorna i Japan. Men eftersom de inte var relegerade från skolan, var det högst troligt att domstolen skulle avfärda ärendet. Och de förstod att om de drog tillbaka sitt yrkande, skulle skolans oresonlighet i att relegera Kunihito bli framhävd. Alla eleverna utom Kunihito bestämde sig därför för att återkalla sin talan.

Den 22 december 1994 avkunnade överdomaren Reisuke Shimada vid appellationsdomstolen i Osaka ett domslut som upphävde det beslut som distriktsdomstolen i Kobe hade fattat. Domstolen fann att Kunihitos skäl till att vägra att delta i kendoövningarna var uppriktiga och att den olägenhet han vållats för sitt på sina trosuppfattningar grundade handlingssätt var extremt stor. Skolan, sade överdomare Shimada, borde ha ordnat alternativ verksamhet. Detta goda utslag fann genklang i hjärtat hos dem som var intresserade av mänskliga rättigheter. Skolan överklagade emellertid målet i Högsta domstolen i Japan och berövade Kunihito undervisning i mer än ett år till.

Till Högsta domstolen

I en ledare i tidningen Kobe Shimbun hette det senare: ”Kobes skolstyrelse och skolan borde efter detta ha låtit Kobayashi komma tillbaka till skolan igen. ... Deras onödiga konfrontationsinställning har berövat en man en viktig del av hans ungdom.” Men skolan i Kobe stod fast i denna sak. Till följd därav blev fallet ett ämne för landsomfattande nyhetsrapporter. Lärare och skolmyndigheter i hela landet intresserade sig för saken, och ett beslut i landets högsta domstol borde stå som ett starkt juridiskt prejudikat för liknande fall i framtiden.

Den 17 januari 1995, omkring en vecka efter det att skolan hade överklagat i Högsta domstolen, drabbades staden Ashiya, där Kunihito och hans familj bodde, av jordbävningen i Kobe. Omkring klockan halv sex den morgonen, några minuter innan området drabbades av skalvet, lämnade Kunihito huset för att bege sig till sitt deltidsarbete. Han cyklade gatan fram under en stor motorväg, och när skalvet började, närmade han sig just det område som störtade samman. Genast återvände han hem och fann att husets bottenvåning fullständigt hade krossats. Kunihito såg att han lätt kunde ha förlorat livet i skalvet och tackade Jehova för att han hade låtit honom överleva. Om han hade dött, är det sannolikt att kendofallet skulle ha förblivit utan Högsta domstolens beslut.

Högsta domstolen i Japan inskränker sig vanligtvis till att granska akterna vid överklagande och bedömer huruvida utslagen i de lägre domstolarna varit riktiga. Om det inte finns något allvarligt skäl till att ändra på den lägre rättens avgörande, förekommer inga förhör. Domstolen underrättar inte de berörda parterna om när domen skall falla. Kunihito blev därför överraskad när han på förmiddagen den 8 mars 1996 blev underrättad om att domen skulle falla den förmiddagen. Till sin glädje och tillfredsställelse fick han veta att Högsta domstolen hade upprätthållit Osakas appellationsdomstols beslut.

Fyra domare, med domare Shinichi Kawai som presiderande, slog enhälligt fast att ”ifrågavarande åtgärd bör betraktas som ytterst oriktig ur samhällets godtagna normers synvinkel, inkräktande på personliga rättigheter och följaktligen olaglig”. Domstolen erkände att Kunihitos vägran att ta del i kendoövningar var uppriktig och konstaterade: ”Skälet för vädjanden att vägra att vara med om kendoövningar var uppriktigt och nära förbundet med själva kärnan till hans tro.” Högsta domstolen slog fast att skolan kunde och borde ha ordnat med alternativa möjligheter, så att kärandens religiösa trosuppfattningar hade respekterats.

Långtgående verkningar

Detta domslut kommer utan tvivel att bli ett fint prejudikat till främjandet av fri religionsutövning i skolorna. I The Japan Times hette det: ”Utslaget är Högsta domstolens första i tvistefrågan om utbildning och religionsfrihet.” Beslutet fritar emellertid inte en elev från ansvaret att fatta sin egen på samvetet grundade ståndpunkt, när han ställs inför trosprov.

Professor Masayuki Uchino vid Tsukubauniversitetet kommenterade att en av de faktorer som fick domarna att ge Kunihito en seger var att han var ”en uppriktig elev vars studieresultat var utomordentliga”. I Bibeln ges följande råd till kristna som står inför trosprövningar: ”Bevara ert uppförande gott bland nationerna, för att, i den sak vari de talar emot er såsom ogärningsmän, de till följd av era förträffliga gärningar, som de är ögonvittnen till, må förhärliga Gud på dagen för hans inspektion.” (1 Petrus 2:12) Trogna unga kristna kan visa att deras bibliska ståndpunkt förtjänar människors respekt genom att de lever hela sitt liv i överensstämmelse med Bibelns normer.

Efter Högsta domstolens utslag blev Kunihito Kobayashi återantagen vid Kobes industritekniska högskola. De flesta av de elever som först började vid skolan tillsammans med Kunihito hade redan utexaminerats. Kunihito studerar nu tillsammans med elever som är fem år yngre än han. I många världsmänniskors ögon tycks fem dyrbara år av hans ungdom ha förspillts. Men Kunihitos ostrafflighet är dyrbar i Jehova Guds ögon, och hans offer har sannerligen inte varit förgäves.

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 20]

Till vänster: Kunihitos hem efter jordbävningen.

Nedan: Kunihito nu