Jules Feller förklarade angående det han själv och andra upplevde år 1925: ”De som hade satt sin förtröstan till Jehova förblev ståndaktiga och fortsatte sin predikoverksamhet.” De insåg att ett misstag hade begåtts men att Guds ord inte på något vis hade slagit fel, och därför fanns det ingen orsak för dem att låta sitt eget hopp fördunklas eller att sakta farten i arbetet med att rikta människors uppmärksamhet på att Guds kungarike är mänsklighetens enda hopp.

[Ruta/Bild på sidan 633]

Jules Feller

När Jules Feller var ung, bevittnade han hur bröder sattes på allvarliga trosprov. En del församlingar i Schweiz krympte till hälften eller mindre än hälften av sin forna storlek. Men han skrev senare: ”De som hade satt sin förtröstan till Jehova förblev ståndaktiga och fortsatte sin predikoverksamhet.” Broder Feller bestämde sig för att också göra det, och fram till år 1992 hade han tjänat vid Betel i 68 år.