• Syrien – ekon från en svunnen tid
    Vakna! – 2003 | 8 februari

    • Palmyra – en historisk oas

      Efter omkring tre timmars bilresa åt nordost från Damaskus kommer man till en fantastisk arkeologisk plats: Palmyra, som kallas Tadmor i Bibeln. (2 Krönikeboken 8:4) Den här oasen ligger mitt emellan Medelhavet och Eufrat och bevattnas av underjordiska källor som har sitt ursprung i bergen i norr. Den forntida handelsvägen mellan Mesopotamien och länderna i väst följde den så kallade bördiga halvmånen och gick därför långt norr om Palmyra. Men under århundradet f.v.t. gjorde politisk instabilitet i norr att man föredrog en kortare, sydligare väg. På så sätt började Palmyras glansdagar.

      Eftersom romarna kunde använda Palmyra som buffertzon i den östra utkanten av riket, införlivades staden med den romerska provinsen Syrien. Men med tiden blev den en fri stad. Stora tempel, triumfbågar, bad och en teater låg längs en stor gata som kantades av kolonner. Pelargångarna på båda sidorna var stenlagda för fotgängare, men huvudgatan var inte stenlagd med hänsyn till de kamelkaravaner som passerade där. Karavaner som färdades på handelsvägen mellan Kina och Indien i öst och den grekisk-romerska världen i väst stannade till i Palmyra. Där tvingades de betala skatt för siden, kryddor och andra varor som de förde med sig.

      På 200-talet v.t., när Palmyra nådde sin höjdpunkt, bodde det omkring 200 000 i staden. Det var då som dess ambitiösa drottning Zenobia kämpade mot Rom, som slutligen besegrade henne år 272 v.t. På det här sättet uppfyllde Zenobia omedvetet en del av en profetia som profeten Daniel hade skrivit ner ungefär 800 år tidigare.a (Daniel, kapitel 11) Efter Zenobias nederlag överlevde Palmyra en tid som strategisk utpost för romarriket, men staden återvann aldrig sin tidigare kraft och glans.