Ett besök med oväntat resultat

Broder Knorr besökte oss på hösten 1945. En dag kom han in i tryckeriet medan jag stod på rotationspressen. ”Kom ner!” ropade han. ”Vad skulle du tycka om att få gå igenom Gileadskolan?” Jag blev alldeles mållös. ”Mycket gärna, om du bara tror att jag klarar det”, svarade jag. Broder Fred Borys, syster Alice Berner och jag fick våra inbjudningar på våren 1946. Men eftersom jag var född i Saarområdet, var jag statslös och måste ansöka om visum i Washington i Förenta staterna.

Medan de andra reste när det var dags, måste jag vänta på besked beträffande min ansökan. När skolan började den 4 september var jag ännu kvar i Schweiz och höll på att förlora hoppet. Då ringde de från Förenta staternas konsulat och meddelade att mitt visum kommit. Jag försökte omedelbart ordna med resan och fick till slut en hytt på ett trupptransportfartyg som skulle avgå från Marseilles i Frankrike till New York. Vilken upplevelse! Athos II var överbelagd. Jag blev tilldelad en bädd i ett öppet rum. En explosion i maskinrummet den andra dagen till havs orsakade fartygsstopp. Både passagerare och besättning var ängsliga och fruktade att vi skulle gå till botten, vilket gav mig ett fint tillfälle att vittna om uppståndelsehoppet.

Efter de två dagar det tog att reparera fartyget fortsatte vi med reducerad fart. Vi anlände till New York 18 dagar senare, bara för att bli tvungna att stanna kvar ombord därför att kajpersonalen strejkade. Sedan vi förhandlat kunde vi slutligen lämna fartyget. Jag hade telegraferat till Sällskapet om situationen, och när jag gått igenom tullen och immigrationsmyndigheten frågade en man: ”Är det Mr. Diehl?” Han var en av broder Knorrs medhjälpare, och han satte mig på nattåget till Ithaca i närheten av Gileadskolan, dit jag anlände strax efter klockan åtta följande morgon. Hur spännande var det inte att äntligen vara där och få genomgå Gileads första internationella klass!

Jag håller ut trots svårigheter

Avslutningen av Gileads åttonde klass hölls den 9 februari 1947, och spänningen steg.

Nya överraskningar

Hur hänförda blev inte min hustru och jag när vi år 1964 blev inbjudna till Gileadskolans fyrtionde klass, den sista klassen som fick genomgå den långa tiomånaderskursen, som nu skulle kortas ner till åtta månader. Marthe behövde snabbt lära sig engelska, men hon klarade det på ett beundransvärt sätt. De flesta spekulerade i vart vi skulle bli skickade. Min inställning var: ”Det spelar ingen roll var jag blir förordnad, bara det inte blir bakom ett skrivbord!”

Men just så blev det! På avslutningsdagen, den 13 september 1965, blev jag förordnad som tillsyningsman för avdelningskontoret i Schweiz.