Höjdpunkter under det gångna året

JEHOVAS jordiska organisation har fortsatt att gå framåt under det gångna tjänsteåret. Guds välsignelse blir helt uppenbar när över sex miljoner Jehovas vittnen i mer än 235 länder och områden visar sin lojalitet mot honom och sin tro på hans löfte att införa en ny rättfärdig värld. De inte bara påstår sig tjäna Gud, utan de är fullt verksamma med att predika de goda nyheterna om Guds kungarike, precis som Jesus förutsade enligt Matteus 24:14. Helt i linje med årstexten för 2001 fortsätter de att ”stå där fullständiga och med en fast övertygelse om hela Guds vilja”. (Kol. 4:12)

Det har varit ett spännande år för Guds folk. Låt oss se på några av höjdpunkterna.

Sammankomster som gav undervisning för lärare i Guds ord

Bland de minnesvärda händelserna under året var Jehovas vittnens områdessammankomst ”Lärare i Guds ord”. Dessa sammankomster hölls på hundratals platser över hela jorden med början sommaren 2001 och till en bit in på 2002. Miljoner människor var närvarande. Sammankomstens tema förklarades av en talare under den första dagen av den tre dagar långa sammankomsten. Han sade: ”Jesus var inte intresserad av att ge kunskapens nyckel åt en liten elit av bibelkännare. Han sade till sina lärjungar: ’Vad jag säger er i mörkret, säg det i ljuset; och vad ni hör viskas, predika det från hustaken.’ Jesus önskade innerligt dela med sig av kunskapen om Gud till så många som möjligt. Enligt honom skulle kunskap om Skrifterna spridas, inte gömmas undan.”

Sammankomstprogrammet innehöll tal som uppmärksammade betydelsen av bibliska profetior och hur man som kristen bör tillämpa Bibelns principer i sitt liv. Den tredje dagen framfördes ett drama med temat ”Respektera Jehovas myndighet”. Dramat riktade uppmärksamheten på den bibliska berättelsen om hur Koras uppror i vildmarken stod i skarp kontrast till hans söners trofasta handlingssätt.

Två nya publikationer presenterades vid sammankomsten. Den första var boken Jesajas profetia – ett ljus för alla människor, band två. Den andra var broschyren Hur man kan få ett tillfredsställande liv. Dessutom fick vi en ny traktat – Har vi en odödlig ande?

Under augusti hölls särskilda sammankomster i Frankrike och Italien. I Frankrike var som mest sammanlagt 160 045 närvarande vid de särskilda sammankomsterna i Paris, Lyon och Bordeaux. Det blev till stor uppmuntran för vännerna i Frankrike, som har fått stå i skottgluggen för fördomsfulla reportage i tidningspressen. En broder sade: ”Ibland känner vi oss så ensamma i vår kamp, men nu, sedan vi har haft flera tusen av våra kristna bröder på besök, är vi styrkta att fortsätta framåt.”

I Italien hölls särskilda sammankomster i Rom, Milano, Turin och Bari. Vid sammankomster i fem andra städer kunde man lyssna på vissa delar av programmet via telefonöverföring. Hela antalet närvarande vid dessa nio sammankomster var 289 133. Vid alla dessa sammankomster i både Frankrike och Italien presenterades en spännande resolution för åhörarna. Deltagarna, som kom från många länder, svarade med ett rungande Ja, och sedan följde långa applåder.

Ett världsomspännande vittnesbörd med Nyheter om Guds rike nr 36

Under oktober och november 2000 delades nästan en halv miljard exemplar av Nyheter om Guds rike nr 36 ut över hela världen på 189 språk. Budskapet från Bibeln om Kristi Jesu tusenåriga styre gjorde, tillsammans med de färgrika bilderna, Nyheter om Guds rike tilltalande för många. Om du är ett Jehovas vittne, hjälpte du troligen till med att sprida den. Här följer några rapporter om kampanjen från olika delar av världen.

Förkunnarna i Alaska lät sig inte avskräckas av temperaturer under nollstrecket. Den presiderande tillsyningsmannen i North Pole-församlingen sade: ”Trots att det är vinter kunde förkunnarna få samtala med människor som stod kvar ute på gården och läste Nyheter om Guds rike nr 36. Det enkla budskapet tilltalar människor. Det visar kontrasten mellan hur världen ser ut i dag och de välsignelser som mänskligheten kommer att få del av.”

I Albanien blev 15 församlingar i några större städer inbjudna att bearbeta avsides belägna samhällen. Bröderna och systrarna tackade med glädje och entusiasm ja till den här inbjudan. Femtiosex samhällen med uppskattningsvis 50 000 invånare kunde nås för första gången.

Avdelningskontoret i Angola rapporterar: ”Tack vare förkunnarnas iver och entusiasm blev kampanjen med Nyheter om Guds rike nr 36 en enastående framgång på våra distrikt. Och detta trots de svåra ekonomiska problemen och kriget, som fortsätter att påverka vännerna i hela landet. Många tog ivrigt emot Nyheter om Guds rike. Som en följd rapporterade Angola en ny toppsiffra på 94 026 bibelstudier i hem under november. Det är nästan 10 000 fler än månaden dessförinnan.”

Några Jehovas vittnen i Kamerun tappade en bunt traktater när de var på väg till en by. En man som hade sett vittnena dela ut Nyheter om Guds rike skulle ut till sin åkermark när han såg bunten vid vägkanten. Han plockade upp den och började själv dela ut exemplar! Till slut hade han bara fyra exemplar kvar, och dem vägrade han lämna ifrån sig, fastän man bad att få dem. Han sade: ”Jag som arbetat så hårt med att dela ut de här måste väl få några till min egen familj också. Ni får vänta tills vittnena kommer. Då kan ni få egna exemplar.”

I Colombia gjorde förkunnarna ett återbesök hos en kvinna som tagit emot Nyheter om Guds rike nr 36. Kvinnan sade att hon tidigare hade vägrat tala med Jehovas vittnen. Men sedan hon läst Nyheter om Guds rike nr 36, förstod hon att hon hade gått miste om något mycket fint. Hon föll sedan ner på sina knän och bad Gud om förlåtelse. Senare kontaktade hon vittnena, och nu studerar hon Bibeln.

En uniformerad polis i en by i Kongo (Kinshasa) läste Nyheter om Guds rike nr 36 med stort intresse. Efter ett tag sökte han upp Jehovas vittnen och berättade att han tyckte att budskapet var kraftfullt och tröstande. Sedan gick han sin väg men återvände efter en stund – civilklädd och med Bibeln i handen. Han sade: ”Med tanke på hur viktigt och brådskande det här budskapet är tänkte jag att jag skulle hjälpa er med att sprida det!” Vittnena förklarade vänligt för honom att han först behövde studera Bibeln. Mannen förstod det, och studiet går fint framåt.

En ung kvinna som heter Joy hittade ett exemplar av Nyheter om Guds rike nr 36 under dörren till sitt hem i Grekland. Sedan hon läst det ringde hon genast sin moster som är ett Jehovas vittne. Hon berättade för sin moster att innehållet verkligen hade gjort ett djupt intryck på henne och att hon ville tala med Jehovas vittnen. Mostern tog kontakt med en syster som är pionjär med särskilt uppdrag i det området. Pionjärsystern och den unga kvinnan träffades, och till deras förvåning upptäckte de att de kände varandra sedan tidigare. Joy berättade för pionjärsystern att hon visserligen hade en bibel, men att hon inte visste var hon skulle hitta verser som berörde de problem som hon ställdes inför. Hon tackade med en gång ja till ett bibelstudium.

Ett Jehovas vittne i Korea erbjöd Nyheter om Guds rike nr 36 till en kvinna som motarbetat sin son därför att han är ett vittne. Tre dagar senare kom förkunnaren tillbaka och förklarade vad Bibeln säger om paradiset. Kvinnan reagerade positivt, och ett bibelstudium kunde sättas i gång. Sonen sade med tårar i ögonen: ”Jag kan knappt tro att det är sant att min mor har börjat undersöka Bibeln.” Hon gör fina framsteg.

I inlandet i Liberia gick några Jehovas vittnen från by till by för att dela ut Nyheter om Guds rike då de förirrade sig bort från landsvägen och till slut hamnade på en isolerad farm långt ute i bushen. När förkunnarna berättade att de hade gått vilse, sade en ung man på gården: ”Det var Guds ande som ledde er hit, så att vi kunde få våra exemplar.”

I Nederländerna tog människor ivrigt emot Nyheter om Guds rike nr 36. Mer än två miljoner exemplar delades snabbt ut. Avdelningskontoret i Selters i Tyskland fick trycka 100 000 extra, men församlingarna begärde ännu fler. Ett Jehovas vittne i staden Helmond berättade för en man att traktaten delades ut över hela världen. ”Ursäkta mig ett ögonblick”, sade mannen och gick in och ringde till en vän i Frankrike för att kontrollera det förkunnaren sagt. Han sade till sin vän: ”Det står ett Jehovas vittne vid dörren med en folder, och han säger att den delas ut över hela världen. Har du sett till den?” Hans vän svarade: ”Ja, jag fick den för tio minuter sedan.” Mannen avslutade samtalet, återvände till dörren och tog emot sitt exemplar.

Avdelningskontoret i Ryssland fick ett intressant brev från en sjundeklassare. Han skrev: ”Hej. Jag blev mycket glad när jag i brevlådan hittade en folder om det nya millenniet. Det är det bästa som hänt här på hela året! Skulle vi kunna få mer information?”

Kampanjen med Nyheter om Guds rike nr 36 har varit till hjälp för allmänheten, men förutom det har också förkunnarna själva haft nytta av den. Ett Jehovas vittne på Saipan gav den här kommentaren: ”Jag tyckte verkligen om att få dela ut Nyheter om Guds rike. Jag blev döpt 1998, så det var första gången som jag tog del i den här tjänstegrenen. Det har uppmuntrat mig att försöka vittna på kvällarna, och på så vis har jag kunnat tala med fler människor. Min tro har stärkts av det här arbetet, och jag har kommit närmare Jehova.”

För att dela ut Nyheter om Guds rike nr 36 besökte Jehovas vittnen en otillgänglig del av ön Malaita som tillhör Salomonöarna. Sedan förkunnarna gått i mer än fem timmar nådde de fram till en by. Prästen i byn välkomnade dem och visade stort intresse. Han sade att på nio år hade ingen representant från hans kyrka kommit på besök eller visat något som helst intresse för dem. Och så kommer en grupp främlingar som gör sig besväret att ta sig över bergen för att hjälpa dem att förstå budskapet i Bibeln. Bibelstudier sattes i gång med alla familjer i byn. Bröderna kom tillbaka varannan vecka, och snart var det tio som studerade och gjorde fina framsteg. Prästen sade att om någon bara stannade hos dem tills en grupp kom i gång, skulle kyrkan i byn kunna användas för möten. En pionjär med särskilt uppdrag besöker nu regelbundet gruppen. Enligt den senaste rapporten kom en representant för kyrkan på besök och erbjöd byborna matvaror, om de gick med på att sluta studera med Jehovas vittnen. Men alla har svarat att de tänker fortsätta sitt studium av Bibeln.

Några Jehovas vittnen som var på semester på en avsides belägen plats i Venezuela lämnade ett exemplar av Nyheter om Guds rike nr 36 till sin guide, en pemónindian. Han blev stormförtjust och läste sitt exemplar gång på gång. När det blev blött i ett regnoväder, hängde han omsorgsfullt upp det på tork. Han frågade efter fler exemplar som han kunde ta med till sin stam.

Den juridiska utvecklingen under tjänsteåret

Ivailo Stefanov i Bulgarien vägrade av samvetsskäl att göra militärtjänst. Han blev därför dömd till 18 månaders fängelse. Broder Stefanov vände sig till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen), med motiveringen att religionsfriheten hade kränkts. När domstolen gav besked om att fallet skulle tas upp, ordnade de bulgariska myndigheterna med en förmånlig uppgörelse som fullständigt skulle rentvå broder Stefanov och andra vittnen som var i samma situation. Den 3 maj 2001 accepterade domstolen den här uppgörelsen. Som en del av den gick de bulgariska myndigheterna också med på att korta ner den alternativa civiltjänstgöringen. Den hade tidigare varit dubbelt så lång som den allmänna värnpliktstiden.

Staden Blainville i Quebec i Canada antog en lokal förordning om att man måste skaffa sig tillstånd för att få gå från dörr till dörr i religiösa syften. Tillståndet medgav endast besök på vardagar, gällde i bara två månader och kunde inte förnyas förrän 12 månader passerat. Den 17 april 2001 slog en domare i en högre domstol i Quebec fast att den här förordningen inte var tillämplig på Jehovas vittnens offentliga förkunnartjänst. Domaren klargjorde att Jehovas vittnen var undantagna från att behöva tillstånd och att de inte var hänvisade till vissa tider, dagar, månader eller år i sin religiösa verksamhet från dörr till dörr. Han talade om Jehovas vittnens arbete som en ”kristen samhällstjänst” och fastslog att deras publikationer är ”seriös litteratur, som behandlar sådana ämnen som religion, Bibeln, droger, alkoholism, utbildning, äktenskapsproblem och skilsmässa”. Att jämföra vittnena med gårdfarihandlare eller dörrknackare är enligt domaren ”kränkande, förnedrande, sårande och nedsättande”.

Den 22 februari 2001 meddelade Högsta domstolen i Tbilisi i Georgien sitt beslut att upplösa de två inregistrerade sammanslutningar som Jehovas vittnen använt sig av där (Union of Jehovah’s Witnesses of Georgia och Representation of the Watch Tower Society in Georgia). Domstolen gjorde helt klart att beslutet inte betydde att Jehovas vittnen var förbjudna. Tvärtom sade man att Jehovas vittnen kunde fortsätta med sin religiösa verksamhet, inbegripet att hålla möten, importera litteratur och hyra lokaler eller äga egendom. Men religiösa extremister har ignorerat domstolen och har utfört en serie våldsamma angrepp som av en människorättsorganisation beskrivits som ”rena skräckväldet”. Den 29 juni 2001 vände sig Jehovas vittnen till Europadomstolen med en anmälan i protest mot att myndigheterna underlåtit att ingripa mot det hämningslösa våldet, och den 2 juli meddelade domstolen att ärendet skulle tas upp och prioriteras. En positiv iakttagelse var att Georgiens tullväsen den 30 maj 2001 återlämnade uppskattningsvis 20 ton av vår bibliska litteratur, som i strid med lagen tagits i beslag den 14 mars 2001. Litteraturen sändes omedelbart ut till församlingar över hela Georgien.

I Tyskland vägrade Förbundsrepublikens förvaltningsdomstol i Berlin 1997 att tillerkänna Jehovas vittnen laglig status som en sammanslutning som regleras av offentlig rätt. Man grundade beslutet på påståendet att Jehovas vittnen inte visade staten tillräcklig lojalitet, eftersom de är neutrala i de politiska valen. Vittnena överklagade. Den 19 december 2000 fastställde Förbundsrepublikens författningsdomstol i Tyskland att sådan utökad lojalitet inte är något krav. Men fallet lämnades tillbaka till förvaltningsdomstolen för att vittnenas ansökan skulle tas upp till förnyad granskning. Den här gången gällde frågan huruvida Jehovas vittnen kränker individens rättigheter. Trosuppfattningar och metoder i samband med blodfrågan, barnuppfostran, uteslutning och familjerelationer har nu blivit de frågor som står i fokus.

Fram tills helt nyligen har 3 500 Jehovas vittnen i Grekland funnits med i straffregistret, eftersom de suttit fängslade för sin neutralitet. Om någon finns med i straffregistret betyder det att han nekas anställning inom statsförvaltningen, socialvården och bankväsendet. Somliga har förvägrats arbetstillstånd inom vissa yrken. Nu har en lag antagits som innebär att dessa vittnen inte längre betraktas som före detta förbrytare. Det gynnsamma utslaget i Europadomstolen i målet Thlimmenos mot Grekland, när det gäller frågan om individens rätt att vägra militärtjänstgöring av samvetsskäl, banade utan tvivel väg för den nya lagen.

Distriktsdomstolen i Kobe i Japan fällde ett gynnsamt utslag den 30 mars 2001 i ett fall som rörde ett Jehovas vittne. En syster hade blivit kidnappad och med våld hållits inspärrad i 17 dagar för att bli ”avprogrammerad”. Domstolen förklarade att svaranden – en baptistpräst – hade gaddat sig samman med systerns tidigare man och hans familjemedlemmar för att hålla henne inlåst mot hennes vilja. Svaranden ålades att betala 400 000 yen (ungefär 33 000 kronor) i skadestånd.

Högsta domstolen i Rumänien har otvetydigt hävdat i två domstolsutslag att den religiösa organisationen Jehovas vittnen är en lagligen erkänd religion som bör åtnjuta alla rättigheter som enligt lagen tillfaller religioner. Ett statligt sekretariat med inriktning på religiösa frågor försökte utan framgång upphäva de här besluten. Den 2 april 2001 stod Högsta domstolen fast vid sina tidigare beslut. Ännu så länge har sekretariatet dock inte gett Jehovas vittnen fullt lagligt erkännande, trots Högsta domstolens föreskrifter.

Efter en nära sex år lång rättslig process och en tre år lång rättegång avskrev en domare till slut den 23 februari 2001 målet som gällde att förbjuda Jehovas vittnen i Moskva i Ryssland. Men brödernas lättnad blev kortvarig. Den 30 maj 2001 upphävde en högre domstol i Moskva det tidigare beslutet och beordrade omprövning av fallet. Det blir sjätte gången sedan 1996 som Jehovas vittnen måste försvara sig mot samma grundlösa anklagelser.

Ett domstolsutslag som fälldes den 21 februari 2001 av en högre domstol i Pennsylvania i USA blev en bekräftelse på patientens rätt att själv bestämma över sin kropp och att fullmakter när det gäller hälsovård skall gälla. Fallet handlade om Maria Duran. Hon hade gjort sin uttryckliga vägran att ta emot blodtransfusioner känd. Trots Marias försiktighetsåtgärder lyckades hennes man, som inte är ett vittne, med hjälp av Marias läkare och sjukhuset utverka ett domstolsbeslut som gav honom rätten att vara förmyndare i en nödsituation, fastän Maria hade utsett en medtroende som sitt ombud i medicinska frågor. Den högre domstolen upphävde detta beslut och slog fast att även om patientens äktenskapspartner, släktingar eller läkare var av en annan uppfattning, skulle hennes tydliga instruktioner i fråga om val av vård och hennes val av ombud ha respekterats.

Önskas: Fler Rikets salar

I många länder har det varit en stor utmaning att bygga Rikets salar, och det har ofta tagit lång tid. I vissa församlingar hade man sina möten i hyrda lokaler i månader – till och med år – medan bygget pågick. I en ofullbordad Rikets sal i ett afrikanskt land byggde en papegoja sitt bo bland takbjälkarna. Snart visslade papegojan med i Rikets sånger, och ingen verkade ha något emot det. Arbetet gick så långsamt framåt att papegojan hann lära sig härma brodern som ledde Vakttornsstudiet, och den kunde till och med namnen på vissa bröder och systrar! Till slut blev lokalen färdig, och papegojan fick se sig om efter ett annat hem.

Tack vare ett nytt spännande byggnadsprogram blir Rikets salar nu klara på löpande band. Ja, i det flesta utvecklingsländer bygger man nu en Rikets sal som är färdig och överlämnad på bara tre eller fyra veckor! Enbart i Afrika byggdes 1 074 nya Rikets salar under det förra tjänsteåret. Det blir i snitt nästan 4 per arbetsdag!

Syftet med det nya byggnadsprogrammet för Rikets salar är tvåfaldigt. För det första: att fylla det nuvarande behovet av Rikets salar. Avdelningskontoret i Sydafrika skriver: ”Det här är en spännande händelseutveckling, och vi är säkra på att det kommer att leda till att många Rikets salar kan byggas i länder där behovet verkligen är stort.” För det andra handlar det om att täcka behovet av Rikets salar för framtiden. Det kan man nå genom att använda inhemska vittnen när man organiserar byggnadsarbetet. I Benin administreras byggnadsprogrammet nu helt på det lokala planet, och de kan själva ta hand om framtida Riketssalsbyggen.

Det är fem regionala projekterings- och ritkontor för Rikets salar som, tillsammans med byggplaneringskontoret i Brooklyn, ger organisatoriskt stöd åt avdelningskontor i Östeuropa, Afrika, Asien, Oceanien, Central- och Sydamerika och Karibien. De här kontoren samarbetar nära med avdelningskontorens kommittéer för att hjälpa dem att dra full nytta av de riktlinjer och möjligheter som nu finns. På varje avdelningskontor finns också en byggavdelning för Rikets salar som samordnar byggverksamheten i landet. Den här avdelningen hjälper också församlingarna att välja tomt, och den har utvecklat standardritningar som lämpar sig för de material och metoder som är vanliga på platsen.

I 92 länder, där satsningen på byggverksamhet tidigare bromsades upp av bristen på ekonomiska resurser och erfarna arbetare, arbetar nu en stab på mer än 4 000 frivilliga arbetare heltid, under kortare eller längre perioder, i 352 byggrupper. En nyckelfaktor till de här byggruppernas framgång är att en ny form av särskild heltidstjänst införts för kvalificerade bröder i vissa länder, heltidstjänare i byggprogrammet för Rikets salar. Dessutom arbetar 152 internationella tjänare med att öva upp inhemska bröder till att ta ledningen i ett byggnadsprogram. Men ett Riketssalsbygge är förstås en församlingsangelägenhet, och församlingsmedlemmarna själva utgör villigt huvudstyrkan av arbetarna.

Hur har det här nya byggnadsprogrammet tagits emot? I Trujillo i Venezuela byggdes nyligen en Rikets sal, den första i Sara Linda. En förkunnare sade med tårar i ögonen: ”Det är så rörande att Jehova kom ihåg oss. Vår lilla stad finns ju inte ens med på kartan!”

En syster i Rio de Janeiro i Brasilien uttryckte sig så här: ”I tio års tid har jag varit tvungen att gå fyra kilometer för att komma till mötena. En bit av sträckan gick över en gångbro, men jag gick ändå, också när jag var gravid. Men en dag blev drömmen verklighet – en Rikets sal i vårt område! Många som studerar Bibeln har redan börjat vara med vid mötena. Min far, som tidigare studerade men längre fram motarbetade mig, har inte missat ett möte efter överlämnandet. Den här veckan började han studera igen.” En iakttagare som inte är ett Jehovas vittne medgav: ”Jag är 60 år men har aldrig sett något liknande! Vittnena arbetar snabbt och har roligt tillsammans. Jag är anställd som murare åt kommunen, och när ett arbete börjar dra ut på tiden brukar någon säga: ’Ja, vi får väl höra efter om Jehovas vittnen kan hjälpa oss!’”

En äldstebroder i Ukraina sade: ”Vi kunde bygga en standardiserad Rikets sal på bara en månad, så vi behövde inte ta tid från våra familjer och församlingsarbetet under en längre period.” En syster där tillägger: ”Vi är mycket glada. Vi såg med egna ögon att Jehova hjälper sitt folk. På grund av vår ekonomiska situation hade vi tidigare inget hopp om att någonsin få en egen Rikets sal.”

Intresserade personer i Malawi är särskilt ivriga att komma tillsammans med oss när det finns en lämplig möteslokal. Församlingen i Nafisi rapporterar: ”Nu har vi en vacker Rikets sal som utgör ett fint vittnesbörd. Följden har blivit att det är lätt att sätta i gång bibelstudier när vi predikar. Människor överallt är förundrade. Vår Rikets sal har blivit det stora samtalsämnet – både i skolan, på arbetet och i hemmet.”

I Moçambique är framträdande personer i samhället också mycket imponerade av programmet för Riketssalsbyggen. En stamhövdning fick en förfrågan om tomtmark för ett Riketssalsbygge. När han gav tillståndet sade han: ”Jag hörde talas om att Rikets salar byggdes i andra områden, och jag blev bekymrad, eftersom det inte finns någon i mitt område. Tack skall ni ha, Jehovas vittnen, för att ni planerar att bygga vår Rikets sal!”

Vilken verkan har sådana här välorganiserade projekt på andan i församlingarna att frivilligt erbjuda sig? En medlem av en byggrupp i Zimbabwe berättar: ”Sedan vi rest flera timmar i regnet, kom vi så fram till platsen för Rikets sal långt ute på landet. Våra bröder och systrar som väntade på oss satt hopkurade under ett träd runt en liten lägereld. Trots regnet hälsade de oss med välkomnande leenden. Som förberedelse för vår ankomst hade 60 vänner i församlingen handgrävt för grunden. De hade börjat klockan fyra på morgonen dagen innan och blev klara klockan sex samma kväll.”

Zongoroförsamlingen i samma land hade ingen Rikets sal. Nathan Muchinguri har tillhört den församlingen sedan han döptes 1924. Under många år översatte han bibliska publikationer till shona. Avdelningskontoret erbjöd sig att bidra till hans uppehälle, eftersom han bodde utanför Betel, men han tackade nej. Han hade dock en önskan – att få vara med vid möten i en Rikets sal i hans samhälle innan han avslutade sitt jordiska levnadslopp. Den 8 april 2001 fick den 93-årige broder Muchinguri sin önskan uppfylld. Zongoroförsamlingen hade sitt första möte i en ny Rikets sal. Det var högtidlighållandet av Herrens kvällsmåltid.

Sedan det här byggnadsprogrammet började i november 1999, har 2 097 nya Rikets salar byggts i 92 länder – det blir ett genomsnitt på 22 i veckan! Det kärleksfulla stödet i form av ekonomiska bidrag och villiga arbetare från vårt världsvida brödraskap har gjort den här ”utjämningen” möjlig, så att den församling ”som hade mycket” inte hade ”för mycket” och den församling som hade ”litet” inte hade ”för litet”. (2 Kor. 8:14, 15) Välsignar Jehova de här globala ansträngningarna? Tänk bara: På många av de här platserna där man byggt en lämplig Rikets sal har antalet närvarande vid mötena ofta fördubblats inom en månad.

Blodfri medicin och kirurgi – tre videofilmer

Inspelningsavdelningen har, tillsammans med bröder från Tyskland och andra länder, framställt en serie på tre videofilmer som visar hur förnuftigt och effektivt det är med blodfri medicin och kirurgi. I alla tre videofilmerna kommenterar kända läkare de alternativa behandlingsmetodernas effektivitet jämfört med de metoder där man använder blod. Den första videofilmen i serien har titeln Transfusion-Alternative Strategies—Simple, Safe, Effective. Den är avsedd i första hand för läkare och medicine studerande. Datoranimation används för att illustrera olika blodkomponenters funktioner.

Denna första videofilm blev klar i tid för att få vara med i den 34:e årliga U.S. International Film and Video Festival. Totalt var det 1 500 tävlingsbidrag från 33 länder. Filmen Transfusion Alternatives blev utvärderad inom tre kategorier. I två av kategorierna – Research Documentation och Professional-Educational – kom filmen på andra plats och tilldelades Silver Screen Award. I den tredje kategorin, Current Issues, kom filmen på första plats och tilldelades Gold Camera Award. Utmärkelserna visar att experter inom filmindustrin erkänner videofilmens kvalitet, tillförlitlighet och professionalism, varigenom de bidrar till att dess budskap blir trovärdigt.

Den andra videofilmen heter Transfusion-Alternative Health Care—Meeting Patient Needs and Rights. Den är speciellt framtagen för journalister som skriver om ämnet, hälsovårdsmyndigheter, socialarbetare och rättsväsendet. I enlighet med titeln går den här filmen igenom hur man tar hand om patienternas medicinska behov samtidigt som man också erkänner deras lagliga rättigheter. Dessutom påvisas det att blodfri kirurgi är kostnadseffektivt.

Den tredje videofilmen i serien är betitlad No Blood—Medicine Meets the Challenge. Den riktar sig främst till allmänheten och har redan visats av TV-stationer i USA. De fackmän som intervjuas i filmen och som inte är vittnen ger många positiva kommentarer. Det bidrar säkert till att människor blir medvetna om värdet av blodfri kirurgi och kan motverka de förutfattade meningar som finns.

Nya avdelningskontor skänker lovprisning åt Gud

Här följer rapporter från fem avdelningskontor som har överlämnats under det gångna tjänsteåret. Låt oss göra en resa med fantasins hjälp: första anhalten blir Sydamerika där nya avdelningskontor överlämnades i Venezuela och Uruguay. Sedan reser vi till Ukraina, där Jehovas vittnens verksamhet var förbjuden i över 50 år. Nästa mål är Malawi i södra Afrika, där vittnena uthärdade förbud och förföljelse under många år. Slutligen landar vi på Barbados, en vacker ö i Karibien.

VENEZUELA: Den 3 mars 2001 sammanstrålade 1 600 besökare från 22 länder på en tomt med vackert utformad trädgård 80 kilometer väster om huvudstaden, Caracas, för överlämnandet av det nya avdelningskontoret. I mars är det torrperiod, och Araguabergen var torra och bruna, men tack vare konstbevattning från egna brunnar var gräsmattorna och palmerna runt Sällskapets byggnader gröna och frodiga. Välklädda delegater, många med kameror, strosade runt på markerna och in i och ut ur byggnaderna och uttryckte sin beundran och förtjusning.

Venezuela öppnade sitt första avdelningskontor i september 1946, då bara 19 förkunnare predikade de goda nyheterna i landet. Sedan dess har flera olika byggnader uppförts som en följd av de växande behoven. Det nya avdelningskontoret betjänar för närvarande de 88 541 förkunnarna av de goda nyheterna i Venezuela.

Många som var närvarande vid överlämnandet hade deltagit i det sex år långa byggnadsarbetet. En internationell tjänare sade: ”Det var så uppmuntrande att se hur bröderna var villiga att resa i timmar för att delta i byggnadsprojektet. En grupp från en församling hyrde en buss, åkte hemifrån klockan 23, reste hela natten, kom fram klockan 6, åt frukost, arbetade med oss hela dagen och gjorde sedan den sju timmar långa resan hem igen.” Samvaron under byggnadstiden var ”ljuvlig”, eftersom bröderna arbetade tillsammans i endräkt. (Ps. 133:1)

Gerrit Lösch från den styrande kretsen höll överlämnandetalet, betitlat ”Utvidgning skänker lovprisning åt Jehova”. Nästa dag sammanstrålade en rekordstor åhörarskara på 113 260 vittnen och intresserade från alla delar av landet i staden Valencia för att lyssna till ett annat intressant program som innefattade ett sammandrag av överlämnandeprogrammet.a

URUGUAY: ”Vilka underbara människor! Det är verkligen trevligt att se så många, män och kvinnor, som arbetar så hårt och med sådan glädje. Detta kan genomföras bara om man har den rätta motivationen och inte söker materiell vinning. Gratulerar, och fortsätt ert goda arbete!” Det här var bara en av många kommentarer som fälldes av besökare vid byggnadsprojektet i Uruguay.

Den anda av iver och samarbete som Jehovas vittnen visade under byggnadsprojektet har också visats av Jehovas folk genom åren när de utfört sitt undervisningsarbete. För 60 år sedan fanns det bara några få vittnen i Uruguay, däribland sex tyska pionjärer som cyklade kors och tvärs genom landet. Nu utgör Jehovas vittnen i Uruguay en gedigen, välkänd och respekterad organisation med ett förhållande av 1 förkunnare på 287 invånare och ett genomsnitt på fem äldste i varje församling. Tillsammans med en ökning följer naturligtvis ett behov av större byggnader för ett avdelningskontor.

Under överlämnandeprogrammet den 31 mars 2001 uttrycktes uppskattning av de många vittnen som bidragit med sina färdigheter och erfarenheter till detta projekt. Programmet innehöll också intervjuer med många före detta missionärer som tjänat i Uruguay. De hade rest långväga ifrån för att närvara vid överlämnandet. Överlämnandetalet hölls av broder Lösch. Han poängterade att det främsta motivet till att vi predikar är att ge ära och lovprisning åt Jehova.b

UKRAINA: I över 110 år har det funnits förkunnare av de goda nyheterna i Ukraina. Det senaste årtiondet har dock uppvisat en särskilt snabb tillväxt. Den 530-procentiga ökningen av antalet förkunnare under 1990-talet resulterade i ett trängande behov av ett avdelningskontor. För att tillgodose detta behov valde man ut en vacker lantegendom, ungefär fem kilometer norr om Lviv, där man skulle bygga avdelningskontoret. Anläggningen består av ett bostadskomplex med 104 rum, moderna kontor, ett kök, ett tvätteri, en bilverkstad och ett litteraturförråd.

Två år och tre månader efter det att bröderna fått byggnadslovet hade de förvandlat det före detta ungdomslägret till ett attraktivt byggnadskomplex som nu utgör avdelningskontoret. Det är beläget i en skog där bröderna höll möten under de år som verket var förbjudet.

De lokala myndigheterna krävde att vägen som ledde till avdelningskontoret skulle asfalteras. Bröderna lejde ett lokalt byggföretag till att göra arbetet och förklarade att vägen, som är 1,2 kilometer lång, måste vara klar senast i slutet av oktober 2000. Detta därför att den första snön vanligtvis kommer i november. Byggföretaget lyckades inte bli klart i tid. Hur som helst, eftersom vädret fortfarande lämpade sig för vägbygge, bestämde sig bröderna för att hjälpa till med att avsluta projektet. Alla arbetade hårt, och till slut, lördagen den 16 december 2000, var vägen färdig. Just den natten täcktes grannskapet med ett lager av snö. Om du frågar de bofasta i området varför hösten år 2000 var så ovanligt varm och lång, får du som svar: ”Därför att Jehovas vittnen skulle bli klara med vägen.”

Överlämnandeprogrammet hölls den 19 maj 2001. Bröder och systrar från 35 länder och områden var närvarande vid programmet som omfattade tal av Theodore Jaracz och Gerrit Lösch från den styrande kretsen. Följande dag var en skara på 72 023 samlad för ett speciellt program som hölls i de största stadionanläggningarna i Lviv och Kiev. Många som hade tjänat i årtionden under förföljelse var närvarande. De var hänförda över att se ett sådant vackert avdelningskontor som kommer att skänka mycket ära och lovprisning åt Jehova.c

MALAWI: Mot eftermiddagens slut, lördagen den 19 maj 2001, var mer än 2 200 malawiska vittnen samlade tillsammans med 200 besökare från 21 länder under ett solskydd gjort av bamburör, torkat gräs och långa pålar från eukalyptusträdet. I det avtagande ljuset kunde man inte se orden i sångboken när man sjöng den avslutande sången. På det vackra podiet stod den som förestod sången och ledde åhörarna i att sjunga sång 56 på ett typiskt afrikanskt sätt – fyrstämmig a cappella. Publiken behövde inte sångböcker; de kunde orden utantill. En våg av känslor genomströmmade de tillresande gästerna medan de lyssnade till dessa trogna tjänare åt Jehova, av vilka de flesta hade varit döpta i 40 år eller mer och hade fått utstå svåra lidanden för sin tro.

När bröderna och systrarna guidades i det nya avdelningskontorets anläggningar den förmiddagen, började de spontant sjunga Rikets sånger och vinkade till alla de mötte på sin rundvandring. Före det här tillfället hade ansvarig flygplatspersonal samtyckt till att spela Kingdom Melodies nummer 1 i flygplatsens allmänna högtalaranläggning för att välkomna de utländska besökarna. Vilket varmt och teokratiskt välkomnande det hade visat sig vara! Musiken spelas fortfarande på flygplatsen.

”Visar du dig tacksam i tjänsten för Jehova?” var den fråga som ställdes av Sébastien Johnson, som betjänade Malawi som zontillsyningsman. När broder Johnson behandlade Mika 6:6–8, framhöll han att Jehova inte kräver för mycket av oss. Talaren uppmuntrade alla att läsa Bibeln varje dag och att tillämpa dess sunda principer. Guy Pierce från den styrande kretsen koncentrerade sig i sitt överlämnandetal på temat ”Jubla och gläd dig i det som Jehova skapar”. Broder Pierce sade: ”Er verksamhet och er långa historia av trogen tjänst har lagt grundvalen för den tillväxt som sker nu. Fortsätt att göra allt ni kan i er heliga tjänst för den högste Guden, Jehova.”

Söndagen den 20 maj, på ett stadion i Lilongwe, påmindes de 17 378 närvarande att förkunnarantalet i Malawi var ungefär 30 000 när förbudet hävdes 1993. I dag finns det nästan 50 000 vittnen i Malawi! Ja, överlämnandet av det nybyggda Betelhemmet var verkligen en tid värd att minnas, en segerdag för Jehova!d

BARBADOS: Det nya avdelningskontoret på Barbados, tillsammans med en angränsande Rikets sal, ligger på en högt belägen tomt på ett hektar med en trädgård med gräsmattor, blommor och växter. Därifrån har man en fantastisk utsikt över det närbelägna Karibiska havet. Dessa vackra byggnader uppfördes på 18 månader och ligger i ett lugnt område i Prospect, ungefär fyra kilometer från Bridgetown, huvudstaden på Barbados.

Det nya avdelningskontoret inhyser en Betelfamilj på tio personer. Byggnaden består av åtta bostadsrum, kontor och en matsal. Där finns också en Rikets sal med plats för 275 åhörare. Denna anläggning ersätter det tidigare avdelningskontoret som var beläget tio minuter med bil därifrån, i hjärtat av Bridgetown. Dessa tidigare lokaler – belägna i ett relativt lugnt ytterområde i Barbados huvudstad – började användas 1969 och betjänade sex större och flera mindre öar. Då var det totala antalet förkunnare ungefär 1 200. År 2000 hade antalet ökat till 2 390 förkunnare i 25 församlingar och en isolerad grupp. Vid det laget hade anläggningen blivit alldeles för liten för att betjäna alla de nya församlingarna, och det en gång så lugna och tysta ytterområdet hade nu blivit ett stimmigt marknadscentrum.

Lördagen den 2 juni 2001 kunde 676 inbjudna gäster, från öarna runt Barbados och från 15 andra länder, njuta av överlämnandeprogrammet som inbegrep en historisk tillbakablick på arbetet på Barbados. Höjdpunkten på programmet var talet ”Gläd Jehovas hjärta” som framfördes med en smittande värme av John E. Barr från den styrande kretsen. För dem som inte fick plats vid överlämnandeprogrammet hölls ett extra möte nästföljande dag. Då var 3 332 närvarande.e

Personalstyrkan vid dessa och andra avdelningskontor världen över utgörs av 20 133 förordnade tjänare. Alla är förkunnare i särskild heltidstjänst.

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 6]

Vid områdessammankomsten ”Lärare i Guds ord” i Hongkong presenterades ”Nya Världens översättning” på klassisk och förenklad kinesiska

[Bilder på sidan 11]

Nästan en halv miljard exemplar av ”Nyheter om Guds rike” nr 36 delades ut över hela världen

[Bild på sidan 13]

Europadomstolen i Strasbourg i Frankrike

[Bild på sidan 21]

Broder och syster Muchinguri framför deras nya Rikets sal

[Bild på sidan 22]

De tre utmärkelserna som tilldelades videofilmen ”Transfusion-Alternative Strategies—Simple, Safe, Effective”

[Bilder på sidorna 28, 29]

Nyligen överlämnade avdelningskontor

1) Malawi

2) Barbados

3) Uruguay

4) Venezuela

5) Ukraina