Kapitel 2

Bibelns kamp för att leva vidare

Det finns många länkar av bevis som visar att bibeln verkligen är Guds ord. Varje länk är stark, men när alla förs samman, är de obrytbara. I det här kapitlet och i det följande skall vi behandla bara en av bevislänkarna: bibelns historia som bok. Sanningen är den att det är ett rent under att denna märkliga bok har överlevt ända fram till i dag. Begrunda själv fakta.

1. Nämn några detaljer om bibeln.

BIBELN är mer än enbart en bok. Den är ett rikt bibliotek med 66 böcker — några korta och några ganska långa — som innehåller lagar, profetior, historia, poesi, råd och mycket annat. Flera hundra år före Kristi födelse skrevs de 39 första av dessa böcker — till största delen på hebreiska — av trogna judar eller israeliter. Den här delen kallas ofta Gamla testamentet. De 27 sista böckerna skrevs på grekiska av kristna och är allmänt kända som Nya testamentet. Enligt inre bevis och enligt de äldsta traditionerna skrevs dessa 66 böcker under en tidsperiod av omkring 1.600 år, och de började skrivas då Egypten var en dominerande makt och slutade då Rom var världens härskarinna.

Endast bibeln överlevde

2. a) Hur var situationen för Israel, då bibeln började skrivas? b) Nämn några andra verk som skrevs under samma tidsperiod.

² För drygt 3.000 år sedan, då bibeln började skrivas, var Israel bara en liten nation bland många i Mellersta Östern. Jehova var dess Gud, medan de kringliggande nationerna hade en förbryllande mängd olika gudar och gudinnor. Israeliterna var inte de enda som framställde religiös litteratur på den tiden. Andra nationer framställde också skrivna verk som återspeglade deras religion och deras nationella värden. Så till exempel var den akkadiska legenden om Gilgamesh från Mesopotamien och de episka dikterna från Ras Shamra, skrivna på ugaritiska (ett språk som talades i vad som nu är norra Syrien), utan tvivel mycket populära. Bland den myckna litteratur som då existerade märks också sådana verk som ”Ipu-wers förmaningar” och ”Nefer-rohus profetior” på egyptiska, hymner till olika gudomligheter på sumeriska och profetiska verk på akkadiska.¹

3. Vad visar att bibeln skiljer sig från annan religiös litteratur som framställdes under samma tid i Mellersta Östern?

³ Men alla dessa verk från Mellersta Östern gick samma öde till mötes. De glömdes bort, och till och med de språk som de skrevs på dog ut. Det är först på senare år som arkeologer och filologer har fått kunskap om deras existens och upptäckt hur de skall läsas. De första skrivna böckerna i den hebreiska bibeln har däremot levt vidare ända fram till vår tid och läses allmänt ännu i denna dag. Ibland påstår forskare att de hebreiska böckerna i bibeln på ett eller annat sätt härstammar från dessa forntida litterära verk. Men det förhållandet att så mycket av den litteraturen fallit i glömska, medan den hebreiska bibeln levt vidare, visar att bibeln är en markant annorlunda bok.

Ordets väktare

4. Vilka allvarliga problem för israeliterna kan ha fått bibelns möjligheter att överleva att verka tvivelaktiga?

⁴ Ur mänsklig synvinkel var det inte en given sak att bibeln skulle förbli vid liv, det kan vi vara säkra på. De samhällen som frambringade den fick genomlida så svåra prövningar och så bittert förtryck att det sannerligen är märkligt att bibeln överlevt ända fram till vår tid. Judarna, som framställde de hebreiska skrifterna (”Gamla testamentet”), utgjorde en relativt liten nation under åren före Kristi tid. De bodde osäkert mitt ibland mäktiga politiska stater som kämpade med varandra om herraväldet. Israel måste kämpa för sitt liv mot en rad olika folk, till exempel filistéerna, moabiterna, ammoniterna och edoméerna. Under en tid då hebréerna var uppdelade i två riken utplånade det grymma assyriska väldet praktiskt taget det norra riket, medan babylonierna tillintetgjorde det södra riket och förde folket i fångenskap, varifrån endast en kvarleva återvände 70 år senare.

5, 6. Vilka försök gjordes som hotade hebréernas själva existens som ett särskilt folk?

⁵ Det finns rentav uppgifter om att man försökte begå folkmord på israeliterna. På Mose tid befallde Farao att alla deras nyfödda gossebarn skulle dödas. Om hans befallning hade åtlytts, skulle det hebreiska folket ha blivit utplånat. (2 Moseboken 1:15—22) Betydligt senare, då judarna lydde under Persien, gjorde deras fiender upp planer för att få igenom en lag i avsikt att utrota dem. (Ester 3:1—15) Minnet av denna plans misslyckande firas fortfarande i den judiska purimfesten.

⁶ Ännu längre fram, då judarna lydde under Syrien, försökte kung Antiochos IV ihärdigt hellenisera nationen och tvinga den att följa grekiska seder och tillbe grekiska gudar. Också han misslyckades. Judarna överlevde och blev inte utrotade eller införlivade, medan däremot de flesta nationella grupperna runt omkring dem försvann från världsscenen, en efter en. Och med judarna överlevde också de hebreiska skrifterna i bibeln.

7, 8. Hur hotades bibelns överlevnad genom de kristnas svåra prövningar?

⁷ De kristna, som frambringade den andra delen av bibeln (”Nya testamentet”), var också en förtryckt grupp. Deras ledare, Jesus, dödades som en vanlig brottsling. Kort efter hans död försökte de judiska myndigheterna i Palestina tysta ner dem. När kristendomen spred sig till andra länder, jagade judarna dem i ett försök att hindra deras missionerande. — Apostlagärningarna 5:27, 28; 7:58—60; 11:19—21; 13:45; 14:19; 18:5, 6.

⁸ På Neros tid ändrade de romerska myndigheterna sin från början toleranta inställning. Tacitus nämnde stolt ”de mest raffinerade straff som de kristna fick undergå genom denne illvillige kejsare, och från och med då var det belagt med dödsstraff att vara kristen.² År 303 v.t. ingrep kejsar Diocletianus direkt mot bibeln.a I ett försök att utrota kristendomen befallde han att alla kristna biblar skulle brännas.³

9. Vad skulle ha hänt om försöken att utrota judarna och de kristna hade lyckats?

⁹ Dessa kampanjer med förtryck och folkmord utgjorde ett verkligt hot mot bibelns möjligheter att överleva. Om judarna hade gått samma väg som filistéerna och moabiterna eller om de försök som först judarna och sedan de romerska myndigheterna gjorde för att utrota kristendomen hade lyckats, vilka skulle då ha skrivit och bevarat bibeln? Som väl var utplånades inte bibelns väktare — först judarna och sedan de kristna — och bibeln överlevde. Men det fanns ett annat allvarligt hot som gällde, inte bibelns möjligheter att överleva, utan snarare dess möjligheter att leva vidare i oförfalskat skick.

Felaktiga avskrifter

10. Hur bevarades bibeln från början?

¹⁰ Många av de nyss nämnda gamla verken som senare glömdes bort hade ristats in i sten eller präglats på hållbara lertavlor, men så var det inte med bibeln. Den skrevs ursprungligen på papyrus eller på pergament — material som mycket lättare kunde förstöras. De handskrifter som skrevs av de ursprungliga skribenterna har därför försvunnit för länge, länge sedan. Men hur har då bibeln bevarats? Oräkneliga tusen avskrifter gjordes med möda för hand. Det var så man normalt fick fram flera exemplar av en bok innan man började trycka böcker.

11. Vad händer oundvikligen, då handskrifter skrivs av för hand?

¹¹ Det ligger emellertid en fara i att skriva av för hand. Sir Frederic Kenyon, den kände arkeologen och bibliotekarien vid British Museum, förklarade: ”Den mänskliga hand och hjärna har ännu inte skapats som kunnat kopiera ett helt verk helt utan fel. ... Felaktigheter skulle helt säkert smyga sig in.”⁴ När ett fel smög sig in i en handskrift, upprepades det, när den handskriften blev grunden för framtida avskrifter. Många fel kom att smyga sig in, då många avskrifter gjordes under en lång tidsperiod.

12, 13. Vilka tog på sig ansvaret att bevara texten i de hebreiska skrifterna?

¹² Hur kan vi med tanke på att det gjorts så många tusen avskrifter av bibeln vara säkra på att bibeln inte har förändrats till oigenkännlighet? Vi kan ta den hebreiska delen av bibeln, ”Gamla testamentet”, som exempel. Under andra hälften av 500-talet f.v.t., då judarna återvände från den babyloniska fångenskapen, kom en grupp hebreiska lärda som är kända som soferim, ”skriftlärda”, att vaka över texten i den hebreiska bibeln, och de hade ansvaret att skriva av dessa skrifter för användning vid offentlig och enskild tillbedjan av Gud. De var starkt motiverade och yrkeskunniga män, och deras arbete var av högsta kvalitet.

¹³ Från 600-talet till 900-talet enligt den vanliga tideräkningen efterträddes soferim av massoreterna. Deras namn kommer från ett hebreiskt ord som betyder ”tradition”, och i själva verket var de också skriftlärda som hade i uppdrag att bevara den traditionella hebreiska texten. Massoreterna var mycket noggranna. Den skriftlärde skulle till exempel utgå från en handskrift som bevisats vara äkta, och han fick inte skriva något ur minnet. Han skulle kontrollera varje bokstav innan han skrev ner den.⁵ Professor Norman K. Gottwald säger: ”Något av den noggrannhet med vilken de utförde sina uppdrag visas i det rabbinska kravet att alla nya handskrifter skulle korrekturläsas och felaktiga exemplar omedelbart kastas.”⁶

14. Vilken upptäckt gjorde det möjligt att bestyrka hur noggrant soferim och massoreterna hade vidarebefordrat texten i bibeln?

¹⁴ Hur noggrant vidarebefordrade soferim och massoreterna texten? Fram till år 1947 var det svårt att svara på den frågan, eftersom de tidigaste fullständiga hebreiska handskrifterna man då hade tillgång till var från 900-talet enligt den vanliga tideräkningen. Men år 1947 fann man några mycket gamla fragment av handskrifter i grottor i närheten av Döda havet, däribland delar av böcker i den hebreiska bibeln. Ett antal fragment daterades till tiden före Kristi tid. Forskare jämförde dessa med de hebreiska handskrifter man hade för att bestyrka hur noggrant texten hade vidarebefordrats. Vad blev resultatet av denna jämförelse?

15. a) Vad kom man fram till när man jämförde Dödahavsrullarnas handskrift av Jesajas bok med den massoretiska texten? b) Vilken slutsats bör vi dra av det förhållandet att några handskrifter funna vid Döda havet visar vissa skiljaktigheter i texten? (Se fotnoten.)

¹⁵ Ett av de äldsta verk som upptäcktes var Jesajas bok i fullständigt skick, och den nära samstämmigheten mellan den texten och den som finns i den massoretiska bibeln som vi har i dag är häpnadsväckande. Professor Millar Burrows skriver: ”Många av skillnaderna mellan S:t Markusklostrets [nyligen funna] Jesajarulle och den masoretiska texten kan förklaras som avskrivningsfel. Frånsett detta föreligger det på det hela taget en märklig överensstämmelse med den text som vi finner i de medeltida handskrifterna. En sådan överensstämmelse i en så mycket äldre handskrift ger ett lugnande vittnesbörd om den traditionella textens noggrannhet i allmänhet.”⁷ Burrows tillägger: ”Det är ett rent under att texten undergått så små förändringar under loppet av omkring tusen år.”b

16, 17. a) Varför kan vi vara säkra på att texten i de kristna grekiska skrifterna är riktig? b) Vad intygade sir Frederic Kenyon om texten i de grekiska skrifterna?

¹⁶ När det gäller den del av bibeln som skrevs på grekiska av kristna, det så kallade Nya testamentet, var avskrivarna mer lika begåvade amatörer än lika de välutbildade och yrkeskunniga soferim. Men eftersom de arbetade under hotet att bli straffade av myndigheterna, tog de arbetet mycket allvarligt. Och två saker garanterar att vi i dag har en text som i stort är densamma som den som de ursprungliga skribenterna skrev ner. För det första har vi handskrifter som daterar sig mycket närmare den tid då de ursprungliga skrifterna skrevs än vad som är fallet med den hebreiska delen av bibeln. Ja, ett fragment av Johannes’ evangelium är faktiskt från första hälften av det andra århundradet, mindre än 50 år från den tid då Johannes förmodligen skrev sitt evangelium. För det andra utgör enbart antalet bevarade handskrifter ett överväldigande bevis för att texten är riktig.

¹⁷ Detta intygade sir Frederic Kenyon med orden: ”Det kan inte nog kraftigt framhållas att texten i bibeln i allt väsentligt är riktig. Detta gäller i synnerhet Nya testamentet. Antalet handskrifter av Nya testamentet, antalet tidiga översättningar av det och antalet citat från det i kyrkans äldsta skrifter är så stort att man kan vara praktiskt taget förvissad om att den rätta lydelsen av varje tvivelaktigt ställe är bevarad i någon eller några av dessa gamla auktoriteter. Detta kan inte sägas om någon annan gammal bok i världen.”¹⁰

Folket och dess språk

18, 19. Hur kom det sig att bibeln inte begränsades till enbart de språk som den ursprungligen skrevs på?

¹⁸ De språk som bibeln ursprungligen skrevs på var också på lång sikt ett hinder i fråga om bibelns möjligheter att leva vidare. De 39 första böckerna var till största delen skrivna på hebreiska, det språk som israeliterna talade. Men hebreiska har aldrig varit ett allmänt använt språk. Om bibeln hade bevarats på det språket, skulle den aldrig ha haft något inflytande på några andra utom på dem som tillhörde den judiska nationen och det fåtal utlänningar som kunde läsa den. Men på 200-talet f.v.t. började den hebreiska delen av bibeln översättas till grekiska, till nytta för de hebréer som bodde i Alexandria i Egypten. Grekiska var då ett internationellt språk. Den hebreiska bibeln blev på så sätt lättillgänglig för icke-judar.

¹⁹ När det var dags att skriva den andra delen av bibeln, var grekiska fortfarande ett språk som talades mycket allmänt, och därför skrevs de 27 sista böckerna i bibeln på det språket. Men alla kunde inte förstå grekiska. Följaktligen började snart översättningar av både den hebreiska och den grekiska delen av bibeln dyka upp på språk som talades till vardags av dem som levde under de första århundradena, till exempel syriska, koptiska, armeniska, georgiska, gotiska och etiopiska. Det officiella språket i romerska riket var latin, och det gjordes så många översättningar till latin att en ”auktoriserad översättning” måste göras. Den blev klar omkring år 405 v.t. och kom att bli känd som Vulgata (som betyder ”populär” eller ”allmän”).

20, 21. Vilka hinder för bibelns möjligheter att leva vidare har funnits, och varför har de kunnat övervinnas?

²⁰ Trots många hinder bevarades alltså bibeln till de första århundradena enligt den vanliga tideräkningen. De som frambringade den var föraktade och förföljda minoriteter som levde under svåra förhållanden i en fientligt inställd värld. Den kunde lätt ha blivit svårt förvrängd i samband med avskrivandet, men det blev den inte. Dessutom undgick den faran att vara tillgänglig enbart för dem som talade vissa språk.

²¹ Varför var det så svårt för bibeln att leva vidare? Bibeln själv svarar: ”Hela världen befinner sig i den ondes våld.” (1 Johannes 5:19) Vi kan med tanke på detta förvänta att världen skall vara fientligt inställd till att sanningen publiceras, och så har det också visat sig vara. Men varför har då bibeln överlevt, när så många andra litterära verk som inte mött sådana svårigheter har fallit i glömska? Bibeln kan svara på den frågan också. Den säger: ”Jehovas uttalande består för evigt.” (1 Petrus 1:25) Om bibeln verkligen är Guds ord, kan ingen mänsklig kraft omintetgöra den. Och detta har visat sig vara sant ända fram i vår tid, nu på 1900-talet.

22. Vilken förändring ägde rum i början av 300-talet enligt den vanliga tideräkningen?

²² Men på 300-talet enligt den vanliga tideräkningen hände något som slutligen resulterade i nya angrepp på bibeln och grundligt påverkade den historiska utvecklingen i Europa. Bara tio år efter det att Diocletianus försökte förstöra alla exemplar av bibeln ändrades politiken i romerska riket, och ”kristendomen” blev lagligt erkänd. Tolv år senare, år 325 v.t., ledde en romersk kejsare det ”kristna” kyrkomötet i Nicaea. Varför visade sig en sådan till synes gynnsam utveckling vara farlig för bibeln? Vi skall se svaret på den frågan i nästa kapitel.

[Fotnoter]

En annan kommentator tillägger: ”Trots alla osäkerheter kvarstår det stora faktum att texten som vi nu har den, i huvudsak, klart representerar de ord som faktiskt nedskrevs av dessa författare, av vilka några levde för närmare tre tusen år sedan, och vi behöver inte på grund av mängden fel i texten allvarligt betvivla giltigheten i det budskap som Gamla testamentet har att ge oss.”⁹

[Ruta på sidan 19]

Bibelns välgrundade text

För att inse hur välgrundad bibelns text är behöver vi bara jämföra den med andra litterära verk från antiken: de klassiska verken från Grekland och Rom. Det mesta av denna litteratur skrevs i själva verket efter det att de hebreiska skrifterna var fullbordade. Det finns inga uppgifter om några försök till folkmord på grekerna eller romarna, och deras litteratur blev inte utsatt för någon förföljelse. Men lägg märke till vad professor F. F. Bruce har att säga:

”När det gäller Caesars bok Kriget i Gallien, som skrevs mellan åren 58 och 50 f. Kr., finns det en mängd handskrifter bevarade, men bara nio eller tio är bra, och den äldsta är från en tid omkring 900 år senare än Caesars tid.

Av Livius’ (59 f. Kr.—17 e. Kr.) 142 böcker om romerska rikets historia finns bara 35 bevarade; för oss är inte mer än 20 handskrifter i en följd kända, av vilka endast en, och den innehåller fragment av böckerna III—VI, är så gammal som från 300-talet.

Av de fjorton böcker som ingår i Tacitus’ verk Historiae (o. år 100 e. Kr.) finns bara fyra och en halv bevarade; av de sexton böcker som ingår i hans verk Annales finns tio bevarade helt och två delvis. Texten i dessa bevarade delar av hans två stora historiska verk bygger helt på två handskrifter, en från 800-talet och en från 1000-talet. ...

Thukydides’ (o. 460—400 f. Kr.) historia är känd för oss genom åtta handskrifter, den tidigaste från o. år 900 e. Kr., och några få papyrusfragment från tiden omkring början av den kristna eran.

Detsamma gäller Herodotos’ (o. år 488—428 f. Kr.) historia. Men ändå skulle ingen forskare som studerar klassisk litteratur lyssna på invändningen att Herodotos’ eller Thukydides’ verks äkthet kan ifrågasättas, bara därför att de tidigaste för oss användbara handskrifterna av deras verk är mer än 1.300 år yngre än originalen.” — The Books and the Parchments, sidan 180.

Jämför detta med det faktum att det finns tusentals handskrifter av olika delar av bibeln. Och handskrifter av de kristna grekiska skrifterna går tillbaka till mindre än hundra år efter den tid då böckerna ursprungligen skrevs.

Kapitel 3

Bibelns falska vän

I det här kapitlet skall vi behandla den främsta orsaken till att många i icke-kristna länder vägrar att godta bibeln som Guds ord. Kristenheten har historien igenom påstått sig tro på bibeln och ansett sig vara dess väktare. Men kristenhetens religiösa organisationer har förbundits med några av historiens mest skrämmande ohyggligheter — från korstågen och de blodiga förföljelserna under medeltiden till förintelsen av judar i vår tid. Är kristenhetens uppförande ett bra skäl till att förkasta bibeln? Sanningen är den att kristenheten har visat sig vara en falsk vän till bibeln. Ja, när kristenheten uppstod på 300-talet v.t., var bibelns kamp för att överleva inte på något sätt över.

1, 2. (Inbegrip inledningen.) a) Varför vägrar många att godta bibeln som Guds ord? b) Vilket gott arbete utfördes under de första och andra århundradena, men vilken farlig utveckling förekom samtidigt?

ALLA böcker i bibeln var fullbordade mot slutet av första århundradet. De kristna var från och med då de främsta i att skriva av och sprida den fullständiga bibeln. Samtidigt var de flitiga i att översätta den till de vanligaste språken på den tiden. Men medan den kristna församlingen var flitigt upptagen med detta fantastiska verk, började något ta form som skulle visa sig göra det mycket svårt för bibeln att överleva.

² Denna utveckling var förutsagd i bibeln. Jesus berättade en gång en liknelse om en man som sådde vete av god kvalitet på sin åker. Men ”medan människorna sov”, sådde en fiende ut ogräs. Både vetet och ogräset började gro, och till en tid dolde ogräset vetet. Jesus visade genom denna liknelse att frukten av hans verk skulle vara sanna kristna, men att falska kristna skulle infiltrera församlingen efter hans död. Till sist skulle det bli svårt att skilja de sanna från de falska. — Matteus 13:24—30, 36—43.

3. Vilken verkan skulle ogräslika ”kristna” få på tron på bibeln, enligt aposteln Petrus?

³ Aposteln Petrus varnade rättframt för den verkan dessa ogräslika ”kristna” skulle få på människors sätt att betrakta kristendomen och bibeln. Han sade varnande: ”Det ... kommer [också] att finnas falska lärare bland er. Just dessa skall i hemlighet införa fördärvliga sekter och skall förneka till och med den ägare som har köpt dem och skall därigenom dra snar tillintetgörelse över sig själva. Därtill skall många följa dem i deras tygellösa handlingar; och på grund av dessa skall sanningens väg bli skymfad.” — 2 Petrus 2:1, 2.

4. Hur uppfylldes Jesu och Petrus’ profetior redan under första århundradet?

⁴ Redan under första århundradet gick Jesu och Petrus’ profetior i uppfyllelse. Ärelystna män infiltrerade den kristna församlingen och sådde oenighet. (2 Timoteus 2:16—18; 2 Petrus 2:21, 22; 3 Johannes, vers 9, 10) Under de två följande århundradena fördärvades bibelns rena sanning av grekisk filosofi, och många kom med orätt att godta hedniska läror som biblisk sanning.

5. Vilken ändrad politik införde Konstantin i början av 300-talet?

⁵ På 300-talet antog den romerske kejsaren Konstantin ”kristendomen” som den officiella religionen i romerska riket. Men den ”kristendom” han kände till var mycket annorlunda än den religion Jesus predikade. Nu blomstrade ”ogräset”, precis som Jesus hade förutsagt. Men vi kan vara säkra på att det hela tiden fanns några som representerade sann kristendom och ansträngde sig att följa bibeln som Guds inspirerade ord. — Matteus 28:19, 20.

Motstånd mot översättning av bibeln

6. När började kristenheten ta form, och vad var en sak som skilde kristenheten från den bibliska kristendomen?

⁶ Det var på Konstantins tid som kristenheten som vi känner den i dag började ta form. Från och med då var den urartade formen av kristendom som då rotat sig inte längre bara en religiös organisation. Den var en del av staten, och dess ledare spelade en viktig roll inom politiken. Så småningom använde den avfälliga kyrkan sin politiska makt på ett sätt som fullständigt stred mot den bibliska kristendomen och införde ett annat farligt hot mot bibeln. Hur då?

7, 8. När uttryckte påven sitt motstånd mot att bibeln översattes, och varför gjorde han det?

⁷ När latinet dog ut som allmänt talat språk, behövde nya översättningar av bibeln göras. Men katolska kyrkan var inte längre gynnsamt inställd till det. År 1079 bad Vratislav, som längre fram blev kung i Böhmen, påven Gregorius VII om lov att översätta bibeln till det språk som hans undersåtar talade. Påvens svar blev nej. Han förklarade: ”Det är klart för dem som ofta tänker på det att det inte utan orsak har behagat den allsmäktige Guden att låta den Heliga skrift vara en hemlighet på vissa platser, för att den inte, om den var klart uppenbarad för alla människor, till äventyrs skall röna föga uppskattning och bli föremål för ringaktning; eller också kunde den kanske bli felaktigt förstådd av dem som har medelmåttig utbildning och leda till villfarelse.”¹

⁸ Påven ville att bibeln skulle bevaras på det nu döda latinska språket. Dess innehåll skulle hållas ”hemligt”, inte översättas till de språk som vanliga människor talade.a Hieronymus’ latinska Vulgata, som skrevs på 400-talet för att göra bibeln tillgänglig för alla, blev nu ett medel att hålla bibeln dold.

9, 10. a) Hur utvecklades det romersk-katolska motståndet mot att bibeln översattes? b) Vad var syftet med kyrkans motstånd mot bibeln?

⁹ Under medeltiden blev kyrkans motstånd mot biblar på folkets språk allt hårdare. År 1199 skrev påven Innocentius III ett så skarpt brev till ärkebiskopen i Metz i Tyskland att ärkebiskopen brände alla biblar på tyska han kunde finna.³ År 1229 påbjöd synoden i Toulouse i Frankrike att ”lekmän” inte fick äga några som helst bibelböcker på landets språk.⁴ År 1233 befallde en regional synod i Tarragona i Spanien att alla böcker med ”Gamla eller Nya testamentet” skulle lämnas in för att brännas.⁵ År 1407 förbjöd synoden med präster sammankallade i Oxford i England av ärkebiskop Thomas Arundel uttryckligen att bibeln översattes till engelska eller något annat modernt språk.⁶ År 1431 förbjöd biskop Stafford i Wells, också det i England, att bibeln översattes till engelska och förbjöd innehav av sådana översättningar.⁷

¹⁰ Dessa religiösa myndigheter försökte inte utrota bibeln. De försökte fossilisera den, hålla den på ett språk som endast ett fåtal kunde läsa. De hoppades på så sätt kunna förhindra vad de kallade kätteri men som i verkligheten innebar en utmaning mot deras myndighet. Om de hade lyckats, skulle bibeln ha blivit enbart en kuriositet för intellektuella, med föga eller inget inflytande på vanliga människors liv.

Bibelns förkämpar

11. Vad blev resultatet då Julián Hernández smugglade in spanska biblar i Spanien?

¹¹ Som väl var vägrade trots allt många uppriktiga människor att följa dessa påbud. Men det var farligt. Enskilda individer fick lida mycket svårt för sitt ”brott” att äga en bibel. Se till exempel på spanjoren Julián Hernández. Enligt Foxes bok The History of Christian Martyrdom ”satte [Julián (eller Juliano)] i gång med att föra ett stort antal biblar från Tyskland till sitt land, gömda i tunnor och fraktade som rhenvin”. Han blev förrådd och gripen av den romersk-katolska inkvisitionen. De som biblarna var ämnade för ”blev alla torterade utan åtskillnad, och sedan blev de flesta av dem dömda till olika straff. Juliano brändes, tjugo grillades på spett, flera fängslades på livstid, några pryglades offentligt, och många sändes i väg som galärslavar.”⁸

12. Hur vet vi att de religiösa myndigheterna under medeltiden inte representerade den bibliska kristendomen?

¹² Vilket hemskt maktmissbruk! Det var helt klart att dessa religiösa myndigheter inte på några villkor var representanter för den bibliska kristendomen! Bibeln själv avslöjade vem de tillhörde, när den sade: ”Härigenom blir Guds barn och djävulens barn uppenbara: Var och en som inte utövar rättfärdighet, han härstammar inte från Gud, inte heller den som inte älskar sin broder. Detta är nämligen det budskap som ni har hört från början, att vi skall älska varandra; inte vara såsom Kain, som härstammade från den onde och tog livet av sin bror.” — 1 Johannes 3:10—12.

13, 14. a) Vilket märkligt faktum om bibeln under medeltiden visar att den har gudomligt ursprung? b) Hur ändrades situationen i Europa när det gäller bibeln?

¹³ Så märkligt att män och kvinnor ändå var villiga att ta risken att bli så illa behandlade bara för att få äga en bibel! Och sådana här saker har också hänt många gånger i vår tid. Den djupa hängivenhet som bibeln har väckt hos enskilda individer, villigheten att lida tålmodigt och att utan klagan underkasta sig en hemsk död utan att slå tillbaka mot sina plågoandar är ett starkt bevis för att bibeln är Guds ord. — 1 Petrus 2:21.

¹⁴ Till sist var romersk-katolska kyrkan själv tvungen att översätta bibeln till de språk som talades i Europa sedan protestanterna gjort uppror mot det romersk-katolska väldet på 1500-talet. Men till och med då förknippades bibeln mer med protestantismen än med katolicismen. Det är som den romersk-katolske prästen Edward J. Ciuba skrev: ”Man måste ärligt medge att en av de mera tragiska följderna av den protestantiska reformationen var att bibeln glömdes bort bland de katolska trogna. Även om bibeln aldrig glömdes bort helt, var den en stängd bok för de flesta katoliker.”⁹

Högre bibelkritik

15, 16. Varför är protestantismen inte oskyldig när det gäller motstånd mot bibeln?

¹⁵ Men de protestantiska kyrkorna är inte oskyldiga när det gäller motstånd mot bibeln. Allteftersom åren gick började vissa lärda protestanter göra ett annat slag av angrepp på boken: ett intellektuellt angrepp. Under 1700- och 1800-talen utvecklade de en metod att studera bibeln som är känd som högre bibelkritik. Sådana bibelkritiker lärde att mycket i bibeln var legender och myter. Några sade rentav att Jesus aldrig existerat. Dessa lärda protestanter sade att bibeln är människors ord i stället för att säga att den är Guds ord, och de sade dessutom att den är ett mycket rörigt ord.

¹⁶ Även om man inte längre tror på de mera extrema av dessa idéer, lärs högre bibelkritik fortfarande ut vid seminarier, och det är inte ovanligt att höra protestantiska präster offentligt förneka stora delar av bibeln. En anglikansk präst citerades således i en australisk tidning, och han sade att mycket som står i bibeln ”är fullständigt fel. En del av historien är fel. Några av detaljerna är uppenbart förvanskade.” Denna tankegång är en produkt av högre bibelkritik.

”Skymfad”

17, 18. Hur har kristenhetens uppförande dragit vanära över bibeln?

¹⁷ Det är kanske trots allt kristenhetens uppförande som främst har hindrat människor att godta bibeln som Guds ord. Kristenheten påstår sig följa bibeln, men dess uppförande har dragit stor vanära över bibeln och över själva benämningen kristen. Sanningens väg har, precis som aposteln Petrus förutsade, blivit ”skymfad”. — 2 Petrus 2:2.

¹⁸ Samtidigt som kyrkan förbjöd översättning av bibeln gynnade påven massiva militära aktioner mot muslimerna i Mellersta Östern, för att ta ett exempel. Dessa aktioner kom att kallas ”heliga” korståg, men det var ingenting heligt med dem. Det första — benämnt ”folkets korståg” — angav tonen för vad som skulle komma. Innan de, en oregerlig här uppeggad av predikanter, lämnade Europa, gav de sig på judarna i Tyskland och dödade dem i stad efter stad. Varför det? Historikern Hans Eberhard Mayer säger: ”Argumentet att judarna, som Kristi fiender, förtjänade att bli straffade var ... en dålig förevändning, som bara otillräckligt dolde det verkliga motivet: snikenhet.”¹⁰

19—21. Hur har trettioåriga kriget, såväl som europeiska missionärers strävanden och kolonialisering, dragit vanära över bibeln?

¹⁹ Det protestantiska upproret på 1500-talet drev bort den romerska katolicismen från makten i många europeiska länder. Ett resultat var trettioåriga kriget (1618—1648) — ”ett av de värsta krigen i Europas historia”, enligt The Universal History of the World. Vad var grundorsaken till kriget? ”Katolikers hat mot protestanter, protestanters hat mot katoliker.”¹¹

²⁰ Vid den här tiden hade kristenheten börjat breda ut sig utanför Europa och föra ut den ”kristna” civilisationen till andra delar av jorden. Denna militära expansion kännetecknades av grymhet och girighet. På de amerikanska kontinenterna fördärvade de spanska conquistadorerna snabbt de inhemska amerikanska civilisationerna. I en historiebok läser vi: ”I allmänhet fördärvade de spanska styresmännen den inhemska civilisationen utan att införa den europeiska. Törsten efter guld var det som främst drev dem till Nya världen.”¹²

²¹ Protestantiska missionärer lämnade också Europa för att fara till andra kontinenter. En sak som deras verksamhet ledde till var ökad kolonialisering. En allmän uppfattning i dag om de protestantiska missionärernas verksamhet är: ”I många fall har missionärernas företagsamhet utnyttjats som ett rättfärdigande av och en täckmantel för det herravälde man utövat över folk. Det nära sambandet mellan mission, teknik och imperialism är väl känt.”¹³

22. Hur har kristenheten dragit vanära över kristendomens namn under 1900-talet?

²² Det nära sambandet mellan kristenhetens religioner och staten har fortsatt ända fram i vår tid. De två världskrigen utkämpades främst mellan ”kristna” nationer. Präster på båda sidor uppmanade sina unga män att strida och försöka döda fienden — som ofta tillhörde samma religion. Det är som det sägs i boken If the Churches Want World Peace (Om kyrkorna vill ha världsfred): ”Det hedrar sannerligen inte [kyrkorna] att dagens krigssystem spirat upp och härjat mest bland stater som säger sig följa kristendomen.”¹⁴

Guds ord lever vidare

23. Hur visar kristenhetens historia att bibeln är Guds ord?

²³ Vi drar upp denna långa, sorgliga historia om kristenheten för att belysa två saker. För det första uppfyller dessa händelser bibelns profetior. Det var förutsagt att många som bekände sig vara kristna skulle dra vanära över bibeln och kristendomens namn, och det faktum att detta har hänt visar att bibeln är sann. Men vi får inte glömma att kristenhetens uppförande inte representerar på bibeln grundad kristendom.

24. Vad kännetecknar sanna kristna, varigenom kristenheten klart fördöms som okristen?

²⁴ Jesus själv förklarade hur man kan känna igen sanna kristna: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:35) Vidare sade Jesus: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” (Johannes 17:16) På båda dessa punkter avslöjar kristenheten själv klart och tydligt att den inte representerar biblisk kristendom. Den påstår sig vara bibelns vän, men den har varit en falsk vän.

25. Varför har bibeln överlevt alla sina vedermödor ända fram till vår tid?

²⁵ Den andra saken är: Med tanke på att kristenheten som helhet betraktad i så hög grad handlat emot bibelns intressen, är det verkligen märkligt att den boken har kunnat leva kvar ända till vår tid och fortfarande ha ett gott inflytande på många människors liv. Bibeln har överlevt bittert motstånd mot översättning av den, våldsamt angrepp från modernistiska lärda och sin falska väns, kristenhetens, okristna uppförande. Varför? Därför att bibeln är olik varje annat skrivet verk. Bibeln kan inte dö. Den är Guds ord, och den själv säger: ”Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, men vår Guds ord förblir evinnerligen.” — Jesaja 40:8.

[Fotnoter]