Östeuropa

I slutet av år 1991 uppmanade den styrande kretsen sju av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Västeuropa att sända livsmedel och kläder till sina behövande bröder i Östeuropa.a Vad hände när vittnena i Sverige fick höra meddelandet om behovet av hjälp? Lastbil efter lastbil anlände till avdelningskontoret från församlingar i hela landet. Även efter det att det svenska avdelningskontoret var fyllt till bristningsgränsen med kläder och annat, fortsatte det att komma mer och mer, och det blev nödvändigt att hyra en lokal utanför avdelningskontoret för att få plats med allt som hade skänkts. Bröder och systrar från närliggande församlingar kallades in för att hjälpa till. Ett 30-tal frivilliga arbetade med att sortera och packa kläder, och flera långtradare kunde snart dundra i väg mot sina bestämmelseorter. Sammanlagt 15 långtradarlaster med kläder sändes i väg. Tre långtradare fraktade mer än 51 ton livsmedel till Ryssland.

Bara några dagar efter meddelandet stod matvarorna, uppdelade i 750 kartonger med cirka 20 kilo baslivsmedel i vardera, däribland mjöl, matfett, köttkonserver och torrmjölk, klara för den första långtradartransporten — destination S:t Petersburg, Ryssland. Eftersom tullhandlingarna var översatta till ryska och i god ordning, passerade den första långtradaren utan problem gränsstationerna den 19 december 1991. Vittnena i S:t Petersburg väntade ivrigt på sändningen och stod beredda att lasta om den i mindre transportbilar för leverans till olika distributionscentraler, från vilka maten snabbt kunde ges åt behövande. Vilket mottagande de svenska bröderna fick när de kom med långtradaren! De omfamnades hjärtligt av väntande, lyckliga bröder.

När det gällde insamlandet i församlingarna, plockade vännerna ihop hela och rena kläder ur sina förråd. Andra gick ut och köpte nytt. En broder gick till en herrekipering för att köpa fem kostymer. Det väckte innehavarens nyfikenhet. När han fick veta ändamålet, skänkte han ytterligare fem kostymer. En broder ville köpa några kartonger strumpor, vantar med mera i ett klädlager och angav skälet till ett så stort inköp. Av medkänsla erbjöd ägaren honom då ett parti om 30 nya kostymer för ungefär vad två kostar. Brodern var inte sen att ta dem med. En annan broder som lät tvätta en stor packe kläder i en kemtvätt talade om vart de skulle skickas. Innehavaren gav honom då en laddning rena kläder som kunder inte hade hämtat ut. När en sportaffärsägare fick höra att sändningen skulle gå direkt till de behövande, plockade han ner ett 100-tal par nya vinterskor och stövlar från hyllorna och skickade med.

Sorteringen av kläderna kunde nu sättas i gång. Ett tiotal systrar med van blick för kläder delade upp allt i herr-, dam- och barnsortiment. Tio andra systrar packade flinkt de färdigsorterade kläderna i kartonger. Ett lag starka bröder tejpade igen kartongerna och staplade dem på pallar att lastas på långtradare för vidare transport. Sammanlagt 40 kubikmeter kläder och skor packades per dag.

Danmark, Finland, Italien, Nederländerna, Sverige och Österrike sände också understöd