Paul Naarendorp, en duktig broder som då var i 20-årsåldern, berättar om hur han färdades på motorcykel: ”Jag hade en tältsäng fastklämd mellan benen, och min resväska, min tjänsteväska och andra tillhörigheter på pakethållaren. Men när jag gifte mig 1963 fick jag dubbelt så mycket bagage. Nu var det två tältsängar, en större resväska, två tjänsteväskor och — naturligtvis — min hustru.” Han tillägger: ”Det var en lycklig tid.”

”Finns det ormar här?”

Bland de gripande erfarenheter dessa unga pionjärer fick uppleva var att besöka isolerade förkunnare. Låt oss följa med Paul Naarendorp, när han färdades tillsammans med Richenel Linger, en fattig fiskare som då var i 60-årsåldern och bodde i en hydda nära Atlantkusten.

Broder Linger, som vanligtvis var ensam, gjorde en predikofärd varje vecka. Men den här gången hade han sällskap av Paul. De gav sig i väg klockan tre på morgonen, paddlade uppströms i tre timmar till en indianby och predikade hela dagen. Vid sjutiden på kvällen var de tillbaka hemma. Två timmar senare åt de sin första lagade måltid för dagen. Vad gott det smakade!

Men Paul, som var uppväxt i staden, var orolig. ”Finns det ormar här?” frågade han. ”Ja, en del”, svarade broder Linger lugnt, ”mest sakasnekis [tropiska skallerormar].” Paul kippade efter andan. ”Den ormens bett är dödligt.” ”Förra veckan var det en här”, fortsatte broder Linger och pekade mot halmtaket alldeles ovanför Pauls huvud. ”Jag höll på att äta när jag fick syn på den. Jag sade till mig själv: ’Stanna kvar du, så skall jag lära dig en läxa.’ När jag hade ätit klart och diskat, dödade jag den med en huggare. Den var så här lång”, tillade han och höll händerna drygt en meter från varandra. Paul kippade efter andan igen.

Men broder Linger hade inte för avsikt att skrämma sin besökare. För honom var det vardagsmat. ”Den natten kurade jag ihop mig, drog en filt över huvudet och bad länge till Jehova innan jag somnade”, berättar Paul.