• Surinam
    Jehovas vittnens årsbok 1990

    • En fattig systers troshandling

      Någon gång under 1955 gick Stella Daulat hem efter ett möte i den förfallna Rikets salen ovanför skoaffären, försjunken i tankar. När hon klev in i sitt lilla hus omgivet av mango- och stjärnäppelträd, hade hon bestämt sig. ”Jag erbjuder min lilla tomt åt församlingen, så att den har någonstans att bygga en bättre Rikets sal.” Hon talade igenom saken med sin mor, som också var ett vittne. Båda två bestämde: ”Vi erbjuder den gratis.” Eftersom Stella inte hade någonstans att ta vägen, bad hon bara att få sitt hus flyttat till den bortre delen av tomten. ”Inga problem”, sade bröderna. ”Vi skall flytta det.”

      Syster Daulats fastighet — som hon hade ärvt av sin mormorsmor, som i sin tur fick den år 1863 när hon befriades från slaveriet — gav henne mer än bara tak över huvudet. Eftersom hon sålde frukt från träden, utgjorde den också en liten inkomstkälla. Att ge bort tomten betydde därför att avstå från sitt livsuppehälle. ”Stellas beslut var en troshandling”, säger en broder beundrande.

      Bröderna tog tacksamt emot gåvan men saknade medel för att kunna bygga. Några månader senare hade de emellertid inget annat val än att bygga. Varför det? I december 1955, när över hundra personer satt i den gamla Rikets salen, började huset vibrera. Byggnaden höll inte längre för så mycket folk. ”Vi blev oroliga”, minns Wim van Seijl. ”Det kändes som om golvet skulle ge vika och vi alla skulle landa bland skorna i våningen under.” Vid slutet av mötet pålystes det att de som satt på första raden fick resa sig och gå nerför trappan, medan de andra satt kvar. Därefter gick nästa rad med vänner ut och så vidare, tills salen var tom. Wim tillägger: ”Den dagen gjorde vi slag i saken och sade: ’Pengar eller inte — låt oss bygga en ny Rikets sal.’”

      En ny Rikets sal inleder en ny epok

      Willem Telgt, döpt år 1919, ansvarade för projektet. ”Bry dig inte om att ta ut möblerna”, sade han till Stella. ”Vi flyttar ditt hus som det är.” Folk på gatan stod och stirrade, medan bröderna lyfte upp det rangliga huset på tre timmerstockar och rullade det bakåt. ”Kan jag få ha mitt fönster åt gatan?” frågade Stella. ”Då får jag bättre utsikt.” Inga problem. Huset vreds ett kvarts varv. Efter en stund gick Stella in i huset, rättade till tavlorna på väggarna, ställde stolen framför sitt fönster och var redo att se på när byggnadsarbetarna skred till verket.