Snabb hjälp till behövande
”DET här överträffar alla förväntningar!” Det uttrycket hördes många gånger bland medarbetarna vid Jehovas vittnens avdelningskontor i Arboga, allteftersom bidrag till livsmedel och hjälpsändningar med kläder och skor till nödställda vänner i före detta Sovjetunionen strömmade in till avdelningskontoret i slutet av 1991 och början av 1992. När brev om behovet av hjälp sändes ut den 5 december 1991 till alla de 348 församlingarna av Jehovas vittnen i Sverige, visste man att villigheten var stor, men att gensvaret skulle bli så stort hade man knappast kunnat ana.
Efter bara några dagar stod 15 ton livsmedel, uppdelat i 750 kartonger med cirka 20 kilo baslivsmedel i vardera, däribland mjöl, matfett, köttkonserver och torrmjölk, klart för transport till S:t Petersburg. Sällskapet Vakttornet gjorde inköpen genom ett livsmedelsföretag som levererade till förmånliga priser. Transporten genomfördes med Sällskapets långtradare.
Eftersom tullhandlingarna var översatta till ryska och i god ordning, passerade långtradaren utan problem gränsstationerna den 19 december 1991. I S:t Petersburg hade Jehovas vittnen ordnat så att sändningen kunde lastas om i mindre transportbilar på en förutbestämd plats i staden för leverans till olika lokaler, från vilka maten sedan fördes vidare till behövande. Personal från Arboga ombord på långtradaren säger att mottagandet i S:t Petersburg var gripande. De omfamnades av väntande, lyckliga bröder. Sex andra avdelningskontor i Västeuropa bidrog också med livsmedel, och cirka 10.000 matkartonger ingick i denna första omgång hjälpsändningar till olika delar av det forna Sovjetväldet.
Tonvis med kläder och skor
Insamlandet av kläder och skor i församlingarna i Sverige vittnade också om ett enastående gensvar. Snabbt hopade sig mängder av klädkartonger i Rikets salar överallt i landet. Många församlingsmedlemmar plockade ihop hela och rena kläder ur sina förråd, och andra gick ut i affärer och köpte nytt. En broder köpte fem kostymer i en butik. Det väckte en del uppseende, men när innehavaren fick veta ändamålet, skänkte han ytterligare fem kostymer. En broder ville köpa några kartonger strumpor, vantar med mera i ett klädlager och beskrev ändamålet. Ägaren erbjöd honom då ett parti om 30 nya kostymer för ungefär vad två kostar. Brodern var inte sen att ta dem med. En broder som lät tvätta kläder i en kemtvätt berättade om vart de skulle skickas. Innehavaren gav honom då en laddning rena kläder som kunder inte hämtat ut. En sportaffärsägare plockade ner ett 100-tal par nya vinterskor och stövlar från hyllorna och skickade med.
När Sällskapets bilar inte förmådde rymma allt för transport till Arboga, hyrde eller lånade vittnena lastbilar och släpvagnar och körde själva till Arboga. Åkeriägare på flera orter ställde gratis fordon till förfogande. I flera veckor tog avdelningskontoret emot en ström av fordon fulla med kläder. Stora utrymmen i källarplanet, tryckerihallen och garaget fylldes med cirka 2.300 kubikmeter klädkartonger — det motsvarar vad ett 40-tal långtradare med släp rymmer! Till att börja med planerade det svenska avdelningskontoret att sända fem långtradarlaster till S:t Petersburg och tjugo till Lvov i Ukraina. Ett försäkringsbolag erbjöd Sällskapet Vakttornet ett premiepris för fraktförsäkring som låg långt under det normala — allt för den goda sakens skull.
Snabb hantering av sändningarna
Hur hanterades allt detta? Snabbt kallades en stab av frivilliga bröder och systrar in för att ta emot sändningarna. Ett tiotal systrar med van blick för kläder delade upp allt i herr-, dam- och barnsortiment. Tio andra systrar tog vid och plockade flinkt åt sig de färdigsorterade kläderna och packade dem i kartonger. Bröder tejpade igen kartongerna och staplade dem på pallar att lastas på långtradare för vidare transport till det forna Sovjetväldet. Ett 30-tal bröder och systrar kunde iordningställa 40 kubikmeter kläder och skor per dag. Många gjorde ovärderliga insatser i packningsarbetet också under helger och kvällar.
Det var med stor entusiasm som Jehovas vittnen, såväl ute i landet som vid avdelningskontoret, tog sig an detta behjärtansvärda projekt. Denna anda av medkänsla och solidaritet rådde också i de första kristna församlingarna. Ingen räknade det man ägde för sitt, utan ställde det till församlingens förfogande när behov uppstod. — Apostlagärningarna 2:44; 4:32.
Det finns alltså all anledning att känna tacksamhet mot Jehova Gud för att han i den här tiden inte bara förser mottagliga människor jorden runt med andlig näring, utan också upprätthåller ett världsvitt brödraskap som snabbt kan rycka in och i nödsituationer bistå med materiella ting. Det ger en stark känsla av trygghet och förtröstan inför kommande tider.
[Bild på sidan 24]
Dessa matvaror ingick i de 750 kartonger som Sällskapets långtradare levererade till S:t Petersburg den 19 december 1991. Bilden längst till höger visar mottagandet i S:t Petersburg
[Bilder på sidan 25]
Cirka 2.300 m3 kläder och skor togs emot i Arboga
Sorteringen pågick i många veckor
Färdigsorterade kläder prydligt packade och klara för leverans