I likhet med pilgrimerna sökte Frederic efter möjligheter att sprida bibelns sanningar. Därför vittnade han för snickaren Willem Telgt på sitt arbete. Snickaren tyckte om det han fick höra och började tillsammans med en kamrat besöka de ”allvarliga bibelforskarnas” möten, vilket gjorde att antalet bibelforskare ökade från tre till fem.

Broder Braighwaight uppskattade dessa möten. ”Trots att broder Braighwaight var fattig, hade han alltid en nypressad vit kostym på sig på mötena”, berättade Willem Telgt för några år sedan. ”Vissa dagar, då han inte hade råd med ett mål mat, hörde man hur hans tomma mage kurrade. Men trots det ledde han varje möte med samma entusiasm.”

Sporrad av broder Braighwaights föredöme lät Willem Telgt döpa sig den 19 februari 1919 och kom sedan att spela en framträdande roll i att befrämja Rikets intressen.

På söndagskvällar placerade Cornelus Voigt, en butiksägare som var välvilligt inställd till vittnena, sin grammofon samt en kraftig högtalare på andra våningen i sitt hus. ”Sedan spelade han en skiva med en katolsk mässa”, berättade broder Telgt, ”följt av religiös musik. Därefter, när tillräckligt många hade samlats, bytte han skiva och skruvade på högsta volym. Plötsligt dånade rösten av Joseph F. Rutherford, Sällskapets andre president, ut över åhörarna och kunde höras lång väg.”

[Bild på sidan 199]

Willem Telgt, som döptes 1919, blev längre fram landets Riketssalsbyggare