OTROLIGT SNABB TILLVÄXT

Det omedelbara gensvaret och den snabba tillväxten bland italienarna kom som en överraskning för de schweiziska förkunnarna. De var vana vid studier som drog ut på tiden i flera år med schweizarna, men så var inte fallet med italienarna. När de lärde sig någonting från bibeln, började de genast omsätta det i praktiken. Vi behövde inte bjuda in dem två gånger för att få dem till ett möte, och de kom sällan ensamma. Man tog med sig släktingar och vänner, och man kände ingen rädsla över vad grannarna skulle kunna tänka. Att de hade flyttat ifrån sin hemtrakt och i viss mån var isolerade bland den schweiziska befolkningen var en stor orsak till att Rikets säd växte så snabbt i deras mottagliga hjärtan, trots att somliga fick lov att övervinna motstånd från familjemedlemmar.

Enligt vad Arturo Leveris berättar fanns det nio italienska församlingar och ett antal mindre grupper att besöka när han började i den italienska kretstjänsten tidigt på 1960-talet. Han förklarar: ”Snart växte italienska församlingar upp som svampar ur jorden över hela landet. Detta betyder att det också i tyskspråkiga och franskspråkiga områden bildades italienska församlingar, som kunde ta hand om de intresserade bland deras landsmän.” Så småningom bildades fem italienska kretsar, och välbesökta kretssammankomster gav ännu mer stimulans till arbetet bland italienarna.

FINA EGENSKAPER HOS ÄLDSTEBRÖDER

Familjebanden är hårt knutna bland italienarna. Gränslös kärlek till barnen är något kännetecknande bland dem, men de har också stor respekt för sina åldrande föräldrar och tar vanligtvis god hand om dem. Dessa ömma känslor hjälper dem uppenbarligen att bli goda äldste i församlingen, den stora kristna familjen. Äldstebrödernas vänliga och förstående, men ändå fasta, hållning har i omätlig grad bidragit till expansionen på det italienska fältet.

De går före med gott exempel genom att regelbundet ta med sig hela familjen till mötena, i enlighet med råden i Hebréerna 10:25 och 5 Moseboken 31:12. De nya förkunnarna tar efter denna goda vana och tar också med sina barn. Det förekommer en del oro och skrikande från småbarnens sida emellanåt, eftersom de inte kan fatta det som sägs i Rikets sal. Men det är bättre att ta dem med sig dit än att lämna dem hemma. Med tiden lär de sig och tillväxer i vishet.

Ofta fylls salarna till sista plats, och luften blir obehagligt varm. Men vännerna uthärdar tålmodigt detta tills man har funnit en lösning på problemet. Många franska och tyska församlingar har fått lov att se sig om efter större salar, inte för sin egen skull, utan för den italienska församlingens skull som använder samma sal.

Ett betecknande exempel på detta är församlingen i Neuchâtel. Sedan tidigare har det funnits en fransk och en tysk församling i denna stad. Längre fram bildades en italiensk och en spansk församling, och sedan organiserades också den första portugisiska församlingen i vårt land där. Tillväxten på det utländska distriktet tvingade därför bröderna att se sig om efter en mer passande mötesplats. De köpte en våning i ett hus och delade den i två Rikets salar, vilka nu används av fem församlingar.

Man organiserade flera spanska församlingar, och från och med 1972 bildade de en egen krets. Vid deras första kretssammankomst var det bara 185 närvarande, men sedan dess har kretsen växt till 16 församlingar, med nästan 1.200 förkunnare.