Den ansvarige chefen för detta blad, herr Toedtli, väckte åtal mot Sällskapets representanter, Martin C. Harbeck och Franz Zürcher, och anförde som skäl för detta ”vanhedrande av religion”. Samma process skulle också avgöra frågan huruvida Sällskapets publikationer skulle betecknas som ”skräplitteratur” eller inte.

Efter fem timmars argumenterande och motargumenterande kom rättens ordförande, herr Lehmann, till slutsatsen att Sällskapet Vakttornets förtroendemän, Martin C. Harbeck och Franz Zürcher, inte kunde dömas skyldiga till att ha överträtt lagen mot ”skräplitteratur” eller att ha vanhedrat religionen i de publikationer som framställts i Sällskapets tryckeri i Bern. De anklagade frikändes, och målsägarna ålades att betala var och en av de anklagade SFr. 150:— (c:a 200 kr.) som bidrag för att täcka försvarskostnaderna.

DOMSLUTET ÖVERKLAGAS

Den katolska pressen över hela landet protesterade högljutt mot rättens beslut och kallade det för ”ett otroligt galet domslut”. Toedtli överklagade domen, och fallet togs upp på nytt den 28 maj 1937 vid kantonen Berns högsta domstol. Den tidigare avkunnade domen upphävdes, och Sällskapets representanter ålades nu att betala SFr. 100:— (c:a 130 kr.) i böter för ”vanhedrande av religion”. Domstolen höll dock fast vid uppfattningen att det inte hade skett någon överträdelse av lagen mot ”skräplitteratur”.