Svenska missionärer berättar

DEN 6 juli i år anordnade ansvariga bröder vid Sällskapets avdelningskontor i Arboga en särskild samvaro för Betelfamiljen, dvs. för dem som arbetar vid avdelningskontoret. Ett 50-tal missionärer och frivilliga byggarbetare, som skickats ut från Sverige till olika länder och som var på besök i landet i samband med områdessammankomsterna 1993, inbjöds att medverka i programmet. I omkring fyra timmar berättade de om sina unika förhållanden och spännande upplevelser.

Gösta Andersson, 26 år i missionärstjänst i Nigeria, talade om att 165.000 förkunnare är flitigt verksamma i det landet. Mer än 60 procent av de döpta under det senaste året var mellan 10 och 19 år. Göstas fru, Roselin, berättade om en 13-årig flicka i en by, som började studera Bibeln tillsammans med vittnena. En släkting uppmanade genast hennes far att hindra flickan. Han slutade betala för hennes skola och mat, brände all biblisk litteratur och hennes möteskläder och drev till sist ut henne ur hemmet. Hon lät sig inte skrämmas. Vänner tog hand om henne. Nu, tre år senare, är hon och två av hennes syskon samt släktingen som varnade pappan döpta förkunnare, och föräldrarna har lärt sig tycka om sanningen.

Walter Aaro, missionär i Brasilien i 14 år, och hans fru, Miriam, berättade att Jehovas vittnen ökar där med mellan 20.000 och 25.000 nya förkunnare om året. Förra året organiserades 22 nya kretsar, och ungefär lika många bildas i år.

Conny Berglund från Ecuador talade om att han fick hålla ett tal för 450 soldater i ett militärläger och besvara frågor i ett par timmar. En överstelöjtnant visade så stort intresse att han kom till Åminnelsen strax därpå. En annan överstelöjtnant är nu också intresserad och har bjudit Conny med fru, Gunilla, att bo hos honom några dagar för att tala om bibliska ting.

Håkan Davidsson beskrev hur Sällskapet Vakttornet skickar ut honom och hans fru, Helen, till olika avdelningskontor jorden runt för att bland annat hjälpa översättare med databehandling på olika språk. ”Bara det senaste året har vi hunnit besöka tolv länder i Asien, förutom Australien, Frankrike och England”, sade de. De visade hur folk i Asien tycker om att få litteratur på sitt eget språk. I Myanma (Burma), där de nyligen varit, använder en baptistkyrka vår sångbok vid sina möten, och i en kyrkas söndagsskola används boken Min bok med bibliska berättelser i undervisningen.

Kjell och Marja Davidsson från Kenya berättade att de förväntar en 11-procentig ökning av antalet förkunnare där i år. De 7.485 förkunnarna leder 13.000 bibelstudier. De berättade också om framgångar i Etiopien. Ett vittne, som studerar språk vid universitet, vittnade för en flicka där. Hon följde genast med till ett möte. Då kom soldater och satte alla de närvarande i fängelse. Vid förhören måste hon ofta fråga bröderna: ”Vad tror vi på i fråga om det?” Under det år hon satt i fängelset studerade hon sanningen, är nu fri och nitisk pionjär.

Håkan Fritz, missionär i Brasilien i 14 år, och hans fru, Elise, beskrev hur man där skickat ut 1.600 ”tillfälliga” pionjärer med särskilt uppdrag till otillgängliga platser. I en liten stad besökte pionjärerna en militärförläggning, där en välsinnad kapten lät dem gå igenom hela första kapitlet i boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden med 120 soldater som stod i givakt. Efteråt uppmanade kaptenen soldaterna att skaffa litteratur. Många publikationer placerades.

Kjell och Iiris Geelnard har förkunnat på Island i 30 år. ”Vi slutar inte uppskatta vårt förordnande i detta märkliga land. När vi kom till Island, fanns det ett 50-tal förkunnare där, och nu är vi cirka 300 verksamma”, sade de.

Östen och Sylvia Gustavsson tillhör den 1.200 medlemmar stora Betelfamiljen i Brasilien. De berättade om hur Jehovas vittnen, som arbetar i storstädernas slumområden, där det ofta rasar krig mellan gangstergrupper, ibland måste be gangsterledare tipsa dem om när det är stillestånd i striderna, så att de kan passa på att predika där. Ofta gör de det med fara för livet.

”I Nigeria finns det 300 olika språkgrupper”, berättade Ivan och Nina Hagberg, som är missionärer där. ”Det ställer stora krav på förkunnarna. Sällskapet Vakttornet ger nu ut Nya Världens översättning av den Heliga skrift på joruba”, sade de. Det språket talas av många miljoner invånare.

Lars och Anette Hermanson har missionerat i Guatemala i sex år. ”När vi nyligen upplevde att vara i epicentrum för ett kraftigt jordskalv, då hela byar jämnades med marken, fick vi bevittna hur Jehovas vittnens organisation snabbt och effektivt sätter in katastrofhjälp”, sade de.

Stefan Johansson och hans fru, Evelyn, har båda tjänat som missionärer sedan 1968, det mesta av tiden i Venezuela. För åtta år sedan fanns där knappt 30.000 förkunnare, medan det nu finns över 62.000. De leder 102.000 bibelstudier. Hela 221.000 var med vid Åminnelsen i våras. Ibland utsätts förkunnarna för häftiga pöbelangrepp som katolska prästmän står bakom.

Mats Kassholm och hans fru, Ann-Catrin, är i resandetjänst i Tanzania. De beskrev hur vännerna där gärna bidrar med olika materiella ting, som en höna eller en ko, när man bygger en Rikets sal.

Veijo och Sirpa Kuismin är efter fem år i Lesotho skickliga i att predika från hydda till hydda på sesuto med de svåra klickljud som hör till det språket. De gav ett bejublat smakprov på hur det låter vid ett hembesök.

Willy och Elaine Larsson från Papua Nya Guinea besöker församlingar i otillgängliga trakter och väcker stor uppmärksamhet som vita, ”i synnerhet när vi skall tvätta oss i någon flod, där vanligtvis byborna tvättar sig”.

Johan Lindby från Uganda beskrev hur en ung man djupt inne i bushen nåddes av sanningen och nu är en ivrig förkunnare. De cirka 1.000 flitiga vittnena i Uganda har i snitt 18.000 invånare var att predika för.

Leif och Armi Lindmark och Uno och Carina Nilsson från Senegal, Urban och Lotta Mattsson och Seppo och Paula Toivanen från Kenya, Kenneth och Ene-Mai Lähker, Kerstin Magnusson och Mats Olsson från Ecuador, Gun Stenz från Honduras samt Georg och Mona Ågren från Brasilien framförde hälsningar, uppmuntrande rapporter och erfarenheter från sina exotiska distrikt.

Rune Valtersson, missionär på Island i 24 år, liknade missionärer vid plantor som ömt och varsamt drivits upp i växthus, dvs. i sitt hemland, men som sedan planterats ut i främmande jordmån och miljö. Han framhöll vikten av att rota om sig helt och hållet på det tilldelade distriktet. ”Det hjälper en att klara de många strapatser och problem som kan uppstå där och att bevara missionärsandan och glädjen i tjänsten för Guds kungarike.”

Gilead — effektiv missionärsskola

Sällskapet Vakttornets missionärsskola Gilead i USA, som av USA:s undervisningsbyrå i Washington klassats som en skola som ger undervisning liknande den vid erkända högskolor, har under 50 år utbildat mer än 6.600 missionärer som skickats ut till mer än 155 länder. Under de åren har antalet Jehovas vittnen ökat från cirka 130.000 i 54 länder till 4,5 miljoner i 229 länder. Eleverna har kommit från 60 länder.

Från Sverige har skickats mer än 150 elever, av vilka de flesta fortfarande verkar inom sina respektive tilldelade utländska verksamhetsfält eller i heltidstjänst i Sverige. Resurserna för missionärsutbildning utökas nu för fullt i syfte att ytterligare påskynda arbetet med att uppfylla Jesu missionsbefallning i Matteus 28:19, 20: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna.”

[Bild]

Missionärer och andra verksamma i utlandet på besök vid Jehovas vittnens avdelningskontor i Arboga den 6 juli 1993