Apostlarna ville veta

7. Vad frågade apostlarna i synnerhet om, men hur omfattande var Jesu svar?

⁷ Bara några dagar innan Jesus blev dödad förklarade han att Gud hade förkastat Jerusalem, judarnas huvudstad. Staden och dess storslagna tempel skulle tillintetgöras. Några av apostlarna bad då om ett tecken på Jesu närvaro och avslutningen på tingens ordning. (Matteus 23:37—24:3) Eftersom de inte fattade omfattningen av det som låg framför dem, tänkte de utan tvivel i första hand på den judiska ordningen och Jerusalem. Men när Jesus svarade dem, såg han långt bortom det som skulle hända fram till och med år 70 v.t., då romarna ödelade Jerusalem. — Lukas 19:11; Apostlagärningarna 1:6, 7.

8. Bland annat vilka händelser förutsade Jesus?

⁸ Som du kan läsa i de tre evangelieberättelserna, talade Jesus om att nation skulle resa sig mot nation och kungarike mot kungarike och att det skulle bli hungersnöd, jordbävningar, skräcksyner och tecken i himlen. Under åren mellan den tidpunkt då Jesus gav detta tecken (år 33 v.t.) och Jerusalems ödeläggande (åren 66—70 v.t.) skulle falska profeter och falska krister uppstå. Judarna skulle också förfölja de kristna som predikade Jesu budskap.

9. Hur uppfylldes Jesu profetia under det första århundradet v.t.?

⁹ Dessa drag i tecknet visade sig verkligen, precis som historieskrivaren Flavius Josephus bekräftar. Han skriver att innan romarna alls gick till anfall, uppviglade falska messiasgestalter till uppror. Det förekom hemska jordbävningar i Judeen och på andra håll. Krig bröt ut i många delar av det romerska riket. Förekom det stor hungersnöd? Ja, verkligen. (Jämför Apostlagärningarna 11:27—30.) Och hur förhöll det sig med verket att predika om Guds kungarike? År 60 eller 61 v.t., då bibelboken Kolosserna skrevs, hade ”det hopp som hör de goda nyheterna [om Guds kungarike] till” hörts vida omkring, i Afrika, Asien och Europa.b — Kolosserna 1:23.

”SEDAN” slutet

10. Varför bör vi lägga märke till det grekiska ordet tọ·te, och vad är innebörden i det?

¹⁰ I vissa avseenden talade Jesus om händelser som om de inträffade i ordningsföljd. Han sade till exempel: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade ...; och sedan skall slutet komma.” I Matteus 24:14 är ordet ”sedan” en återgivning av det grekiska adverbet tọ·te.c Kännare av grekiska förklarar att tọ·te är ett ”demonstrativt tidsadverb”, som används för ”att introducera det som följer tidsmässigt” eller för ”att introducera en efterföljande händelse”. Jesus förutsade således att det skulle predikas om Guds kungarike, och sedan (efter det, eller därefter) skulle ”slutet” komma. Vilket slut?

11. Hur koncentrerade sig Jesus på händelser som var direkt förknippade med Jerusalems tillintetgörelse?

¹¹ Vi kan finna en uppfyllelse av Jesu profetia i de händelser som ledde fram till slutet för den judiska ordningen. Krigen, jordbävningarna, hungersnöden osv., som Jesus hade förutsagt, inträffade under en period på tre årtionden. Men med början i Matteus 24:15, Markus 13:14 och Lukas 21:20 läser vi om händelser som var direkt förknippade med en omedelbart förestående tillintetgörelse, då slutet stod för dörren. — Lägg märke till den enkla streckade linjen på sidan 14.

12. Hur var de romerska härarna inblandade i uppfyllelsen av Matteus 24:15?

¹² Som svar på ett judiskt uppror år 66 v.t. tågade romarna under Cestius Gallus mot Jerusalem och omringade denna stad, som judarna betraktade som helig. (Matteus 5:35) Och trots judiska motanfall trängde romarna in i staden. De började därigenom ”stå på helig plats” enligt Jesu förutsägelse i Matteus 24:15 och Markus 13:14. Därefter hände något oväntat. Romarna drog sig plötsligt tillbaka, trots att de hade omringat staden. De kristna insåg genast att Jesu profetia uppfylldes, och tillbakadragandet gjorde det möjligt för dem att fly från Judeen till bergen på andra sidan Jordan. Historien säger att de gjorde just detta.

13. Varför kunde de kristna lyda Jesu uppmaning att fly?

¹³ Men varför behövde någon fly, om romarna drog sig tillbaka från Jerusalem? Jesu ord visade att det som hade hänt bevisade att Jerusalems ”ödeläggande” var nära. (Lukas 21:20) Ja, ödeläggande. Jesus förutsade ”en vedermöda sådan som inte” hade ”förekommit från början ... och som inte på nytt” skulle ”förekomma”. Omkring tre och ett halvt år senare, år 70 v.t., fick Jerusalem faktiskt uppleva en ”stor vedermöda” från de romerska härarna under härföraren Titus. (Matteus 24:21; Markus 13:19) Men varför skulle Jesus beskriva detta som en vedermöda större än någon tidigare eller senare?

14. Varför kan vi säga att det som hände med Jerusalem år 70 v.t. var en ”stor vedermöda”, en sådan som inte hade förekommit tidigare och som inte heller har förekommit sedan dess?

¹⁴ År 607 f.v.t. hade Jerusalem ödelagts av babylonierna, och staden har upplevt hemska strider i vårt eget århundrade. Men det som inträffade år 70 v.t. var dock en stor vedermöda som var ensam i sitt slag. Genom en belägring på omkring fem månader besegrade Titus’ krigare judarna. De dödade omkring 1.100.000 och förde bort närmare 100.000 i fångenskap. Dessutom rev romarna ner Jerusalem. Detta bevisade att den judiska ordningen av tidigare godkänd tillbedjan, som hade sin medelpunkt i templet, för alltid hade upphört. (Hebréerna 1:2) Ja, händelserna år 70 v.t. kunde med rätta betraktas som en ”vedermöda, en sådan som inte” hade ”förekommit [över den staden, nationen eller ordningen] sedan världens början” och som ”inte heller på nytt” skulle ”förekomma”. — Matteus 24:21.d