-
Schweiz och LiechtensteinJehovas vittnens årsbok 1987
-
-
De första Gileadmissionärerna som anlände till Schweiz år 1947 var tre bröder och en syster från vårt eget avdelningskontor, som hade inbjudits till den åttonde klassen och sedan förordnats att resa tillbaka till Schweiz. Den övning de hade fått var till stor hjälp i den expanderande verksamheten vid avdelningskontoret och ute på fältet. I dag, efter 40 år, är fortfarande tre av dessa verksamma vid Betel — Fred Borys och Willi Diehl i Schweiz, och Alice Berner som har varit i Tyskland sedan 1956.
År 1948 anlände ytterligare några missionärer. Charles Renye och Raymond Leistikow förordnades till kretstjänst, och de fick anstränga sig hårt för att lära sig tyska så att de kunde fullgöra sina förordnanden. Två gifta par från Förenta staterna, Robert och Elaine Honey och William och Ione Strege, skickades till Genève, där man öppnade det första missionärshemmet år 1950. De gjorde stora ansträngningar för att lära sig behärska franska språket, så att de kunde samarbeta med vännerna på platsen. Franziska Trackova från Gileads 15:e klass tjänar nu troget som missionär i Lausanne. Dessa missionärers samlade ansträngningar har varit till nytta för församlingen i Genève, vilket man kan se av tillväxten där.
Församlingen i Lausanne blev verkligen upplivad när man år 1951 där i staden inrättade ett missionärshem för fyra systrar från den 17:e klassen. Dessa glada flickor hjälpte i synnerhet systrarna att förbättra sina framställningar vid dörrarna genom att använda ett bestämt tema.
-
-
Schweiz och LiechtensteinJehovas vittnens årsbok 1987
-
-
MISSIONÄRER FRÅN ITALIEN
När ett antal Gileadmissionärer helt plötsligt tvingades lämna Italien, slog de sig ner i Ticino. Med tiden kunde flertalet av dessa missionärer återvända till Italien, eller också flyttade man av andra orsaker, men under tiden hade man lagt grunden för bildandet av flera församlingar. En missionär som man länge kommer att minnas är Angelo Fraese. Han bodde på missionärshemmet i Lugano i omkring 20 år och kallades ibland skämtsamt för ”Luganoförsamlingens ängel”.
-