En Rikets sal byggd snabbt och med glädje
KAN du tänka dig vilken glädje de från Babylon återvändande israeliterna kände när Jerusalems stadsmur blev färdigbyggd på Nehemjas tid? Det berättas i Nehemja 12:43 om folkets reaktion när muren hade invigts: ”De offrade på den dagen stora offer och var glada, ty Gud hade berett dem stor glädje. Också kvinnor och barn var glada. Och glädjen från Jerusalem hördes vida omkring.”
Israeliterna hade förtröstat på Jehova och satt i gång byggnationen trots motstånd från kringboende folk, och de hade genomfört uppbyggandet av stadsmuren på bara 52 dagar. Det var ett kvalificerat snabbygge som hade stor betydelse för utvecklingen av den sanna gudsdyrkan på den tiden.
I dag kan Jehovas tjänare på liknande sätt glädja sig åt stor tillväxt både andligt och bokstavligt. Och för att möta de växande behoven av undervisningslokaler har ett snabbyggnadssystem utarbetats, där man på bara två eller tre dagar kan uppföra en komplett Rikets sal, färdig att tas i bruk. Då är också att märka att det inte är fråga om att montera samman prefabricerade byggnadsdelar, nej, materialet är till största delen lösvirke, även om det förkapats i fastställda dimensioner.
”Hur är något sådant möjligt?” frågar du kanske. Många erfarna byggmästare och annat branschfolk skakar på huvudet åt blotta tanken. Samordningsproblemen mellan de olika yrkesgrupperna skulle vara oöverkomliga.
Men Jehovas vittnen i många länder har visat att det verkligen är möjligt, och det har rentav blivit ett utmärkande drag för vittnenas sätt att fylla sina behov av undervisningslokaler.
Varför då bygga på så kort tid? Ja, en av de viktigaste orsakerna är att Jehovas vittnen också har ett andligt byggnadsprogram av världsvid omfattning, nämligen att undervisa om Guds rike och att göra lärjungar enligt Jesu uppdrag i Matteus 28:19, 20. För att minsta möjliga tid skall tas från dessa viktigare ting och för att möta den stora tillväxten av nya har snabbyggnadsmetoden utvecklats och fulländats i Förenta staterna och andra länder under ett antal år.
Blir då inte kvaliteten på byggnadsarbetet lidande genom den snabba arbetstakten? Många besiktningsmän har bekräftat att så inte är fallet, snarare tvärtom. En byggnadsinspektör i Colorado i USA sade: ”Jag har inspekterat många ’kyrkor’ [den officiella benämningen] i denna stad, men detta är avgjort den mest välbyggda kyrkan av dem alla. Den överträffar alla krav staden ställer.”
Men om den vanliga byggnadsindustrin inte klarar en sådan snabb byggtakt, vad är då hemligheten bakom detta framgångsrika byggnadssätt, som gör att en församling på kort tid kan få en Rikets sal av hög kvalitet?
Det är fyra viktiga faktorer inbegripna i ett snabbygge: 1) En rationell planlösning, helst i ett plan, 2) noggrann förplanering av hela byggprojektet, 3) en massinsats av väl förberedda arbetare och, viktigast av allt, 4) Guds andes hjälp. Med dessa grundprinciper kan ett väl samordnat byggarbetslag, avpassat efter byggnadens storlek, med framgång genomföra ett så avancerat projekt.
Fungerar detta också här i Sverige, som ju har mer omfattande och invecklad bygglagstiftning än de flesta länder? Ja, den frågan blev besvarad dagarna 30 maj—1 juni 1986 i Strängnäs, som första plats i Sverige.
En Rikets sal med en sammanlagd yta av 243 kvadratmeter skulle uppföras här. Den planerades rymma omkring 100 platser i hörsalen, och med studierum, bibliotek, foajé, toaletter och förråd skulle den fylla Strängnäsförsamlingens lokalbehov för den närmaste framtiden.
Första dagen
Fredagen den 30 maj randades med strålande sol över byggplatsen vid Brunnsvägen 45 i ett villaområde i utkanten av Strängnäs. Alldeles intill ligger en skogsdunge som ger en viss avskildhet. Allt material låg prydligt upplagt runt den färdiga grundplattan, där också golvet i marmormaterial var lagt och skyddstäckt. De färdigkapade väggreglarna låg utlagda på grundplattan, när man började arbetet klockan 6.45 denna underbara sommarmorgon. Hammarslagen sjöng sin taktfasta sång, och snart restes den första väggstommen upp. Takstolarna, som var beställda från en fabrik, låg redo, och efter ytterligare ett par timmars arbete lyftes den första takstolen upp för hand. Arbetet flöt snabbare än planerat, och redan omkring klockan 10.00 var alla takstolar på plats och en stor del av isoleringsmaterialet monterat i ytterväggarna.
När alla samlades klockan 12.00 för att lyssna till dagens text och få ett välbehövligt mål mat i den matservering som tillfälligt byggts upp, hade man till och med påbörjat en del spacklingsarbeten. Man låg då mellan tre och fyra timmar före tidsplanen.
På förmiddagen hade också en reporter från en lokaltidning besökt arbetsplatsen, tagit bilder och intervjuat en del av deltagarna. Allteftersom den kvinnliga reportern fick inblick i bakgrunden till byggnationen, till exempel att arbetsstyrkan var uppdelad i 15 arbetslag och att allt arbete utfördes av ett 70-tal frivilliga, oavlönade yrkesmän (och ytterligare lika många medhjälpare och hantlangare) från ett 20-tal församlingar, förändrades hennes attityd allt tydligare från förvåning till entusiasm. Det resulterade senare i en mycket positiv tidningsartikel.
Stadsarkitekten, planeringsingenjören och en byggnadsinspektör gjorde också ett besök, och efter att ha följt arbetet uppmärksamt sammanfattade stadsarkitekten sina intryck med att säga att ”kvaliteten på arbetet är tydligen lika hög här som då er anläggning i Arboga byggdes”, vilken han besökt tidigare. Han uppmärksammade också hur påfallande god den allmänna stämningen var mellan de olika yrkesgrupperna. Utöver besöket vid besiktningen på fredagen kom stadsarkitekten även på lördagen — ”för sitt nöjes skull”.
Under eftermiddagens arbeten lyftes ventilationsanläggningen på plats på bjälklaget över entrédelen, och yttertaket kunde läggas på. Arbetet fortsatte till sena kvällen.
Under tiden hade en väl placerad kamera automatiskt var 15:e minut registrerat vad som hände. Dessutom var många andra kameror flitigt i verksamhet hela tiden för att föreviga de olika händelserna. En videofilmning registrerade dessutom många intressanta moment.
Andra dagen
Lördagen inleddes också med ett underbart försommarväder, vilket gynnade byggnadsarbetena som nu fortsatte med kompletterande yttre detaljer. De invändiga arbetena fortsatte också i rask takt med gipsplattor på väggar och i tak, med fönster och dörrar. De elektriska installationerna och ljudanläggningen fortsatte också att färdigställas steg för steg, och man höll nu jämna steg med tidsplanen.
Sedan dagens text dryftats och en god måltid intagits klockan 12.00, fick alla närvarande lyssna till några uppmuntrande och andligen styrkande ord från bibeln samt några erfarenheter. Alla var således väl rustade att fortsätta arbetet under eftermiddagen, då man också kunde glädja sig åt många gästande bröder och systrar, bland dem flera resande bröder. Också en broder från Finland kom för att få ett första intryck av snabbyggnadsmetoden.
En serviceorganisation hade också byggts upp för att betjäna alla tillresande byggnadsarbetare och deras familjer. Så hade till exempel inkvarteringsavdelningen ställt 55 bäddar till förfogande samt anvisat platser åt omkring 20 husvagnar. Den som förestod matserveringen berättade att man serverat frukost, middag, kvälls- och nattmål under byggnadstiden, med som mest 220—230 middagsmål. Utöver detta hade man hela tiden serverat förfriskningar åt arbetsstyrkan. Avdelningen för första hjälp hade glädjande nog inte mycket att göra. Några blåsor i händerna och en trästicka som drogs ut var det allvarligaste som hände. Att det gick så bra berodde till en del på att stor omsorg hade ägnats åt säkerheten på arbetsplatsen.
De familjemedlemmar som inte kunde delta direkt i byggnadsarbetena inbjöds att besöka de boende i grannskapet för att berätta om bakgrunden till byggnationen och om Guds rikes stora betydelse för mänskligheten. Också den verksamheten var i gång alla tre dagarna.
Arbetet avstannade framåt kvällen när man färdigställt sina uppgifter för den dagen. Det enda undantaget var målarna, som arbetade intensivt hela natten till söndagen med att sätta väv och måla väggar och tak i alla utrymmen.
Tredje dagen
Söndagen kom med extra spänning i luften. Skulle allt hinna bli färdigställt till klockan 18.00, som planerat? Många inredningsdetaljer skulle ju på plats: Ljusramper, podiet med alla dess olika detaljer, kapphyllor, innerdörrar, inredningsdetaljer i toaletter, foder och lister. Timmarna gick mycket snabbt under intensivt arbete. Hur såg det då ut när klockan närmade sig mötesdags?
Ja, de avslutande arbetena blev färdiga, och tomten såväl som den nya Rikets salen kunde städas. Stolar, gardiner, en kristallkrona i biblioteket, blomdekorationer och övriga prydnadsdetaljer — allt var på plats. Så helt planenligt kunde man börja mötet. Lokalen var då fylld till bristningsgränsen av över 150 trötta men lyckliga arbetare som nu framgångsrikt med Jehovas andes hjälp hade medverkat till att Strängnäsförsamlingen under detta minnesvärda veckoslut begåvats med Sveriges första snabbygge.
Och liksom på Nehemjas tid, då glädjen från Jerusalem ”hördes vida omkring”, kommer säkert också det glädjerika resultatet av denna byggnation att under Guds andes ledning höras och spridas vida omkring genom det utvidgade andliga byggnadsprogram som församlingen nu kan bedriva med sin nya Rikets sal som ett centrum för ren tillbedjan.
[Ruta på sidan 24]
Förberedelser och omgivningens reaktioner
Innan ett snabbygge av detta slag kan sättas i gång måste en hel del förberedelser göras. Den 9 april fälldes träden på tomten, varefter markarbetena kunde genomföras. Plattan göts sedan den 6 maj, och den 29 maj var golvet färdigt.
De kommunala myndigheterna var förvånade över planeringen med ett snabbygge och visade positivt intresse och samarbetsvilja under hela tiden. Från polisens sida visades också tillmötesgående.
Grannarnas reaktion hör också med i bilden, och de förbereddes genom hembesök på att något speciellt skulle hända under dessa dagar och att det kanske skulle komma att höras intensiva hammarslag och bli en del andra störningar, för vilket församlingen bad om överseende. Många grannar och andra kom fram och gratulerade till det vackra huset. En sade: ”Ni såg alla ut att trivas och ha så roligt!” En annan tyckte att det hela påminde om ett myrsamhälle. En person verksam i byggbranschen utbrast: ”Det mest fantastiska jag sett!” Många kom på söndagskvällen och ville se byggnaden och ställa frågor och få förklaringar — något som pågick ända till klockan 0.30 på natten!
En intilliggande livsmedelsbutik ställde parkeringsplatser till förfogande och lånade ut kylar för förvaring av matvaror under byggdagarna. Ägaren kom till butiken redan klockan sex på morgnarna för att vara behjälplig och till hands. Vid den närbelägna skolan fick man låna omklädningsrum och duschutrymmen.
[Ruta på sidan 25]
Byggnadsverksamhet bland Jehovas vittnen
Jehovas vittnen har nu lång och omfattande erfarenhet av att själva bygga lokaler på frivillig basis och på traditionellt sätt. Den första egenbyggda Rikets salen i Sverige uppfördes i Skellefteå åren 1959 och 1960. Sedan dess har mer än 150 fristående Rikets salar uppförts, och dessutom har ett antal hyrda lokaler iordningställts som Rikets salar. Ännu större projekt har genomförts på samma sätt. En sammankomsthall med 900 sittplatser i hörsalen uppfördes år 1976 i Jakobsberg utanför Stockholm. Sedan dess har en inköpt fabrikslokal i Ulricehamn förvandlats till sammankomsthall och en ny sammankomsthall uppförts i Umeå. För närvarande håller en inköpt lokal strax utanför Kristianstad på att iordningställas. Jehovas vittnens största projekt gällde en byggnad på 20.000 kvadratmeter för avdelningskontoret med tryckeri och bostäder i Arboga. Arbetet började år 1978, och mer än 5.000 Jehovas vittnen var engagerade under längre eller kortare perioder.
[Ruta på sidan 27]
Överlämnandet
En Rikets sal används uteslutande i tillbedjan av Jehova Gud. När Jehovas vittnen färdigställer en Rikets sal, har de därför ett särskilt möte varigenom de ”överlämnar” Rikets salen åt Jehova till att användas i förbindelse med tjänsten för honom.
Lördagen den 14 juni på eftermiddagen hölls överlämnandet av Rikets sal i Strängnäs.
Programmet för mötet började med en kort återblick på församlingens historia och en bildvisning som visade de olika detaljerna i uppförandet av Rikets sal. Huvudtalet vid överlämnandet hölls av Wilfred Gooch från England, som under veckan gjorde ett speciellt besök vid Jehovas vittnens kontor och tryckeri i Arboga. Temat för talet var: ”Fortsätt att söka det goda i Jehovas hus”. Han framhöll i talet att detta var ett historiskt tillfälle och att Strängnäsförsamlingen nu kan få Jehovas välsignelse i ännu högre grad, så att man kan ta emot fler nya.
Wilfred Gooch har själv erfarenheter från missionärsfältet i Nigeria, och han kunde som en jämförelse beskriva det enkla tillvägagångssättet vid byggandet av Rikets salar där i landet. Vidare använde han Psalm 122 för att understryka den glädje som är förbunden med en byggnad som används i tjänsten för Gud.
[Ruta på sidan 28]
Framtida byggen
Strängnäsförsamlingens Rikets sal var den första enligt snabbyggnadsmetoden i Sverige. Samtidigt förbereddes byggandet av en likadan Rikets sal i Flen, vilken skulle uppföras under augusti, och en dubbelt så stor lokal i Gävle i september.
Dessa byggen ger värdefulla erfarenheter för framtiden. Det finns planer på att bygga hela 25—30 Rikets salar runt om i landet under de närmaste åren.
[Bild på sidan 25]
Väggarna börjar ta form
[Bild på sidan 26]
Endräktigt arbete på samma ställning: Uppsättning av gipsplattor, spackling och montering av högtalare
[Bild på sidan 27]
Första mötet i församlingens nya Rikets sal