Rädda ditt barns liv!

MICHAEL och Alphina bor i en dalgång på landet bland de gröna kullarna i provinsen KwaZulu-Natal i Sydafrika. När de uppfostrade sina sju barn ställdes de inför många utmanande situationer. Med sin hustrus fulla stöd gjorde Michael sitt bästa för att lyda Bibelns befallning till fäder: ”Fortsätt att uppfostra dem [era barn] i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” (Efesierna 6:4) Men ibland kunde det uppstå problem.

För att ta ett exempel: Det är vanligt bland afrikanska pojkar att slå sig samman med andra pojkar, när de vallar familjens boskapshjord, för att på så sätt få mer tid att leka tillsammans. Men ibland hittar de på rackartyg och talar om sådant som de inte borde tala om. När Michaels söner gick ut för att valla familjens boskap, gav han dem därför stränga förmaningar att inte vara tillsammans med vissa barn. (Jakob 4:4) Men ibland, när han kom hem från sitt arbete, fann han dem ändå vara det, och därför måste han tukta dem. — Ordspråken 23:13, 14.

Tycker du att Michael var för sträng mot sina barn? Somliga kanske tycker det, men Jesus Kristus sade att ”visheten blir ... befunnen rättfärdig genom sina gärningar”. (Matteus 11:19) Michael och Alphina skapade en kärleksfull atmosfär i hemmet och tillbringade tid tillsammans med sina barn och lärde dem bibliska berättelser och sanningar.

Michael och Alphina har också fyra döttrar, Thembekile, Siphiwe, Tholakele och Thembekani, som alla är heltidsförkunnare av de goda nyheterna om Guds kungarike. Två av deras söner tjänar som presiderande tillsyningsmän i församlingar av Jehovas vittnen, och deras tredje son, vars hustru också är heltidsförkunnare, tjänar som biträdande tjänare.

Många kristna föräldrar med stora familjer har haft glädjen att få se goda resultat av sin barnuppfostran. En del barn som har fått god uppfostran av sina föräldrar lämnar ändå sanningen. Sådana föräldrar tänker säkert på Jesu liknelse om den förlorade sonen och lever i hoppet att deras son eller dotter en dag skall ändra sinne och till slut vinna räddning. — Lukas 15:21–24.

Men tyvärr förlorar en del kristna föräldrar alla sina barn till världen. Detta är ett problem i synnerhet i vissa delar av Afrika, där det verkar gå bra för barnen ända tills de kommer upp i tonåren och når blomman av sin ungdom, då de förleds av Satans värld att handla omoraliskt. (1 Johannes 5:19) Detta får till följd att många fäder inte är kvalificerade att tjäna som äldste. (1 Timoteus 3:1, 4, 5) En kristen far bör givetvis betrakta sin egen familjs räddning som något av stor vikt och betydelse. Vad kan då föräldrar göra för att rädda sina barns liv?

Var nära vänner

Jesus var inte bara fullkomlig, utan han hade också långt större kunskap och erfarenhet än någon annan människa. Ändå behandlade han sina ofullkomliga lärjungar som nära vänner. (Johannes 15:15) Det var därför som de gärna ville vara tillsammans med honom och trivdes i hans sällskap. (Johannes 1:14, 16, 39–42; 21:7, 15–17) Föräldrar kan lära sig något av detta. Precis som små plantor frodas när bladen sträcker sig mot det varma solskenet, trivs barn när det råder en kärleksfull och vänlig atmosfär i hemmet.

Föräldrar, känner era barn sig fria att komma till er med alla sina bekymmer? Lyssnar ni på dem? Ser ni till att få dem att öppna sig och berätta hur de tänker och känner, så att ni får en så fullständig bild av situationen som möjligt innan ni drar några slutsatser? Hjälper ni dem tålmodigt att forska i bibliska publikationer för att finna svaren på vissa frågor?

En mamma i Sydafrika berättar: ”Redan från första skoldagen uppmuntrade vi vår dotter att berätta om vad som hade hänt under dagen. Jag brukade till exempel fråga: ’Vem var du tillsammans med under lunchrasten? Berätta om din nya lärarinna. Hur ser hon ut? Vilka aktiviteter har planerats för veckan?’ En dag kom vår dotter hem och sade att läraren i engelska skulle ta med sig klassen på bio för att se en film om vilken de sedan skulle skriva en recension. Titeln på filmen var tvivelaktig. Vi undersökte saken närmare och fann att filmen inte skulle vara lämplig för en kristen. Vi diskuterade saken som familj, och följande dag talade vår dotter med läraren och förklarade att hon inte ville se filmen, eftersom den moral den skildrade inte var i överensstämmelse med hennes kristna tro. Läraren tänkte över saken och tackade sedan vår dotter och sade att hon inte ville ta med sig klassen för att se något som hon sedan skulle komma att ångra.” Det kärleksfulla intresse som dessa föräldrar hela tiden visade för sin dotters räddning kom att bära god frukt. Dottern, som är glad och positiv till sin läggning, tjänar nu vid Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Sydafrika.

Jesu sätt att behandla barn är ett utmärkt exempel att ta efter. Han tyckte om deras sällskap. (Markus 10:13–16) Föräldrar bör verkligen vara glada över att kunna göra saker och ting tillsammans med sina egna barn! I vissa delar av Afrika skäms fäder för att ses leka med eller spela boll tillsammans med sina barn. Men en kristen far bör aldrig tycka att det är under hans värdighet att göra något tillsammans med sina barn, när andra kan se det. Barn och ungdomar behöver föräldrar som tycker om att vara tillsammans med dem, vilket gör det lättare för dem att berätta om sina bekymmer. Om sådana känslomässiga behov negligeras, kan barnen komma att bli irriterade eller tillbakadragna, i synnerhet om de hela tiden tillrättavisas.

Så här skrev Paulus till kolosserna om förhållandet i familjen: ”Ni fäder, håll inte på med att reta upp era barn, för att de inte skall bli modfällda.” (Kolosserna 3:21) Om så skulle vara fallet, kan det tyda på att det ibland har blivit för mycket av tillrättavisning och för lite av vänskap. Barn, tonåringar inbegripna, som är älskade och uppskattade, kommer sannolikt att reagera rätt på behövlig tillrättavisning.

Kärleken till Gud

Det värdefullaste som föräldrar kan ge sina barn i arv är sitt eget exempel i fråga om att visa kärlek. Barn måste få se och höra sina föräldrar ge uttryck åt och visa sin äkta kärlek till Gud. En ung man som tjänar vid Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Sydafrika berättar: ”När jag var barn brukade jag hjälpa min pappa, när han höll på med olika saker på huset eller i trädgården. Jag tyckte om att hjälpa pappa av den enkla anledningen att han verkligen visade att han uppskattade det lilla jag gjorde. Han brukade passa på tillfället att berätta för mig om Jehova. Jag kommer särskilt ihåg det pappa sade en gång, då han svettades av värmen och det hårda arbetet med att klippa gräsmattan och jag sprang in och hämtade två glas vatten med isbitar i. Han sade: ’Ser du, pojken min, hur vis Jehova är? Is flyter på vatten, men tänk om den i stället hade sjunkit, då skulle allt liv på bottnen av sjöar och dammar ha dött. Men nu tjänar isen som ett skyddande täcke! Hjälper inte detta oss att lära känna Jehova bättre?’a Längre fram i livet, när jag satt i fängelse för att jag bevarat min neutralitet, hade jag tid att tänka, och en natt i fängelsecellen, när jag kände mig nedstämd, kom jag att tänka på vilken stor innebörd det låg i detta som pappa hade sagt. Jag önskade tillbe Jehova för evigt.”

Ja, barn måste få se att kärleken till Gud återspeglas i allt det som deras föräldrar gör. Det bör i synnerhet framgå att det är kärlek till Gud och villig lydnad för honom som driver dem att vara med vid kristna möten, ta del i tjänsten på fältet och läsa och studera Bibeln med familjen. (1 Korinthierna 13:3) Och viktigast av allt, kärlek till Gud bör återspeglas i innerliga böner i familjen. Vikten av att ge ett sådant arv till sina barn kan inte nog betonas. Det var därför som israeliterna blev befallda: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och all din själ och all din energi. Och dessa ord som jag ger dig befallning om i dag skall visa sig vara på ditt hjärta; och du skall inskärpa dem hos din son och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” — 5 Moseboken 6:5–7; jämför Matteus 22:37–40.

Vår nedärvda syndiga natur utgör ett stort hinder för att älska och lyda Gud. (Romarna 5:12) Bibeln befaller därför också: ”O ni som älskar Jehova, hata det som är ont.” (Psalm 97:10) Onda tankar leder ofta till onda handlingar. För att undvika detta måste ett barn också utveckla en annan viktig egenskap.

Fruktan för Gud

Kärlek i förening med en vördnadsfull fruktan för att misshaga Jehova är något mycket åtråvärt. Jesus Kristus är det fullkomliga exemplet på en som fann glädje i ”Jehovas fruktan”. (Jesaja 11:1–3) En sådan fruktan är särskilt viktig när ett barn når blomman av sin ungdom och börjar uppleva en stark sexualdrift. Fruktan för Gud kan hjälpa en ungdom att motstå världsliga påtryckningar, som kan leda till ett omoraliskt uppförande. (Ordspråken 8:13) I vissa samhällen drar sig föräldrar för att lära sina barn hur de skall hantera sexuella frestelser. Många tycker faktiskt att det är fel att resonera om sådant. Men vad har en sådan försumlighet från föräldrars sida lett till?

Tre specialistläkare, vid namn Buga, Amoko och Ncayiyana, intervjuade 1.702 flickor och 903 pojkar från landsbygden i Transkei i Sydafrika, och tidskriften South African Medical Journal rapporterade att ”76% av flickorna och 90,1% av pojkarna i den här undersökningen redan var sexuellt erfarna”. Genomsnittsåldern för flickorna var 15 år, och många av dem hade tvingats till sexuellt umgänge. Över 250 hade blivit gravida en eller flera gånger. Detta hade också lett till en hög frekvens av sexuellt överförda sjukdomar.

Många föräldrar inser tydligen inte vikten av att lära sina barn hur de skall undvika föräktenskapligt sex. Den tidigare nämnda tidskriften förklarar i stället: ”Att föda barn och vara mor är något som värderas högt av kvinnorna i samhället på landsbygden i Transkei, och detta är något som flickor som just kommit upp i tonåren snabbt blir medvetna om.” Samma problem finns dokumenterat i andra delar av världen.

Många ungdomar i Afrika kritiserar sina föräldrar för att de inte har hjälpt dem att förstå sin sexualitet. En del kristna föräldrar har inte använt boken Din ungdom — hur du får ut det bästa av den, på grund av att de har känt sig förlägna.b På sidorna 20–23 förklarar den det rätta bruket av könsorganen och de förändringar som sker i puberteten.

Kristna föräldrar som tar itu med den utmaning det utgör att resonera med sina barn om Guds syn på sex är värda beröm. Detta sker bäst gradvis, alltefter barnets förmåga att förstå saker och ting. Föräldrar kan, med hänsyn till barnets ålder, behöva tala i klartext, när de talar om olika kroppsdelar och deras funktioner, annars kan ett oerfaret barn eller en oerfaren ungdom missa poängen i det som sägs. — 1 Korinthierna 14:8, 9.

En sydafrikansk far med två döttrar och en son berättar: ”Jag kunde vid ett flertal tillfällen även resonera med mina döttrar om detta känsliga ämne, sexualfrågor. Men min hustru ägnade särskild uppmärksamhet åt våra döttrar och använde då boken Din ungdom — hur du får ut det bästa av den. [Se sidorna 26–31.] När min son var 12 år beslöt jag mig för att ta med honom på en lång vandring i bergen. Vid det tillfället diskuterade vi i detalj den utveckling en pojkes kropp genomgår och det speciella syfte som detta skall tjäna i äktenskapet. Jag talade också med honom om hur viktigt det var att han undvek den förnedrande vanan att onanera och betydelsen av att betrakta flickor på samma sätt som han betraktade sin mor och sina systrar, dvs. med aktning och respekt.”

Glädjande belöningar

Denne far och hans hustru har arbetat hårt med att fostra sina barn, och de kan nu glädja sig över det goda resultatet. Alla tre är nu vuxna och gifta med trogna kristna. Deras son och deras svärsöner tjänar alla som äldste i den kristna församlingen, och två av dessa par har varit heltidsförkunnare i många år.

Ja, föräldrar som arbetar hårt på sin familjs räddning kan förvänta en glädjande belöning i form av barn som väljer att låta sig formas av en sådan biblisk undervisning, för i Ordspråken 23:24, 25 heter det: ”Den som blir far till en som är vis kommer också att glädja sig över honom. Din far och din mor kommer att glädja sig.” Tänk på den stora familj som nämndes i början av artikeln. ”Jag känner mig överlycklig”, säger Alphina, ”när jag tänker på de andliga framsteg som våra barn har gjort.” Må alla kristna föräldrar arbeta hän emot en sådan glädjande belöning.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 23]

En far kan se till att få en lämplig miljö att förklara sådant som gäller livet som hans barn bör känna till